Viltstammarna återhämtade sig tack vare regleringen av jakten Hopp i P1

Det finns idag fler vilda djur i Sverige än vad det har gjort på hundratals år. Nya sätt att hantera människans samexistens med djuren behöver prövas.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Året är 1789. Revolutionen har mullrat igång i Frankrike och liknande tongångar hörs i hela Europa. Gustaf III börjar bli nervös. Befolkningen knotar. Han bestämmer sig för att lugna ned dem genom att ge dem rätten att börja jaga. Tidigare hade det varit olagligt för vanliga människor att jaga de flesta djuren i svensk natur. Nu släpptes jakten fri och vem som helst med en bössa fick gå ut och skjuta en älg eller ett rådjur.
Det här ledde till att de stora hjortdjuren försvann i princip helt och hållet. Vi vet inte hur många älgar som fanns kvar, det är mycket möjligt att det var färre än tusen i hela Sverige. Kronhjortarna var så få som 50 individer, rådjuren antagligen under 100 stycken i södra Sverige. Andra djur som bävern och vildsvinet blev helt utrotade. Mot slutet av 1800-talet började problemet att uppmärksammas och åtgärder sattes in.
Från mitten av 1800-talet bildades en mängd olika jaktsällskap som började lobba för att jakten skulle regleras och andra organisationer drev också på att djurstammarna skulle skyddas. Grunden till den jaktlag som vi har idag kom 1938.

Resultatet har inte låtit vänta på sig. På 20- och 30-talet planterade man in bäver från Norge i de svenska skogarna igen. Från mitten av 1900-talet började hjortar, rådjur och älgar på allvar att återhämta sig. På femtiotalet började det dyka upp vildsvin som blir allt vanligare under 70- och 80-talen.
– Förmodligen har vi fler vilda stora däggdjur, och även många stora fåglar än vad vi har haft under väldigt lång tid i Sverige. Och det är en oerhört positiv utveckling, säger Carl-Gustaf Thulin som är forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet.
Bökande vildsvin, och bävrar som bygger dammar bidrar till mer biologisk mångfald och att fler arter av växter, insekter och andra djur klarar sig bättre. Men man kan också föreställa sig en del problem - trafikolyckor, kostnader för lantbruket, får som blir rivna av rovdjur.
Maria Johansson är professor i miljöpsykologi vid Lunds universitet. Hon undersöker samspelet mellan människa och miljö. Både om hur vi människor påverkas av vår omgivning och om hur vi påverkar vår omgivning på olika sätt.
Maria arbetar med ett projekt med människor som bor med björn eller varg i sitt närområde. I vissa fall med människor som har råkat ut för att deras djur har blivit rivna av rovdjur.
Forskningens mål är att förstå de psykologiska processer som ligger bakom den här oron och rädslan. Och det är många faktorer som spelar in. Kunskap om hur djuren reagerar i olika situationer, hur säker man känner sig på sin egen reaktion i mötet med ett rovdjur, och till och med hur mycket man litar på de myndigheter som förvaltar rovdjuren.
I Orsa i Dalarna har Maria Johansson samarbetat med Skandinaviska Björnprojektet för att se om biologernas kunskap om björnars beteenden kan hjälpa människor i närområdet handskas med sin oro. Två genomförda studier med sammanlagt knappt 100 personer ser lovande ut. Nu följs resultaten upp för att se om den positiva effekten håller i sig. I så fall skulle det här kunna vara en väg framåt för hur människor ska kunna samexistera med fler vilda djur.
– Jag tror det är väldigt viktigt att ha med sig att det här med att vi har en situation med fler djur i vår närhet, att det här är inte en rent biologisk fråga utan den är i väldigt hög grad också en social fråga där vi behöver få bättre förståelse för hur enskilda människor reagerar på det. Hur grupper sinsemellan reagerar och hur man institutionellt ska hantera de här frågorna, säger hon.