Mor skiljer sig Sofia Wagrell & Anna Ljung

Här kommer listan med sommaren och höstens böcker, och det är en fin fin lista!
Håll till godo!

Det hettar till när vi läser Lena Andersson, vars författarskap vi båda har en komplicerad relation till. I den här romanen bjuds vi på en rad kortare mellanmänskliga möten och ett smörgåsbord av olika karaktärer, vars liv vidrör varandra på olika sätt. Lena själv, vill inte kalla sin bok för en roman, utan en samling fallstudier. Då fallstudier har till syfte att illustrera något specifikt och samtidigt lära ut något mer generellt, famlar vi efter vad dessa "studier" faktiskt är menade att lära oss. Som bok betraktat tycker vi ändå att det är en stundtals underhållande och, som alltid med Lena Andersson, mycket välskriven ROMAN!

Hiromi Kawakami har skrivit en bok bestående av tre noveller, vi undrar om hon må hända käkat svamp när hon skrev dem? Vi får träffa husandar, ormmänniskor, kvinnor som förvandlas till pärlor och blir uppätna, världar där gränsen mellan det människliga och djurvärlden suddats ut. Det är noveller som inte lämnar en, samtidigt som det är svårt att avgöra om vi förstått dem alls och vad tanken är att texterna ska säg oss? Vi kommer kanske inte så långt i vår analys av den hör boken, trots många tappra försök och förslag till tolkning. Men vi misstänker att det är just detta som är författarens intention, att skap stort utrymme för fritolkning. 

Äntligen en historisk roman! Vi var väl rätt trögstartade i vår läsning, ömsom trötta och ömsom oroliga över nästan 400 sidor 1500-tal. Men vilken läsning det blev! Vi enas om att O'Farrell är en fantastisk författare, och det tog inte många sidor innan vi var helt uppslukade i hennes snirkliga värld av örter, blommor och familjeintriger. Att boken har en länk till Shakespeare och knyter an till en förmodad familjehistoria gör läsningen mer spännande och kanske lättare att knyta an till. Mest imponerade är vi av O'Farrells porträtt av bokens huvudrollsinnehavare, Agnes - Shakespeares fru.  

Det här avsnittet bjuder på Maja Ekelöfs proletärklassiker, där vi får följa en städerskas dagboksanteckningar under ett par år i slutet av 60-talet. Det är en bildande läsupplevelse i flera bemärkelser, då Maja dels kommenterar världspolitikiska händelser (som blir det en påminnelse om världsläget under sent 60-tal) och dels en bild av fattig-Sverige under den här tiden. Boken är tidsenligt stilistisk, skriven i rapportform och läsningen är därmed korthuggen och bitvis fragmentarisk, men trots det väldigt mysig. 
 

Vem har inte längtat efter att få hör Britneys egen version? Det hade vi! Den här självbiografin är på många vis vad man kan förvänta sig, ingen litterär upplevelse som sådan men en spännande inblick i en av vår tids största och mest skandalomsusade stjärnor, och visst känner vi med Britney. Vi inser också att vi gått in den här läsningen med lite olika förväntningar, Fia slås av hur oväntat bra den är skriven, medan Anna undrar varför editorn tagit semester och låtit Britney härja fritt, men tillstår ändå att det är just det som ger boken sin charm. Britney skriver till sina fans och det är fint.