Ulf Rehnholm - I huvudet på en konstnär Ulf Rehnholm

Ända sen mobilkamerorna började leverera bilder som var så pass bra att dom dög till att läggas ut på sociala medier, så har matbilder varit svåra att undgå. Att vi lockas av dessa bilder, beror på att synsinnet spelar en betydande roll i hur vi upplever mat. Visuellt tilltalande bilder av mat väcker nämligen vår aptit och triggar våra sinnen.
Visst  kan matbilder vara fina och lockande, men själv tyckte jag att det blev för mycket av den varan i mina kanaler. De stod mig up i halsen, och gav mig kväljningskänslor. Som en motreaktionen mot alla matbilder, så  började jag ta bilder på min tallrik, efter att jag hade ätit upp all maten. Denna fixering vid smutsiga mattallrikar blev till ett projekt som pågick i nästan ett helt år.

Efter att ha arbetat med analoga dubbelexponeringar i sju år ville jag skynda på processen. Började då fotografera de tolv unika änglar som finns målade inne i Klosters kyrka med mobilen. Laddade sen upp bilderna i appen Dubble där mina änglamotiven slumpvis och digitalt smälte samman med andra människors bilder från hela världen.

Med projektet frigjorde jag inte bara änglarna från sina skåp, utan möjliggjorde även för dem att flyga ut över världen. Resultatet blev en utställning med visuella berättelser, där änglarna befinner sig i olika situationer, men där människorna på bilderna, inte är medvetna om deras närvaro. 

Här finns en artikel om projektet från tidningen Folket: https://www.rehnholm-photoart.se/Rehnholm_PhotoArt/About_files/150314_Folket.pdf
och ett inslag från P4 sörmland: https://sverigesradio.se/artikel/6527732 

I det här avsnittet berättar jag om min längtan tillbaka in i mörkrummets magiska värld. En plats där tiden bara flyger förbi, medans bilder från den yttre världen, sakta framträder på det ljuskänsliga fotopapperet. Här upplever jag en tidlös rumslighet, som om jag står vid sidan av verkligheten, som en magiker, och för en stund har jag kontroll över världen. 

Men med en ökad miljömedvetenhet, så känns det inte helt ok att handskas med mörkrummets kemikalier som dessutom blir kostsamma, när de ska lämnas in för destruktion. Så därför blev jag glad när jag upptäckte anthotype processen.



Anthotype är ett miljövänligt fotopapper som man själv skapar genom att bestryka naturliga ingredienser från växtriket på akvarellpapper och som man sen låter blekna i solen. Jag går igenom processen steg-för-steg så att du själv kan skapa dina egna bilder med denna unika metod. Så ta en paus från den digitala världen och utforska istället den långsamma och tålmodskrävande processen Anthotype. Du hittar resultaten från mina erfarenheter av anthotype på https://www.instagram.com/ulfrehnholm/ 

I det här avsnittet berätta jag om utställningen ”Den sköra tråden" som jag ihop  med Christina Lindblom och AnnMargret Johansson Pettersson producerade för att visa i Klosters kyrka i Eskilstuna 2016. Utifrån våra tre olika professioner, visade vi konst där barns utsatthet och behov av stöd och samspel gestaltades. Till utställningen valde jag att gestalta sex stjärngossar i naturlig storlek där modellerna hade utländsk bakgrund. Bilderna placerades på avsatser två meter upp på väggarna i kyrkorummet, viket resulterade i att stjärngossarna såg ut som helgonfigurer. 



Med verket ville jag beröra unga människors sårbarhet och hur de själva tvingas att bära hoppet och ljuset inom sig. I porträtten ser man pojkar som med pappstjärnor i händerna, försöker finna vägen bort från mörker och okunskap. Med installationen ville jag  ställa frågor om unga människors isolering, utanförskap och sårbarhet. Bilderna belyste också frågor om hur vi vuxna kan agera för att våra ungdomar ska kunna behålla hoppet och tron på en ljus framtid. Jag berättar också om stjärngossarnas historia och deras koppling till dagens luciatåg och hur Staffan stalledräng hänger ihop med allt detta.

Det vi ser, är inte detsamma som det vi tittar på. För hur vi tolkar våra synintryck påverkas av flera olika faktorer. Till exempel så  spelar våra tidigare erfarenheter och minnen en betydande roll. Även vår fysiska och mentala hälsa kan påverka vårt seende. Våra förväntningar påverkar också vår tolkning. Vi har nämligen en tendens att se och tolka saker på ett sätt som bekräftar våra befintliga uppfattningar och förväntningar. Det kan göra att vi filtrerar och tolkar informationen på ett sätt som passar våra förväntningar, snarare än att vara helt objektiva.



Seendet är inte bara en passiv mottagning av visuell information. Vår hjärna spelar en lika viktig roll i att tolka och bearbeta de signaler som den tar emot. Genom seendet kan vi skapa en inre representation av det som vi tittar på och därigenom kan vi förstå och navigera i vår omgivning. I filosofin har seendet också uppmärksammats för dess subjektiva natur. Trots att vi kan betrakta samma objekt kan vår upplevelse av dess form, färg och betydelse variera från person till person. Detta väcker frågor om huruvida seendet är helt individuellt, och om det överhuvud taget finns en objektiv verklighet som kan uppfattas.

I detta avsnitt pratar jag om tid och hur jag som konstnär förhåller mig till tiden i mina konstprojekt. Bara det att vi lever, innebär att vi befinner oss i en ständig förändring och då kan fotografering vara ett bra verktyg för att tydligt se vad som händer i våra liv. Med hjälp av hålkameror kan jag fotografera med långa exponeringstider, vilket möjliggör att jag i bild kan skala bort lager efter lager av verklighet. Istället framträder ett själsligt avtryck från en värld vi inte vanligen ser.