Skogarna Skogarna

Med poeten och kritikern Anna Hallberg som gäst leder Skogarna en snirklig diskussion om trender och triggers i samtida litteratur.



Hur mår egentligen den svenska litteraturen idag, och är poeter så ironiska som det sägs? Varför skriver folk så tjocka böcker och vart har kritiken tagit vägen? Vilka är de störigaste uttrycken i debatten och vem är den svenska Dorothy Parker? Detta och mycket mer.

När Skogarna går in i temat METALL blir det naturligtvis hård stämning i studion. Andrea pratar om våld, skräckel och Magnus Dahlström, Maria om black metal theory, svävande kistor och Tjingiz Ajtmatov och Filip om Yukio Mishimas stål och perfekta muskler.

Öar är temat, och Filip är föredömligt tematrogen: med en resumé över romaner om människor strandsatta i moderniteten, tiden, eller sitt psyke. Andrea har läst essäboken Lovebug, om att ingen människa är ölikt isolerad, ens i sin egen kropp. Maria utgår från den transfoba klichén om 100 transkvinnor på en öde ö, för att prata om queera perspektiv på reproduktion.

Månadens avsnitt har tema Babygirl. Maria hittar femininiteten på avstånd, i sekelskiftets Ryssland. Andrea har läst Fleur Jaeggy och funderar över olika flick-troper hon drogs till i tonåren. Filip frågar sig: Varför älskar ingen Baby Spice? Och teoretiserar om prinsessarketypen, via Kathy Acker, för att besvara det (kanske). Det är som att hoppa hage med ett geni, som någon kritiker skrev om Acker. Det vill säga rätt klumpigt.

I årets allra SISTA avsnitt av Skogarna tar vi oss tid att julmysa med en av den tyskspråkiga lyrikens giganter: Rainer Maria Rilke. Vem var han? Vad skrev han? Hur störig var han? Och var han otrogen mot Rodin med Cézanne?



För att få lite ordning och reda bland alla änglar och elegier har vi tagit in vår knivskarpa vän Néa Sedell, doktorand i estetik på Södertörns högskola, som gäst. Osv.

Ni vet den där känslan när litteratur liksom vibrerar i hela kroppen? Typ när en dikt liksom slår an och blir en del av dig? Lite som för Lauryn Hill i Killing Me Softly?

Skogarna dyker ner i passionerade haranger om konst som får oss att skallra. Filip försöker förklara vad tusan detta egentligen innebär med hjälp av Gaston Bachelard, Gil Scott-Heron/Kae Tempest, Jon Fosse och Ola Julén. Maria ger exempel på litterär stimming hos sig själv, Bohumil Hrabal och Torgny Lindgren. Andrea pratar om en författare som skriver om ett fullkomligt vansinnigt lidande: Gulag-överlevaren Varlam Sjalamov.

Så mycket känslor!