Gästlistan i P2 Sveriges Radio

I sitt andra program bjuder Mikael Samuelson på en vacker visa. Det blir Beatles, den danske tenoren Aksel Schiötz och en svängande Rubinstein bland annat. En bra personlig blandning som sänds även på tisdag kl 14.57 i P2 Musik.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Samuelson är en av Sveriges mest mångsidiga artister. Vissångare, violinist, skådespelare, operasångare, kompositör, diktare och Sveriges meste 'Fantomen på operan'. Mikael Samuelson kommer både att bjuda på sina favoritverk och sjunga själv live i studion. Missa inte Gästlistan!
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Gästlistan i P2 med Anna Larsson. Sänds även på tisdag kl 14.57 i P2 Musik.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
"Vi befinner oss i ett stormigt England, en ö i havet som visserligen tillhör Europa geografiskt men som befinner sig ljusår i från oss på alla sätt. I och omkring England stormar det, i London vänder sig paraplyerna ut och in. Hör stormen i den här musiken, stormen i hjärtat hos den fina damen som hälsar oss med ett ”Yes, love, what are you havin'?” på caféet, där toasten med beans och baconet, och det bäcksvarta teet med socker och mjölk smakar exakt som det alltid har gjort, taxibilarna ser ut som från en annan tid och man blir tilltalad som ”love” och ”milady” på caféerna. Stormen i London."

Hurrudu! 50-talet ringde, din förrrrbaskade pianist, och ville ha sitt tempo tillbaks! I dagens gästlista berättar Anna Larsson hur allt startade - med en misslyckad provsjungning i Berlin.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Anna Larsson tar med oss till ännu en av sina favoritstäder: Berlin
- Världens mest moderna stad, samtidigt kanske den stad som står djupast med fötterna i 1900-talets historia. Det som hänt i Europa de senaste hundra åren har Berlin upplevt i närbild. Fattigdom, krig, uppbyggnad, isolering, frigörelse. Det kanske har skapat ett behov av konstnärlig framåtanda, vad vet jag, för här finns ett sprakande kulturliv, ett revolterande, livsbejakande uttryck.
I Gästlistan berättar Anna om artister hon mött, och om röster som är inspirerande vackra. Berlin är staden där hon hittar världens bästa falaflar eller sjunger roller som Erda i Wagner Rhenguldet, fastspänd i en hiss fem meter ovanför scenen:

- Nu sitter jag fast, och jag, som gjort detta några gånger hör att det är tre sidor kvar i klaverutdraget. Står och andas lugnt, biter mig lite i tungan eller tänker på citroner (prova själv, det sätter fart på saliven) och fokuserar på hur jag ska sätta an första tonen. Hissen startar med ett ryck. Jag kommer upp med huvudet över scenkanten, känner den speciella scenlukten och ser Daniel Barenboims händer först, och under det att jag stiger sätter jag an den första frasen. Känslan är lite som att stå på en flaggstång med en skokartong ovanpå...

Anna Larsson berättar också om hur det är att leva sitt liv på resande fot. Operasångare är ett slags handelsresande i musik, säger hon. Man vet aldrig var och när man möter sina vänner och kollegor nästa gång. Ett liv med stora kontraster, ena stunden fylls av jublande publik, ett par ögonblick senare letar man efter en brödskiva i en tom lägenhet. Och så får vi höra hur hennes karriär startade. Med en misslyckad provsjungning favoritstaden Berlin.

- Jag hade varit ute i blåsten hela eftermiddagen innan och tittat på denna vidunderliga och groteska stad, som jag har lärt mig att älska just så: grå, blåsig eller regnig. Jag vaknade med nackspärr morgonen för provsjungningen och kunde bara hålla huvudet lätt lutat åt höger. Jag gick i morgonvinden ner till Philharmonie, det legendariska konserthuset, och hittade till sceningången. Jag fick komma in i stora salen, en otrolig känsla, Karajans konserthus, gav pianisten noter och ställde mig och väntade, plötsligt slogs dörren upp och en pigg Claudio Abbado kom in, hejjade och satte sig längst bak på parketten. Jag sjöng Wenn dein Mütterlein ur Kindertodenlieder av Gustav Mahler, fortsatte med av Brahms Von Ewiger Liebe och avslutade med en oändligt långsam Erbarme dich, ja det var pianistens fel att det var långsamt, jag stod där och tänkte ”Hurrudu! 50-talet ringde, din förrrrbaskade pianist, och ville ha sitt tempo tillbaks! Jaha, så var den provsjungningen sabbad av en pretentiös pianistgubbe”, ni som nån gång sjungit denna den vackraste av Bachs alla sånger fattar att får man ett långsamt tempo är man dödens lammunge. Jag tittade med mitt sneda huvud Claudio rakt i ögonen, slutade sjunga, och sa: ”sorry. I just cant”.

Anna Larsson tar med oss till musikens huvudstad i sitt första program. Det handlar om musik, mat och möten i Wien. Sänds även på tisdag kl 14.57 i P2 Musik.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
"Första gången jag sjöng Mahlers musik i Mahlers sal musikverein var jag obeskrivligt lycklig, sen dess har det blivit många gånger. Jag har suttit och hostat och sippat varmt te, vrålförkyld mellan altariorna i Messias. Jag har stått bredvid en tvärhand hög Tony Pappano och sjungit på nån slags ryska som ingen av oss förstod, jag har fnissat under den där högtidliga stunden före solistens och dirigentens entré, när orkestern har stämt och salen är knäpptyst, åt stränge Maestro Riccardo Mutis minspel när han inte kan låta bli att dra en liten ekivok vits ”har du hört den där om nunnan som…?”

Rickard Söderbergs tredje program handlar om musik och röster som kan göra världen bättre för oss alla.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
"Det finns olika sätt att använda rösten. När jag gick på operaskolan var detta vårt fokus; att använda rösten. Fast målet var ett helt annat än det jag har idag. Då handlade det om idrott - det var en kamp om att sjunga snabbast, högst, längst. Svårast vann. Svagast förlorade självförtroendet.Inte en enda person talade med mej då om att bygga en ny framtid för en konstform som är värd att älskas. 
Vi lärde oss att sjunga; men vi lärde oss inte att använda rösten."