Loggbok vecka 10 En modern rocklåt

Visslade en mening till din stad

en förklenad promenad

tre i rad

gång i ordningen, jag tar det ej tillbaks



Första sländan för i år

kan man skönja i ditt hår

en stående våg

låt ditt leende ta död på denna vår



Varken tidigt eller sent

Ännu kallt, men solen sken

Och det vet du att med

mig av alla får du aldrig fel



Söker kärlek söker sist

söker bäst och visst

en parhäst vill du ha

kan du spå också nånstans i mina svar



Jag har gått i karantän

drev dig bort men ville väl

klostersjäl

blott ett ärligt odlat sävligt päronträd



Svårt för dig att se nån charm

i det svek som blev alarm

smek min arm

dina ögon kan man dö för, det är sant



***



Jag vill bara att du ska va' glad

Att du vågar ställa krav

På livet idag

Men jag tror tyvärr det stämde det du sade



***



Ska jag vara ärlig blir det svårt

Du har rätt, på skådlig framtid kan det gå, men på sikt

varken ditt eller mitt, finns nån lycka för oss att få



***



Men är det verkligen så jävla fel

Att jag grattar dig,

idén var att det tar tid men du sa'

för du vet, att en dag kan vi åter bli nästan hel



Du har rätt i dina ord

om kärlek och världen och livet i stort

Som du skrev, och du:

jag gillar dig, jag gillar det jag ser



Överröst i söta tal

Sockrad sött i kar

En puss som lockar och drar

Torkar ögonlocken bakom sotat glas



Överväldigad av kval

Krönt till Natt och dag

Var det något du vill ha?

Nej, jag räckte aldrig, det blev aldrig jag



***



Jag går i dina spår och minns din sjal

En sagolik skandal, lika

flyktig som en smak, ska vi

slå vad om seden smal och veken slak



Här är himlen blå men solen blek

En skenbar väderlek isär

Klostersjäl

Allt för ofta du var borta när jag var här



Vett att välja bort en gränd

Ingen återvändo

ständigt blott ett skelett

allt jag säljer dig är känslan av ett hem



Så beständigt som en brand

Ränder lämnas kvar i sand

Klosterhand

Räcker dagen till att vandra arm i arm