53 min
Kapten Röd: Jag blev en olycklig människa av att inte göra musik Kronologen från Musikguiden i P3
-
- Musik
Trots att reggae på svenska är en smal genre har Kapten Röd lyckats bli folkkär. Men efter stora succéer försvann han från offentligheten. Vad hände? Och hur hittade han tillbaka till musiken?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Björn Nilsson växte upp i Göteborg och kom som trettonåring i kontakt med reggaen för första gången, då genom ett kassettband han ärvde av sin storasyster.
I femtonårsåldern spelade han och några kompisar in en plojlåt som systern, utan hans vetskap, skickades in till radioprogrammet P3 Demo. När vi idag lyssnar på låten i studion rodnar Björn, men då gick det riktigt bra för den. Bandet blev till och med bokade för att spela live i studion.
– Men vi fick kalla fötter på vägen dit och bangade ur. Producenten ringde och skällde ut oss SÅ ordentligt och sa att vi aldrig kommer bli något, minns han.
Musikskapandet fortsatte trots det, och det blev mer och mer seriöst.
Det stora genombrottet kom år 2011 med albumet "Fläcken som aldrig går bort". På P3 Guld året efter vann han både Årets artist och livepriset Guldmicken och var plötsligt en offentlig person på ett helt nytt sätt. Men att alltid bli igenkänd har sitt pris.
– Det finns tillfällen då det är sjukt ogött att ställa upp på en selfie. Du vill inte sitta bredvid en nära anhörig som håller på att gå bort och någon kommer fram och vill ta en bild.
För att inte elda på det här valde Björn att dra sig tillbaka, i hopp om att hypen skulle passera. Men då försvann också all den glädje som kom med musiken, berättar han.
Idag har han lärt sig att hantera kändisskapet, kommit tillbaka till musiken och startat eget bolag.
Vad händer härnäst?
– Jag vill försöka göra ett album, men det kommer inte komma snart. Först vill jag ut och spela och möta publiken. Det är sån jävla energi i det. Det ger känslan av att det här är större än jag själv, vi är tillsammans och gör något tillsammans.
Musikguiden i sociala medierInstagram: @MusikguideniP3Facebook: @musikguidenTwitter: @MusikguideniP3
Trots att reggae på svenska är en smal genre har Kapten Röd lyckats bli folkkär. Men efter stora succéer försvann han från offentligheten. Vad hände? Och hur hittade han tillbaka till musiken?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Björn Nilsson växte upp i Göteborg och kom som trettonåring i kontakt med reggaen för första gången, då genom ett kassettband han ärvde av sin storasyster.
I femtonårsåldern spelade han och några kompisar in en plojlåt som systern, utan hans vetskap, skickades in till radioprogrammet P3 Demo. När vi idag lyssnar på låten i studion rodnar Björn, men då gick det riktigt bra för den. Bandet blev till och med bokade för att spela live i studion.
– Men vi fick kalla fötter på vägen dit och bangade ur. Producenten ringde och skällde ut oss SÅ ordentligt och sa att vi aldrig kommer bli något, minns han.
Musikskapandet fortsatte trots det, och det blev mer och mer seriöst.
Det stora genombrottet kom år 2011 med albumet "Fläcken som aldrig går bort". På P3 Guld året efter vann han både Årets artist och livepriset Guldmicken och var plötsligt en offentlig person på ett helt nytt sätt. Men att alltid bli igenkänd har sitt pris.
– Det finns tillfällen då det är sjukt ogött att ställa upp på en selfie. Du vill inte sitta bredvid en nära anhörig som håller på att gå bort och någon kommer fram och vill ta en bild.
För att inte elda på det här valde Björn att dra sig tillbaka, i hopp om att hypen skulle passera. Men då försvann också all den glädje som kom med musiken, berättar han.
Idag har han lärt sig att hantera kändisskapet, kommit tillbaka till musiken och startat eget bolag.
Vad händer härnäst?
– Jag vill försöka göra ett album, men det kommer inte komma snart. Först vill jag ut och spela och möta publiken. Det är sån jävla energi i det. Det ger känslan av att det här är större än jag själv, vi är tillsammans och gör något tillsammans.
Musikguiden i sociala medierInstagram: @MusikguideniP3Facebook: @musikguidenTwitter: @MusikguideniP3
53 min