Den fördolda världen Den fördolda världen

I det föregående avsnittet talade vi om att den ursprungliga människan, Anthropos, eller Adamas, innan den föll ur Eden hade varit ett himmelskt och odelat väsen, både man och kvinna. En ljusvarelse, skapad i Guds avbild.

Men eftersom Adamas var Guds avbild måste ju det betyda att även Gud är både kvinna och man, även Gud både hon och han.

I sin kommentar av Höga visan väver Gregorios in ett stråk av Sophiologi, sammantvinnad som den är med legenden om Salomo, vilken inte bara ansågs vara den författare som skrev Höga Visan, utan också författaren till flera av de andra texterna i gamla testamentet som handlar om Sophia, Gud som Visheten personifierad. För det var Sophia, Gud i kvinnlig gestalt som Salomo älskade över allt annat, som han sökte och fann redan i sin ungdoms dagar, och skrivit om i alla sina heliga skrifter, däribland och kanske främst, Höga visan, som vägmärken till hur var och en likt honom själv, kan finna henne.

Därför är Höga visan källan till den djupaste filo-sofin, kärleken till Sophia, Visheten självt. Inte som en övning i spekulationer eller uppsättning tankar, utan som en relation, och en mystik förening.



Länk till chatgrupp på signal:

https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY-⁠⁠⁠⁠



Mer från vårt instagramkonto:

https://www.instagram.com/p/C4kOB2gNted/



Musik och ljud av Aionarch:

Aionarch | Spotify

Hur bör man uttolka relationen mellan Höga Visans två huvudpersoner? Sedan Origenes tid har den huvudsakliga utgångspunkten varit att den som kallas “Han”, refererar till Gud och den som kallas “hon” handlar om den enskilde kristne, men tidigt i Gregorios av Nyssas Höga visan-kommentar utvidgar han därtill tolkningsmöjligheterna på flera intrikata sätt. Dels genom att säga att det också kan vara tvärt om, men också på andra sätt, som vi skall utforska i detta och två kommande avsnitt.

Ett första sätt att närma sig frågan om de två huvudpersonernas identitet, avslöjar Gregorios genom att läsa texten i ljuset av en mystik lära inom den Alexandrinska mystika traditionen; nämligen att den ursprungliga människan i Eden, som kallas Anthropos, eller Adamas, var ett odelat väsen, både man och kvinna innan den delades i två sidor och föll in i denna separationernas värld. Det står ju trots allt i skapelseberättelsen att Gud skapade människan till sin avbild... Som man och kvinna...

Den som är uppmärksam finner i Höga Visan nycklar till hur man kan återträda i relation med och till slut andlig enhet med denna, sin fördolda sida, sin förlorade hälft, vilken Gregorios likt Origenes därtill menar är identisk med den skyddsängel vi alla har, och som alltid och i varje stund på ett fördolt sätt finns hos Gud.



Länk till chatgrupp på signal:

https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY-⁠⁠⁠⁠



Mer från vårt instagramkonto:

https://www.instagram.com/p/C3kmzIzNMO2/

Det har blivit dags att återvända till en cliffhanger vi i den första säsongen utlovade att återkomma till, rörande en mystik praktik Paulus refererar till, i sitt andra brev till församlingen i Korinth, som leder till syner bortom denna världens slöja. En mystik praktik för att stiga ut ur sin fysiska kropp, in i en kropp av ljus, och genom den insträda, in i andra, himmelska världar, till möten med änglar som initierar i en hemlig kunskap som varken kan eller får uttalas.

Att medvetet använda sådana tekniker för att utträda ur kroppen hänger samman med många av mina allra äldsta barndomsminnen, och var en av de erfarenheter som gjorde att jag uppfattade samtiden och inte minst vuxenvärlden som självpåtaget begränsad till en snäv och tillsluten del av tillvaron.

När jag för många år sedan träffade Pål, var detta en av de mystika praktiker, tillsammans med hesychasmens inre eld och andra, som jag föresatte mig att lära ut. Även om erfarenheter av utträden ur kroppen inte är nödvändiga för att motta mystikens centrala insikter skulle det samtidigt kännas fel och märkligt att utelämna att tala om dem, då det säkert finns lyssnare som likt mig själv, fascineras av och skulle vilja kunna inträda i dem.

Jag kommer aldrig att glömma den dag då jag i tonåren efter månader av slit återigen medvetet lyckades lösgöra mig från kroppens gräns, och hur jag därefter fortsatte att förfina teknikerna, för att bortom kroppen kunna återknyta till relationer, personer i min barndoms tidigaste minnen, som jag mer än något annat längtade efter att återse.

Länk till chatgrupp på signal: ⁠⁠⁠https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY-⁠⁠⁠

Mer från vårt instagramkonto:

https://www.instagram.com/p/C2nccgvNKr6/


Musik och ljud av Aionarch:

⁠Aionarch | Spotify

Den som söker skipa ordning i Höga Visans handling och ordna dess förlopp efter förnuftets tids- och rumsuppfattning, tappar snart bort sig själv i diktens vindlande framställning. Berättelsen tycks inte riktigt hänga samman, eller gör möjligen det, men i sådana fall genom fördolda principer, inledningsvis omöjliga att skärskåda.

Lite som en film av David Lynch uppträder händelseförloppet närmast som en serie drömmar, där de två älskande huvudpersonerna söker efter varandra, förenas och separeras, i snabba scenbyten sammanvävda med drömmens logik.

Ja bruden säger det faktiskt rakt ut; “På min bädd om natten söker jag den jag har kär”. Det är nämligen i drömmen hon förväntar sig att få möta sin älskade. Och vi påminns om att den uppfattningen inte står ensam sett till bibeln som helhet. Genom en exposé över drömmotiv i det bibliska materialet lyfter vi fram flera användbara nycklar som kan användas i föreningen av drömlivet med bönelivet.

Samtalet avslutas med en reflektion kring biskop Synesius av Cyrenes bok “De Insomniis”, vilken han skrev under sin tid som nyplatonist, innan han helt tagit steget in i kyrkan, en omständighet man i östkyrklig tradition löst genom att förse boken med korrigerande kommentarer och hänvisningar till flera av de bibliska motiv vi just gått igenom. Synesius skriver om drömmar som något som frigör människans gudomliga Nous från vardagens låsningar, och gör det möjligt för henne att minnas sitt himmelska ursprung, samt hur det främsta verktyget för att göra drömmarna allt mer tillgängliga och möjliga att ta till sig; utgörs av att föra dagbok, eller snarare, natt-bok över sina drömmar.

Länk till chatgrupp på signal: ⁠⁠https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY-⁠⁠

Mer från vårt instagramkonto:

https://www.instagram.com/sallskapetnous/



Musik och ljud av Aionarch:

⁠Aionarch | Spotify

Höga Visan är titeln på en erotisk dikt som ingår i gamla testamentet. Genom historien har somliga undrat över vad den egentligen har att göra i bibeln. Ända fram till 200talet tvekade judenheten inför om den verkligen skulle få ingå bland de andra heliga skrifterna, och även genom kyrkans historia har texten väckt huvudbry.

I en serie samtal reflekterar jag, Carl Stattin tillsammans med prästen Pål Resare kring vad det var som gjorde att man i den tidiga Alexandrinska mystika traditionen, med början i Origenes, valde att utlägga Höga Visan som det kristna mysteriets kärna. Detta gör vi genom att djupdyka i den främsta Alexandrinska uttolkningen av Höga Visan, ett omfattande Magnum Opus, författat av Gregorios av Nyssa, i vilket han utvecklar sin lärofader Origenes uppfattning om att den Höga visans erotik är en inbjudan till en högre form av Gudsrelation; präglad av samma kärlek, samma flammande Eros, som den hos ett ungt älskande par, i vilket mystikern genom ett antal steg förenas med Gud som sin älskade, i en himmelsk bröllopskammare.

Men det är när Gregorios avslöjar mysteriernas fulländning som den verkliga storslagenheten i hans vision slutligen visar sig. Gregorios skriver nämligen att den som nått fram till föreningen med Gud i höjden därefter skall nedstiga med mysteriet, från bröllopskammaren i de himmelska höjderna, ned till sin jordiska bädd. Det är nämligen där, i den utlevda jordiska kärleken människor emellan som mötet med Gud skall fullbordas. Det är i det jordiska mötet med den du älskar som det kristna mysteriet når sin verkliga fulländning.

Länk till chatgrupp på signal: ⁠https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY-⁠

Mer från vårt instagramkonto:

https://www.instagram.com/sallskapetnous/


Musik och ljud av Aionarch:

⁠Aionarch | Spotify

Inte sällan när Dag Hammarskjöld var hemma i Norden, klev han på nattåget, upp mot de skandinaviska fjällen. För i det mäktiga vidsträckta landskapet hade han funnit något viktigt, som det skulle ta honom hela livet att söka utröna.

Dag Hammarskjöld hade gjort upptäckten att det i våra kroppar och vildmarken finns en sällan vandrad stig till mysteriet. Vi hittar den genom att flytta vår inre tyngdpunkt ner i vår jordiska kropp, som i sitt möte med den jord som i naturen omsluter oss, kan återkalla oss att bli någon annan än det jag som vi förknippar med vårt namn, medvetandets och förnuftets personlighet, inom vars gräns vi lätt fastnar. Kanske kan det vara svårt att alldeles tydligt lägga märke till när tyngdpunkten förflyttas. Vi blir inte längre förnuftspersoner som har en kropp. Nu är vi kropp, som äntligen inträder i sitt hemland, långt bort från allt vad civilisation heter.

Kroppen och Förnuftet visar sig längs vägen som två med varandra förbundna bröder. Två syskon som i sin gemensamma balanslek rör sig, allt högre upp för fjällets sida. Bland kalla tjärnar, djupa raviner och över fjällbäckar visar Lekbroder kropp sin hemliga väg, upp mot det heliga bergets topp.

I sin lek tillsammans är det som att de två bröderna lättar. I balansakten släpper de båda taget. Lämnar tyngdpunkten till en fördold annan. Någon som Dag Hammarkjöld - på sitt snillrika vis - bland annat kallar Den som bär stafetten. Den, som gömd i dunklet och tystnaden, är den som löper loppet.



Följande sidhänvisningar gäller utgåvan från 2012, Albert Bonniers Förlag.

Den andliga frigörelsen har en sensuell komponent... (1951, sid 59)

Ödmjukheten inför blomman i trädgränsen öppnar vägen upp på fjället. (1951, sid 63)

När markkänsla möter kroppskänsla – att bli jord av jorden, växt bland växter... (1952, sid 67)

Ensam i sin dolda växt fann han gemenskap med allt växande. (1959, sid 148)

Så vilar himlen mot jorden. I tjärnens mörka stillhet öppnar sig skogslandets sköte... (1951, sid 61)

Den älskande vill den älskades fulländning - som kräver frigörelse också från den älskade. (1955, sid 91 (jfr. 1951, sid 61))

Gud vill vårt oberoende, i vilket vi falla tillbaka i Gud när vi upphör att själva söka det. (1955, sid 91)

Kroppen: icke ett ting, icke “hans” eller “hennes”... (1954, sid 77)

Vid sidan av behovet av en mening, också detta: ett behov av mänsklig närhet... (sid 1954, sid 77)

Din kropp låter inte avspisa sig med en bluff... (1955, sid 93)

Kropp min lekbroder... (1961, sid 158)

Icke jag utan Gud i mig. (1953, sid 72)

Din kropp, ditt förstånd – blott anförtrott gods för en som bär stafetten. (1959, sid 146)



Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY-

Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/Cg-K-lZsMws/

Hammarskjöld Inversio är grundat av Caroline Hammarskjöld, brorsbarnbarn till Dag Hammarskjöld, som förvaltar hans personliga arv, äger rättigheterna till bl a diktsamlingen ”Vägmärken” och har tillgång till aldrig tidigare visat material, så som brev, texter och fotografier. Strävan är att göra Dag Hammarskjölds arv tillgängligt för alla, särskilt unga människor, genom utställningar, konstprojekt, publikationer, föreläsningar, filmproduktion och sociala projekt. Syftet är att Dag Hammarskjölds liv, idéer och sökande efter mening ska kunna inspirera alla som i det lilla som det stora på något sätt vill bidra till en bättre värld.www.hammarskjold.org


Musik och ljud av Aionarch:

⁠Aionarch | Spotify