Spelkosmos Sanna Lund & Sven Dahlstrand

I Sverige finns det eldsjälar som, då och då, tar en paus från att rädda världen eller fly från zombies. De släpper handkontrollen, borstar tänderna och cyklar till jobbet för att skapa nya spelupplevelser som vi andra kan njuta av.

Färggranna (eller svartvita) pixlar och polygoner i all ära, men vad händer när vi plockar bort grafiken helt? Vad händer när vi spelar genom att lyssna? Vi har grottat ner oss i ljudspelens lilla land. Något som har inneburit många trasiga länkar, återvändsgränder och en del tystnad. Men också ett sug efter mer och en tro på framtiden!

I det tjugofemte avsnittet tar vi på oss våra tänkarmössor och leker filosofer. Vi försöker bena ut vad ett spel egentligen är. Måste ett spel vara underhållande? Är en vandringssimulator ett spel? Varför heter det datorspel och inte datorlek? Ja, precis som Filosofiska rummet i P1 lovar vi inga svar men öppnar för många nya frågor.

Det är dags att gå loss på spelvanor. Grejer vi gör när vi spelar. Eller innan vi spelar. Eller varför inte efter att vi har spelat.

Grönt är skönt och mossa är grejen. Vilka är spelen med snygg, knasig och säregen natur som du bara måste spela? Spelen som får dig att vilja kräla runt i myllan eller som tar tar andan ur dig med sina vida vyer.

Snipp snapp snut, så var spelet slut. Eller? Hur viktigt är egentligen slutet i ett spel? Måste man hålla ut till sista sekunden eller kan det vara okej att sluta när man är på topp?