Paranormalt - Sanna berättelser Studio Minuit

Ungefär femtio kilometer norr om Prag står en unik byggnad på toppen av en kulle: ett slott som ligger vilse mitt i en skog i norra Böhmen, Houska. Om det inte är den största eller vackraste byggnaden du kan se i Tjeckien, så är det utan tvekan den mest gåtfulla. Den gotiska stilen tyder på att den byggdes i början av 1200-talet under Ottokar II:s regeringstid, även om man inte vet vem som byggde den. Valet av plats är också förbryllande: det finns inga källor, gränser eller handelsvägar i närheten. Vad är poängen med att etablera ett fäste där? Svaret ligger i den böjda arkitekturen och i det sätt på vilket befästningarna är vridna, inte mot omvärlden, utan runtomkring den inre gården: som om någon, eller något, hade velat hindra den från att lämna slottets murar...

Den 13 juni 1782 invaderar en folkmassa det offentliga torget i Glarus, i den schweiziska kantonen med samma namn. Det är helgdag, alla affärer är stängda: familjerna samlas, en lutspelare sjunger några melodier och man ger till och med vitt bröd till de fattigaste som har kommit för att titta på föreställningen. När en vagn anländer vid middagstid blir folket upphetsat, förolämpar och spottar på den kedjade kvinnan som stiger ut: en lång och stark figur med långt svart hår som döljer ett runt ansikte och en avtrubbad blick. När hon klättrar upp på ställningen lyfter hon upp nederdelen av sin kjol och avslöjar gapande sår på fötterna och på sina förskjutna lemmar. Rykten säger att hon dödar sina egna barn, förgiftar andras, utövar svart magi och umgås med djävulen själv. Utan att röra sig vässar bödeln sin kniv och är redo att hugga huvudet av Anna Göldi, den sista häxan i Europa.

Vi befinner oss i en tid då fyrarna, långt innan de blev helt självständiga, var tvungna att välja mellan tre olika vägar. För det första kunde de åka till "paradiset", till en fyr vid kusten på fastlandet, vilket gav dem en viss närhet till familj och civilisation. Längre fram finns "skärselden", som ligger på en ö utanför havet som fortfarande är synlig. Isoleringen blir konkret, utan att det hindrar regelbundna återresor till fastlandet om behovet av mänsklig kontakt blir för stort. Men ofta är avståndet så stort och förhållandena så extrema att den drabbade personen måste vara beredd att vara ensam i flera veckor i sträck, instängd på en öde klippö i havet: han eller hon kommer till "helvetet". I själva verket är vaktens karriär redan bestämd och han har inget val. För att bevisa sitt värde och tjäna sig uppåt på stegen börjar han systematiskt i helvetet och slutar i paradiset, om han lyckas behålla sitt liv och sitt sinne, förstås...

Det är kanske mänsklighetens största mysterium, den fråga som ingen hittills har kunnat besvara: vad händer efter döden? Perspektivet skiljer sig åt mellan olika metoder, och ingen verkar kunna enas om det. Den kristne stiger upp till paradiset, muslimen återvänder 40 dagar efter döden till sin familj för att ta ett sista farväl, medan hinduen återföds i form av ett djur eller en växt... Andra, mer jordnära, berättar att människan döljer sin existentiella rädsla bakom sin tro: en tro som begravs eller reduceras till aska. Inget riktigt spännande väntar dig längre. John Pollock vägrar att lyssna till det sista alternativet: i flera veckor har han suttit i församlingsbänken med händerna vikta och huvudet nedåt och har bett outtröttligt för att hans två döttrar ska få återuppstå...

Varken författaren eller språket är känt. Sedan den upptäcktes för hundra år sedan har ingen kunnat förstå dess innehåll: de mest framstående kryptograferna, vetenskapsmännen och lingvisterna har bränt ögonen när de har bläddrat igenom de hundratals sidorna, som är fyllda med unika illustrationer och kommenterade med en text som blandar gamla dialekter och påhittade tecken. Dess osäkra ursprung har gett upphov till de mest långsökta teorier: vissa presenterar den som en kodex, andra som en magisk grimoire eller till och med som ett spår av en himmelskt sändebud som kommit till jorden. I dag arbetar artificiella intelligenser hårt tillsammans med mänskliga hjärnor som har tappat luften, och om man får tro dem är det bara en tidsfråga, några år, innan mysteriet med Voynich-manuskriptet slutligen löses.

I slutet av november 1930 blåser en snöstorm och ödelägger Nunavut, ett öde område i nordvästra Kanada. Mitt i stormen kämpar Joseph Labelle, en trapper, med att se längre än till näsan och han gör klokt i att hitta ett skydd innan det blir mörkt och temperaturen stiger. Som tur är känner mannen till det omgivande landet väl: några mil österut ligger sjön Angikuni, där det vid stranden bor ett inuitsamhälle med ett trettiotal personer som jägaren redan har bytt skinn med. De är de enda levande människorna i området. Så Joe går till stammen utan att vara medveten om att han kommer att göra en fruktansvärd upptäckt.