Historia.nu med Urban Lindstedt Historiska poddar

Nazitysklands anfall på Norge och Danmark den 9 april 1940 var resultatet av en kedja av strategiska beslut av både de allierade och Nazityskland. Tyskarna behövde hamnar i Norge för kriget på Atlanten och för att säkra de svenska malmtransporterna via Narvik, samtidigt som de allierade ville förhindra samma export.
Där Danmark kapitulerade nästan utan strid skulle norrmännen kämpa i två månader. Men det svaga norska försvaret, flera misstag kring mobiliseringen i kombination med en förvirrad hjälp från britterna och fransmännen beseglade norrmännens öde. Den tyska ockupationen i Norge skulle bli hård, medan danskarna som behöll sin regering fick det lättare fram till 1943.
Detta är den andra delen av fem om Norden under Andra världskriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.
Redan när kriget bröt ut den 1 september 1939 förklarade Norge och Danmark sig neutrala. Norges försvar var huvudsakligen inriktade på övervakningsuppgifter, eftersom landets geografiska läge ansågs vara en garanti mot storskaliga invasionsförsök. Och man förlitade sig på att brittiska Royal Navy skulle sätta stopp för en invasion.
De allierade ville stoppa den svenska malmexporten till Tyskland via Narvik i Norge och de planerade att besätta de svenska malmfälten med ursäkten att kunna skicka hjälp till Finland. Tyskarna var snarare ute efter hamnar i Norge för kriget på Atlanten än att säkra malmimporten från Sverige.
När vinterkriget bröt ut mellan Sovjetunionen och Finland den 30 november 1939, vändes stormakternas blickar mot Skandinavien. Det starka finska motståndet mot Stalins Röda Armé visade att regionen hade potential att vara en viktig spelare på krigsscenen.
Den 9 april 1940 inledde Hitler Operation Weserübung, som innebar en fullskalig invasion av Danmark och Norge. Norska styrkor svarade med modigt motstånd, men trots deras ansträngningar lyckades de tyska styrkorna ta kontroll över huvudstäderna i både Danmark och Norge inom loppet av en dag. Den tyska kryssaren Blücher sänktes av det norska kustförsvaret vid Oscarsborg i inloppet till Oslo, vilket fördröjde fångandet av huvudstaden och tillät kungafamiljen, regeringen och Stortinget att fly norrut med extratåg.
Tysklands nederlag under första världskriget berodde bland annat på att Royal Navy lyckades hålla den tyska marinen inspärrad i södra Nordsjön. Samtidigt kunde man hindra den tyska handelssjöfarten och svälta ut Tyskland. Sjöofficerarna i den tyska Krigsmarinen hade lärt sig av denna läxa och redan den 2 oktober 1939 föreslog den tyske marinchefen Raeder upprättandet av två tyska basområden i Norge.
I början av 1940 fick de norska myndigheterna flera varningar om att något var på gång. Mötet mellan Hitler och Vidkun Quisling, ledaren för det norska nazistpartiet Nasjonal Samling, i december 1939 stärkte Hitlers övertygelse om att Norge saknade viljan och förmågan att motsätta sig brittiska överträdelser av neutraliteten.
Bild: Tyska Wehrmacht i Norge den 9 april 1940. Tyska trupper i bitter strid mot norska trupper i en by, 40 km väster om Lillehammer. 4556-40 PK.: Borchert Federal Archives, Bild 183-H26353 / Borchert, Erich (Eric) / CC-BY-SA 3.
Musik: "Ja, vi elsker dette landet av Rikard NordraakLyricist och Bjørnstjerne Bjørnson. United States Navy Band, See page for author, Public domain, via Wikimedia Commons
Lyssna också på Vidkun Quisling – förrädaren som blev ett begrepp.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.



Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det första Sveariket etablerades på 1100-talet före vår tidräkning med kungasäte i Håga utanför dagens Uppsala. Sveariket var ett utvecklat samhälle som byggde sin makt på den långväga handeln av metaller med kontinenten och brittiska öarna.
När Sveariket var som störst på 800-talet fvt kontrollerade svearna Uppland, Västmanland, Södermanland och Vikbolandet. Och tributrelationer kunde sträcka sig ända till Finland, Estland, Kurland och Blekinge.
I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Jonathan Lindström, arkeolog och författare aktuell med boken Sveriges långa historia – Människor, makt och gudar under 14 000 år.
Sveakungarna manifesterade sin makt genom att bygga ett 40 meter långt kulthus på Hågön. Tre kilometer från Hågön uppfördes dessutom den gigantiska borgen Predikstolen som var 200 gånger 270 meter stor. I slutet av det första Sveariket omkring år 1030 fvt uppfördes också en hög som var 50 meter i diameter och åtta meter hög.
Svearnas kärnområde var dagens Uppland och Västmanland med tyngdpunkten i Håga. Även Södermanland, Mälarområdet och Vikbolandet ingick, medan Gotland hade mer jämlika relationer med Sveariket. Samtidigt fanns det tributländer i Norrland, Finland och Baltikum.
Sveakungarnas maktställning byggde på att de kontrollerade den långväga handeln med kontinenten och brittiska öarna av koppar, tenn och ylletyg. Med Norrland, Finland och Baltikum inkluderas även handel med pälsar och slavar.
Med dåtidens skeppsteknologi kunde sveakungarnas handels- och maktnät sträcka ut sig 20 till 30 mil från centrum – motsvarande en veckas paddlande enkel väg. För att upprätthålla relationer ännu längre bort krävdes kolonier.
Lyssna också på Trälarnas liv och Tunnes träluppror och Gamla Uppsalas hemligheter avkodas.
Musik: Fairytale Female Vocal av Psystein, Storyblock Audio
Bild: Stora Rickebyhällen ligger i Boglösa socken i Trögds härad i Fjädrundaland, Enköpings kommun, Uppsala län, Uppland, Sverige. Hällristningsområdet mäter 19×19 meter och fördelas på sex ristningsytor. Sammanlagt finns där 51 skepp, 115 fotsulor varav 58 parvis sammanhuggna, 18 ringar, 6 människor, 2 djur, 1 ”stol / mantel”, 6 obestämbara figurer, 15 fragment och 94 skålgropar. Wikipedia, Creative Commons.
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.



Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Finska vinterkriget inleddes med sovjetiska bombningar av Helsingfors i Finland den 30 november 1939 efter att Finland vägrat att acceptera krav på justeringar av gränsen. Sovjetunionens invasion sträckte sig från Barents hav i norr till Östersjön i söder.
Röda armén var helt överlägsen i fråga om trupper och material, men de möttes av mycket hårt motstånd av de motiverade finska trupperna som kunde utnyttja terrängen till en gerillakrigsliknande taktik. Finnarna kämpade tappert i väntan på utländsk undsättning som aldrig kom.
Detta är den första delen i en serie om fem om Norden under andra världskriget. Historia Nu:s programledare Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.
Josef Stalin ansåg att den sovjetiska industristaden Leningrad var hotad av potentiella militära angrepp genom Finland. Därför krävde Sovjetunionen i oktober 1939 att Finland skulle lämna ifrån sig Karelska näset, förstöra sina försvarsverk i öster och arrendera ut halvön Hangö till en sovjetisk flottbas. Finland avvisade dessa krav, vilket ledde till att Sovjetunionen beslutade att ta dessa områden med våld.
Sovjetunionen hade över 500 000 soldater, 30 gånger fler flygplan och 200 gånger fler stridsvagnar än Finland. Finland hade en armé på 275 000 soldater, men saknade nödvändig militär utrustning.
Fältmarskalk Mannerheim visste att Finland inte skulle kunna vinna kriget i traditionell mening. Hans strategi var därför att fördröja den sovjetiska invasionen så mycket att omvärlden skulle hinna komma till Finlands undsättning. Denna strategi fokuserade på att skydda Karelska näset och förhindra att Röda armén nådde Helsingfors.
Finländarna använde en taktik som kallas "mottitaktiken", vilket innebar att de skar av de sovjetiska styrkornas förbindelser bakåt, anföll dem från sidorna och splittrade deras förband i mindre grupper. Denna taktik visade sig vara mycket framgångsrik och ledde till en rad finska segrar.
Sverige förklarade sig icke-neutralt och blev icke-krigförande, vilket möjliggjorde omfattande materiellt stöd till Finland, inklusive vapen. Dessutom organiserade Sverige en frivilligkår för att hjälpa Finland.
Trots det hårda motståndet och framgången med mottitaktiken, kunde Finland inte hålla emot den sovjetiska invasionen. Vid utgången av februari 1940 inleddes fredsunderhandlingar i Moskva. Fredsavtalet, även känt som Moskvafreden, undertecknades den 13 mars 1940. I enlighet med detta avtal avträdde Finland flera områden till Sovjetunionen, inklusive Karelska näset, Ladogakarelen och delar av Fiskarhalvön. Dessutom arrenderades Hangö udd till Sovjetunionen på trettio år.
Bild: Finska skidsoldater under Vinterkriget 1939-40. Källa:SA-Kuva, Public Domain
Musik: Njet Molotoff! Kampsång från finska vinterkriget, Youtube, Public Domain.
Lyssna också på De finska soldaternas krigstrauman under andra världskriget.
Källor:
Vinterkriget, Uppslagsverket Finland
Litteratur: Trotter, R W; Finska vinterkriget 1939-1940
Klippare: Emanuel Lehtonen
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.



Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Unionsupplösningen år 1905 mellan Sverige och Norge genomfördes fredligt trots att det fanns grupper som förespråkade att unionen skulle hållas samman med våld. En viss bitterheten på den svenska sidan handlade mer om hur norrmännen frigjort sig än självständigheten i sig.
Den åldrande svenska monarken Oscar II, som pratade norska, tog mycket illa vid sig av hur norrmännen frigjorde sig från unionen, som skapades av hans farfar Karl XIV Johan 1814 som kompensation för det förlorade Finland.
I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Torbjörn Nilsson, professor i historia vid Södertörns högskola om unionen mellan Sverige och Norge som varade i nästan ett sekel.
Unionen mellan Norge och Sverige fick aldrig den betydelse om Karl XIV Johan hoppades på när han med stormakternas godkännande tog Norge från Danmark i sluttampen av Napoleonkrigen. Norrmännen hade redan skapat en egen grundlag den 17 maj 1814 när Sverige med vapenmakt tvingade Norge att gå i union med Sverige i det som är Sveriges senaste krig.
Unionen var en personalunion där Norge och Sverige fortsatte som två länder med egna lagar och gränser, men samma kung. Men ganska snart kom det att börja gnissla i relationerna mellan norrmännen och svenskarna. En rad politiska kriser kom att leda fram till att det norska parlamentet ensidigt sade upp unionen den 7 juni 1905, något som svenskarna inte accepterade. Men efter utdragna förhandlingar i Karlstad kunde länderna skiljas åt utan våld.
Lyssna också på Napoleons marskalk som räddade Sverige.
Bild: Folksamling vid Rosendals slott med anledning av Unionskrisen 1905 för att visa sitt stöd för den svenska kungen Oscar II. FOTOGRAF: Okänd. BILDNUMMER: Fa 50736 Stadsmuseet i Stockholm.
Musik: ”Folkevise” av Edvard Grieg, inspelad av Constantin Stephan, piano, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons.
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.



Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sveriges sista krig inleddes den 26 juli 1814 när den svenska örlogsflottan och skärgårdsflottan avseglade mot Norge. Fyra dagar senare gick den svenska armén över den norska gränsen med Fredriksten som ett första mål.
Kronprinsen Karl Johan ledde operationen med syftet att kuva norrmännen som inte accepterade att Norge blev en del av Sverige i enlighet med Kieltraktatet mellan Sverige och Danmark. Det är nu det moderna Norden tar sin form.
I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Martin Hårdstedt som är professor i historia vid Umeå universitet.
Reaktionerna i Norge på Kielfreden den 14 januari 1814 var starka och omedelbara. Norska nationalister, främst företrädda av ämbetsmän och officerare, vägrade att bli en del av Sverige. Denna motståndsrörelse kulminerade i antagandet av den norska konstitutionen, Eidsvollförfattningen, den 17 maj 1814 och valet av den danska kronprinsen Christian Fredrik till norsk kung. Eidsvollförfattningen var vid tiden den mest radikala konstitution i världen, inspirerad av den amerikanska och franska revolutionen.
Men den svenska kronprinsen Karl Johan, född Jean Baptiste Bernadotte, accepterade inte att hans byte från Napoleonkrigen skulle gå förlorat. Under ledning av Karl Johan svarade Sverige genom att anfalla Norge. Den svenska armén var överlägsen i antal, utrustning och träning, och ledningen av Karl Johan var avgörande.
Fälttåget mot Norge 1814 bestod av en serie strider där svenska styrkor var numerärt överlägsna, bättre utrustade och mer vältränade än de norska. Svenskarna genomförde en serie attacker från havet, vilket inkluderade ockupationen av Hvaleröarna följt av en framgångsrik belägring av Fredriksten fästning nära Halden.
Antalet döda slutade med runt 400 man på varje sida. Karl Johan insåg att han inte kunde dränka Norge i blod om han senare skulle kunna regera över de frihetstörstande norrmännen.
Den 3 augusti 1814 utspelade sig Slaget vid Fredrikstad, en av de mest avgörande drabbningarna under det svensk-norska kriget. Under belägringen hade garnisonen i Fredrikstens fästning en styrka på mellan 1,400 och 1,800 man. Dessa var väl medvetna om att vägen till Oslo skulle öppnas om fästningen föll. Den strategiska betydelsen av fästningen var enorm, inte bara för krigets utfall utan även för kontrollen över regionen.
Svenska styrkor hade etablerat kontroll över ön Kråkerøy och upprättat en artilleriposition på dess norra del, vilket gav dem strategisk överlägsenhet mot Fredrikstad. Denna operation involverade landstigning av 4 000 soldater och 500 sjömän, vilket markerade en intensiv fas i konflikten.
En annan betydande händelse var Slaget vid Kjölbergs bro, som ägde rum den 14 augusti 1814. Denna strid representerade den sista krigsdagen i svensk militärhistoria och slutade med en svensk seger. Detta ledde till vapenvila och påbörjade de förhandlingar som föregick Mosskonventionen.
Mosskonventionen, undertecknad den 14 augusti 1814, avslutade formellt det militära engagemanget och ledde till att Norge tvingades in i en union med Sverige, men fick behålla sin konstitution och sina egna institutioner, inklusive Stortinget, med undantag för de delar som berörde utrikespolitiken.
Bild: Eidsvoll riksraad 1814 målad av Oscar Wergeland 1885
Musik: Passacaille Passacaglia Bwv 582 Abstract Orchestral Version av bzur, Storyblocks Audio.
Lyssna också på Napoleonkrigen I 1803-1809: Imperiebygget.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.



Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Frimurarna är det mest spridda hemliga ordenssällskapet med miljontals medlemmar över hela världen. Med sina hemliga ritualer och nätverk har det lockat inflytelserika människor, men också skrämt allmogen och makthavare sedan 1700-talet.
Frimurarna har sitt ursprung i de medeltida hantverksgillena bland murare som byggde katedraler. Senare utvecklades frimurarna till ett hemligt ordenssällskap med hemliga ritualer som år 1717 i London började accepterade medlemmar utanför murarnas skrå.
I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Olle Larsson som är historiker som skrivit en rad historiska böcker. Bland annat om Gustav Vasa – Furste bland furstar.
Under 1700-talet fick frimurarna många inflytelserika medlemmar som Voltaire, George Washington samt Karl XIII och frimurarlogerna spreds över hela världen. Samtidigt ökade misstänksamheten mot det hemliga sällskapet. Påven bannlyste frimurarna första gången redan 1738 och på 1800-talet förbjöd både Ryssland och Österrike frimurarna. Och under 1900-talet förbjöds frimurarna i det fascistiska Italien, nazistiska Tyskland och bolsjevikiska Sovjetunionen.
Greve Axel Wrede-Sparre (1708–72), som blivit frimurare i Paris, höll den första logesammankomsten i Sverige år 1735. På 1750-talet bildades loger även i Göteborg och Helsingfors. I Sverige engagerade sig hertig Carl, senare Carl XIII, i frimurarna.
Lyssna gärna också på avsnittet Franska revolutionen – konspirationsteoretikernas urkälla.
Bild: Initiering av en lärling i frimurerarna omkring år 1800. Denna gravyr är baserad på Gabanons i samma ämne från 1745. Deltagarnas kostymer ändrades till engelskt mode i början av 1800-talet och gravyren är färgad, men annars är den från 1745. Okänd konstnär, Wikipedia, Public Domain.
Musik: Dark Ritual av Ladislav Weyrostek, Soundblock Audio.
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.



Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.