Bio-trion Studentradion 98,9

Sist men inte minst så återvänder trion för sista gången till 70-talets New York. Ett bankrån som går sådär och en ung Al Pacino summerar Olivias favorit; Dog Days Afternoon (1975). Trots att hela premissen centreras kring en gisslansituation där vår hjälte Alle-Pack försöker få pengar till sin frus könskorrigering ÄR det en komedi! Och en feel good! Att välja Minnesota som drömresemål är däremot det absoluta tecken på självhat och vilket helvete det är att dö med bögstämpeln rakt i pannan. Detta är den sista filmen som Bio-trion någonsin behandlar och givetvis är det exakt så som ni alla tänker att det är; kaos!

Maltes favoritfilm är även den typisk och ingen är förvånad; det är en kommentar till klassamhället regisserad av Lukas Moodysson - nej, det är INTE Lilja 4-ever (tänk vad sjukt om det var det). Det blir kommunism, autism och och meditationsrizzm i Tillsammans (2000). Trion fullkomligt avgudar Erik - han ska ha tack och ett lycka till i Baader Meinhof! Olivia är däremot rosenrasande på den jävla knähunden Göran, och det är knappt att hans redemption arc räcker till (även om den är stark). Framför allt innefattar denna film en ung Ola Rapace och Shanti Roney i Birger Jarl-frisyr, behövs något mer sägas?

Slutet är nära, men först; favoriter! Först ut är Edith och precis som förutspått (av alla) så blir det ytterligare en pretentiös rulle, närmare bestämt Paris, Texas (1984). Och den är inte bara pretentiös, utan rejäl, ur alla aspekter! Visst, det kanske inte händer så mycket men helvete vad trions kognitiva förmågor sätts på prov. Shoutout till barnet för den otroliga insatsen! Shoutout till förförande fransyskor! Shoutout till Ediths tendens att välja filmer där huvudkaraktären befinner sig på resande fot!

Eftersom trion lyckats undvika att prata om den stora filmikonen George Clooney är denna The Boys in The Boat (2023). För det första, och absolut viktigaste enligt Olivia; CALLUM TURNER. Mer specifikt hans lår. Han är en ganska värdelös huvudkaraktär, men det gör ingenting pga LÅR! Vidare är Clooney tyvärr en sådär regissör och begår kanske ett av historiens största nose dives i slutet av filmen. Inzoomningarna liknar tv-serien The Office och den är over all mid. Malte är motsatsen till på hugget och slänger ur sig en del ifrågasättbara saker… han har bland annat problem att förstå begreppet “to catch a bug”, men så kan det gå. Hume är allas favorit och Edith hade absolut varit trions hypeman i en roddbåt.

Stämningen är spänd denna timmen i studion. Trion har tagit sig an en av de mest obehagligaste, enligt Malte, skräckfilmerna någonsin. Ari Asters debutfilm Hereditary (2018) är kort sagt en jävla kanonrulle. Det är en två timmar lång enmansshow av Tony Colette, även om de andra insatserna inte heller går av för hackor, men det är hennes tid i rampljuset som gör filmen. Sonen Peters töntgråt leder till lite god stämning och de fem läskigaste scenerna rankas i det klassiska segmentet “Vi tar en rank”. Sist men inte minst reder trion ut vem Kung Paimon egentligen är.

Äntligen har trion tagit sig an en film som varken är aktuell, eller kanske någonsin varit speciellt aktuell; Grease 2 (1982)! Saken är dock den, och håll i er nu för detta är radikalt, det är den mer superior Grease-filmen. Och så är det helt enkelt med den saken. Man skulle kunna tänka sig att detta uttalandet endast görs med grund i Olivias oändliga kärlek till detta epos, men icke. De andra två är fullt med på den saken. Det talas om hur jävla sexig Michelle Pfeiffers karaktär Stephanie är och hur orimligt det är att Michael ses som en underdog, han är faktiskt otroligt k****bar han med! Cool Rider-scenen väckte något hos Olivia som 8-åring och scenen i motorcykelhimlen är cunty af.