Prat från verkligheten Podplay

Om att snabbt fatta beslutet att kliva in på IVA efter flera år som heltidsfacklig, om den väldigt specialiserade och krävande vården på IVA, om hur trött man var efter varje arbetspass, törsten, huvudvärken, svullnaden i benen. Och om kärleken till arbetsmiljöfrågor och att bli så engagerad i frågor så öronen blir röda.

Om att jobba i en av de första covid-ambulanserna, om det första larmet med en patient som var smittad av Covid-19. Om hur osäkra alla var, och att inte ens sjukhusen visste vad som behövde göras. Och om hur det idag är en vardag med tydliga rutiner. Och om tryggheten i att vara med i facket.

Om att jobba med svårt covidsjuka patienter, att försöka stötta nån som kämpar för sitt liv, att sedan själv drabbas, och om att missa en stor del av sitt lilla barns uppväxt för att man jobbar dygnets alla timmar.

Om att skapa trygghet för de minsta när allt runt omkring förändras, att vara närvarande i stunden, och om hur pandemin skapat stakare band och bättre rutiner i personalgruppen.

Om när de drack gravöl för Jönssonligan-bussen, om storstrejken 1999 och om kampen mot de trafikfarliga plexiglasbarriärerna.

Om att stötta och hjälpa elever när plötsligt en pandemi tvingar dom att plugga hemifrån. Om hur vissa elever drabbas hårdare av isoleringen. Om att hitta sätt att finnas tillgänglig, och att fånga upp deras funderingar i en tid av stora förändringar. Att vara den som ställer frågan ”Hur mår du?” och faktiskt också lyssna på svaret.