Dagermanpodden Bibliotek Uppsala

Stig Dagerman – var börjar man? En kortare text, som en "dagsedel", är aldrig helt fel. Det första och det sista som Stig Dagerman publicerar är en dagsedel, det vill säga en vers eller dikt över aktuella ämnen. Han återkommer till formen under hela sitt författarskap och över tusen går till tryck, mestadels i tidningen Arbetaren. 

"Flykten valde oss" är en av de mer välkända dagsedlarna. Många har genom åren tonsatts, bland annat av Fred Åkerström. Efter författarens död samlades ett urval till boken “Dagsedlar”. 
 

Året är 1946. Den nystartade kvällstidningen Expressen skickar ut en ung journalist, vid namn Stig Dagerman, för att skriva från efterkrigseuropa. Reportagen bildar "Tysk höst", ett mäktigt litterärt/journalistiskt dokument över ondskans följdverkningar och den nödvändiga försoningen. 

Boken kommer i ständiga nyöversättningar världen över, nu senast i Ryssland, Tyskland och Sydkorea. Vad gör att "Tysk höst" fortfarande är så aktuell?

Planen var att skriva ”Fransk vår” – en uppföljare till succén ”Tysk höst”. I stället blev det en roman och teaterpjäsen ”Skuggan av Mart”. Pjäsen handlar om den manskultur som män förväntas leva upp till. Stig Dagerman ställer sig frågan: “Är den som vågar erkänna sin feghet den modigaste?”. 
 
Avsnittet handlar också om den skrivkramp som drabbade Dagerman, om svårigheten att skriva för pengar och om var han hittade sin inspiration. Vi får även höra mer om pjäserna ”En spelmans mössa” och ”Den yttersta dagen”, den sistnämnda som skrevs när Lo var en skrikig, nyfödd bebis. 

Debutromanen ”Ormen” utkommer 1945 och blir genast en sensation. Stig Dagerman är endast 21 år gammal och sällan har en debut hyllats så. Nu inleds en intensiv tid av litterär, högklassig produktivitet av den unge författaren. 


Lo och Bengt berättar om Stigs möte med syndikalismen, hans funderingar om balansen mellan individ och kollektiv och om friheten är möjlig. Vi får också höra om det stora avtryck ”Ormen” gjorde på nobelpristagaren Jean-Marie Gustave Le Clézio. 


”Ormen” är en löst sammansatt historia som delvis utspelar sig på en militärförläggning. Med sina egna ord beskrev Dagerman sitt verk så här: "Författaren utför en undersökning över hur skräcken får en samling människor i sitt våld och hur de reagerar under trycket, var och en efter sina egna förutsättningar. Den tes han vill fastslå är att det främst gäller att erkänna den primitiva urångesten; den får icke förnekas. Ett samliv med ångesten är den enda livsform som kan skänka människan åtminstone någon liten möjlighet att uppleva sig själv."

År 1948 befinner sig Stig Dagerman på den franska landsbygden och förväntas skriva en uppföljare till ”Tysk höst”. “Fransk vår” är arbetstiteln och konceptet är detsamma. Men arbetet går trögt och det blir endast ett fåtal artiklar skrivna. I förskingringen, långt från Sverige, tar en ny roman form. “Bränt barn” skrivs i ursinne och är i dag Dagermans i särklass mest översatta bok. 


”Bränt barn” handlar om en ung man, som precis mist sin mor och blir förälskad i sin fars älskarinna. Lo och Bengt diskuterar vad som gör att boken fortsätter beröra läsare i alla åldrar och varför Siri Hustvedt har kallat den ”en roman för vår tid”. Om falska narrativ, ältande och frågan: kan jag lita på det jag tänker?

Novellsamlingen “Nattens lekar” publiceras 1947 och visar på bredden i Stig Dagermans författarskap. I avsnittet får vi höra om Dagermans vilja att experimentera, om hur han fångar ett barns uppväxt i ett hem med alkoholism – och inte minst om hans intresse för film.  


Vi hör Stig Dagerman själv läsa inledningen av sin novell “Överraskningen”. Bengt Söderhäll läser ett avsnitt ur Stig Dagermans egen novellfavorit “Var är min islandströja?”.