Borta för alltid

Sveriges Radio
Borta för alltid

Berättelser om utdöda djur. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ansvarig utgivare: Caroline Salzinger

  1. Lost Shark & hajarnas Hades

    11 DE MAI.

    Lost Shark & hajarnas Hades

    De fanns på jorden redan före dinosaurierna, men försvinner i rasande takt. Hör om en av dem som troligen redan tagit sig över till dödsriket med det mycket passande namnet förlorad haj. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Medverkande i avsnittet är Torbjörn Ebenhard, Centrum för Biologisk Mångfald. Programledare och reporter: Gustav Asplund. Borta för alltid görs av produktionsbolaget Filt. Avskrift av avsnittet: De fanns på jorden före dinosaurierna. Men sedan 80-talet har över hälften försvunnit.  Torbjörn: Hajarna var ju det stora dominerande rovdjuret i haven och har varit under många, många miljoner år. I dag är de nästan borta.  Det ska handla om hajens krisartade läge på jorden, orsakat av oss människor. Torbjörn: Man fångar hajen, skär av ryggfenan och slänger tillbaka hajen levande i havet. Den kommer att dö. Och om en av dem som till och med döpts efter sitt öde. Du lyssnar på Borta för alltid, jag heter Gustav Asplund och det här är berättelsen om den förlorade hajen. I evigheter har det fascinerat oss: det stora blå. Vad som egentligen rör sig där nere i djupet vet vi väldigt lite om. Vad som finns. Men också: vad som inte finns. Det märks när man tittar på listan av utdöda djur. Extremt få i havet, jämfört med djur på land.  Torbjörn: Många historier om utdöda fiskarter vi har kommer just från väldigt, väldigt små vatten. Men är du ute i världshaven så är det mycket svårare att veta. I synnerhet när du kommer djupt ner. Vad finns det där för någonting?  Torbjörn Ebenhard på Centrum för biologisk mångfald ska hjälpa mig berätta historien. För det finns en art, en haj, som är ett undantag. Som med största sannolikhet är borta för alltid. Ett praktexempel på det som händer i haven just nu, men också på hur lite vi vet. En som försvann – redan innan vi hann upptäcka den.  Men först ett litet klargörande. En haj är allt annat än en fisk. Torbjörn: Hajar klumpas ihop med fiskar generellt av folk. Men nej.  Faktiskt är det så, häng med här. En torsk till exempel, är närmare släkt med oss människor, än vad den är med en haj. Torbjörn: Om vi tittar på gruppen benfiskar, som torsken tillhör, om vi ska göra den gruppen komplett så ska vi räkna in alla kräldjuren och fåglarna och däggdjuren i den också. De är en grupp, jämfört med hajarna och rockorna i en annan grupp. Utseendemässigt och sättet att leva på, där är ju torsken och hajen väldigt lika varandra i vissa avseenden och det luras vi av, men evolutionärt är de väldigt olika. I alla fall. Hajarna – dom har varit här på jorden. Ett bra tag, minst sagt. Torbjörn: Formats av evolutionen i många hundra miljoner år. Hajar fanns på jorden innan dinosaurierna kom till. Hajarna fanns kvar på jorden, när dinosaurierna försvann. 500 miljoner år kan vi prata om här. En fullkomligt perfekt skapelse för det livet den för i havet.  Men trots att hajarna är en sådan gammal del av havet och så omskrivna är det fortfarande inte mycket vi vet om dem. På kort tid har ett antal helt nya hajarter beskrivits. Och 2019 så kunde man lägga till en på listan. En slags revhaj, den typ av haj som människan oftast stöter på. Du kanske har sett den i ögonvrån om du snorklat vid ett korallrev i tropikerna. Just den här nya arten har påträffats i Sydkinesiska havet, alltså utanför Thailand, Vietnam och Borneo. Men det udda är att forskarna inte hittade i det vilda – utan på museum. Torbjörn: Vi har tre stycken spritinlagda exemplar och de är inte så vackra. De är lite skrynkliga och färglösa jämfört med den levande hajen. Och de insamlades för över...

    10min
  2. Upplysningens offer & fladdermössens fall

    4 DE MAI.

    Upplysningens offer & fladdermössens fall

    De har befolkat natten i miljontals år, men när människan gör jorden ljusare blir de hemmasittare och svälter ihjäl. Hör om ljusföreningars stora påverkan och det senaste offret bland fladdermössen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I avsnittet medverkar Johan Eklöf, fladdermusexpert och författare till Mörkermanifestet samt Torbjörn Ebenhard från Centrum för Biologisk Mångfald. Programledare och reporter: Gustav Asplund. Borta för alltid görs av produktionsbolaget Filt. Avskrift av avsnittet:De har befolkat natten i miljontals år, men när människan lyser upp planeten blir de hemmasittare och svälter ihjäl.  Johan Eklöf: De sitter högt och väntar på att ska bli mörkt innan de flyger ut och lyser rakt på deras boplats. Då blir det aldrig natt i deras glasögon. Hör om ljusföroreningarna och vad dom gör med djuren på jorden. Och om det senaste offret bland nattens härskare – fladdermössen. Du lyssnar på Borta för alltid, jag heter Gustav Asplund I den här serien har jag berättat om dem. Djuren som försvunnit från planeten Jorden för gott, för att aldrig komma tillbaka. Och hålet de lämnar efter sig. Forskare talar om ett sjätte massutdöende i jordens historia. För ryggradsdjur går det lika fort som när dinosaurierna försvann. Då var orsaken en asteroid. Idag är det – människan. Det handlar om ohållbar jakt, gifter och sjukdomar som sprids av oss och i allt ökande grad att vi har tagit ifrån djuren deras levnadsutrymme. Inte bara rumsligt talat – utan också i tiden.  Johan: Allt levande i samma mekanism som tickar på in i våra celler, som förväntar sig att ljus och mörker ska komma efter varandra i förutbestämda mönster helt enkelt.  Johan Eklöf har skrivit boken Mörkermanifestet, där han uppmärksammar fenomenet ljusföroreningar. Att människan tänt upp planeten med artificiellt ljus, och de konsekvenser det får för livet på jorden. Gustav: Om du skulle vilja beskriva, hur omfattande är den här ljusföroreningen? Johan: Man brukar tala om himlaglim, det samlade ljuset från städer, som man ser som en orangebrun himmel på vintrarna. Det gör att vi inte ser några stjärnor till exempel. I dag är det ungefär en femtedel av européer och amerikaner som ser Vintergatan. Alltså inte fler än så.  Gustav: 80 % ser inte Vintergatan? Johan: Nej, inte till vardags.  I en uråldrig rytm har ju ljus och mörker styrt livet på jorden i evigheter. Och så på bara 100 år har planeten tänts upp. Det har fått konsekvenser – du kan se det om du bara tittar ut mot gatan.  Johan: Alla har ju sett hur det ser ut under en gatlykta. Det dras insekter dit. Och insekter som navigerar efter månen eller efter stjärnor eller polariserat ljus. När de kommer nära ljuskällan så blir det helt fel. Håller de samma vinkel till en ljuskälla som de har gjort till månen så blir det att de fastnar som i en spiral runt alla lampor och blir kvar där. Antingen uppätna eller så dör de helt enkelt av utmattning.  Ljuset gör det också svårare för insekter att hitta sina partners.  Johan: Finns ju insekter som till exempel inte förpuppar sig om det inte har varit en mörkerperiod. Det finns insekter som inte kryper ut om de inte blir natt och letar efter partners. Typexemplet är ju lysmaken. Honan som klättrar ut på lite gräs och tände sin lampa för att hitta hannar. Men det gör hon inte om det är ljust. Det är ingen poäng, Hanarna kanske är lite mer på och då flyger de ut ändå. Så letar de och så hittar de kanske en parkering, eller ICA Maxi eller istället, men en massa lampor på.  Johan: Och sen så finns...

    10min
  3. Vitögda flodsvalan – thailändska prinsessans mysterium

    27 DE ABR.

    Vitögda flodsvalan – thailändska prinsessans mysterium

    Den uppstod ur ingenting och väckte sensation. Men strax därpå var den puts väck från jordens yta igen. Drivkraften bakom har på kort tid gjort helt vanliga småfåglar utrotningshotade. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I avsnittet medverkar Torbjörn Ebenhard, Centrum för biologisk mångfald. Programledare och reporter: Gustav Asplund. Borta för alltid görs av produktionsbolaget Filt. Avskrift av avsnittet: Det var som att den bara uppstod, ur ingenting.som väckte sensation när den upptäcktes. Torbjörn: Det här är någonting helt annat. Ser helt annorlunda ut än allting annat som finns. Men strax därpå: puts väck från jordens yta igen. Förmodligen av samma skäl som nu drabbar andra småfåglar Torbjörn: Alltså det är krispiga snacks, man rostar dem och äter dem.  Nu har den försvunnit för gott – eller?  Torbjörn: Den svåra logiken i att bevisa att någonting inte finns. Hur bevisar vi att jultomten inte finns?  Du lyssnar på Borta för alltid, jag heter Gustav Asplund och det här är vitögda flodsvalans berättelse. Så mycket som vi människor befolkar världen skulle man kunna tro att jorden var färdigupptäckt. Att vi vet vad som finns där ute, och vad som inte finns. Att en praktfull fågel plötsligt skulle dyka upp nära en av världens största städer känns därför helt osannolikt. Men – det är precis vad som händer.  Och inte bara det, inom kort är den puts väck igen. Och lämnar som en dimma av mystik. Om det inte var väldokumenterat skulle man kunna tro att det hela bara är ett avancerat prank.  Torbjörn: Nu ska vi till Thailand! 1968. Torbjörn Ebenhard på Centrum för biologisk mångfald hjälper mig att berätta historien, som börjar året då allt hände. I Vietnam inleds Tet-offensiven, i Thailand befinner sig en ornitolog vid en sjö en bit norr om mångmiljonstaden Bangkok.  Torbjörn: Centrala Thailand. Men det är ett område där de bott människor länge och är tätbefolkat. Ornitologen heter Kitti Thonglongya och ringmärker flyttfåglar som övervintrar i dom stora vassbältena kring sjön, för att kartlägga deras flyttvanor. De fångas in, får en ring på foten och släpps fria med förhoppningen att dom hittas igen någon annanstans.  Den 28 januari får han en märklig fågel i handen han aldrig sett förut. Märklig, grönsvart, som ett snidat fantasidjur! En svala, men liksom tjock med stort huvud och bastanta ben, kraftig gul näbb som ger intrycket att den ler. Torbjörn: Nästan helsvart svala, väldigt vacker med förlängda centrala stjärtfjädrar som ser ut som strån som sticker bak. Den har ett vitt band och tvärs över ryggen. En stor vit ring runt ögat. Finns ingenting liknande i Asien som liknar den alls. Det var så uppenbart att det var ny art när man fick se den. Dagen därpå fångas en fågel till och ytterligare sju ett par veckor senare. Kitti beskriver den vetenskapligt och döper den efter en thailändsk prinsessa. De kraftiga benen tyder på att den håller till mer på marken än andra svalor. De stora ögonen att den var aktiv i skymning och gryning eller till och med nattlevande, vilket kan förklara varför den undgått upptäckt.  Men var tusan kommer den ifrån? En målning från Kina hittas med en fågel som ser ut som svalan i fråga. Och det spekuleras att den häckar där utmed flodbankar. Torbjörn: Där den här svalan kunde gräva gångar in. Men man vet ju inte. Man hittade aldrig några häckningsplatser av den. Här vid den thailändska sjön så rastar den bara, i vassbälten, precis som ladusvalan i Sverige gör. Det är från det som sägnen växt fram att svalor övervintrar under sjöar, för att förklara...

    10min
  4. Jättetvestjärten i Napoleons fängelse

    20 DE ABR.

    Jättetvestjärten i Napoleons fängelse

    Två giganter isolerade på en och samma lilla ö. Följ med till en av jordens mest isolerade öar Sankta Helena där Napoleon slutade sina dagar och kanske fick mötavärldens största tvestjärt! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Medverkande i avsnittet är entomologen Moa Pettersson på Artdatabanken. Programledare och reporter: Gustav Asplund. Borta för alltid görs av rpoduktionsbolaget Filt.Utskrift av avsnittet: Den var den allra största i sitt slag, nästan läskigt stor, på en av världens mest isolerade öar. Moa Pettersson: En rejäl pjäs det här. Där en av mänskliga historiens giganter samtidigt sitter fängslad. Men nu har den, liksom nästan allt djurliv på ön, utrotats. Ett öde som kan kan drabba flera av dess släktingar, världen över. Moa: I Sverige händer det ju också. Du lyssnar på Borta för alltid. Jag heter Gustav Asplund, och det här är jättetvestjärtens berättelse. I den här serien berättar jag om dem, djuren som försvunnit från planeten Jorden för att aldrig komma tillbaka – och där vi människor haft ett finger med i spelet. Men det betyder också att vi levt med dem. De finns kvar i ortsnamn och folksagor. Vi har korsat deras väg – och med vi menar jag alla. Till och med några av historiens mest omskrivna.  Den här historien börjar för drygt två hundra år sen, den 14 oktober 1815. Mitt ute på Atlanten stävar några brittiska skepp fram. Efter hela 10 veckors seglats tornar nu en ö upp vid horisonten: Sankta Helena. Otroligt isolerat uppåt, ett par hundra mil från närmaste fastland.  Det är därför skeppen nu anlänt. För på ett av skeppen finns en passagerare, en fånge som vis av erfarenhet behöver isoleras rejält. Napoleon. Efter att ha blivit avsatt som fransk kejsare året innan förvisades han till ön Elba i Medelhavet, men rymde, tog makten igen, förlorade slaget vid Waterloo och nu tänkte britterna ta det säkra före det osäkra och sätta honom på Sankta Helena.  Men det är inte bara Napoleon är isolerad på Sankta Helena. Det är även djur- och växtlivet, och har varit det i miljoner år. Vilket gjort många väldigt speciella och unika, endemiska, alltså finns inte någon annanstans på jorden. Moa: Så det har haft en hög andel av vad vi kallar endemiska arter, arter som man bara hittar där. Ett väldigt rikt fågelliv, inte minst. Man pratar om att det rör sig om 400 endemiska arter där.  Moa Petterson på ArtDatabanken ska hjälpa mig att berätta historien, som inte handlar om fåglar, Moa är nämligen entomolog, insektsvetare, för ett av de speciella djuren på ön är ett småkryp. Hade Napoleon lyft på en sten när han klev iland där på Sankta Helena kanske han hade sett den. Frågan är hur han skulle ha reagerat. Han hade känt igen vad det var för typ av djur. En vanlig syn, till och med i Sverige. Moa: Har man en brevlåda med liten fuktig i morgontidning så har man garanterat fått med sig en och annan in eller om man har varit ute och tältat.  En tvestjärt. En sån där glansig liten filur som pilar runt i fuktiga vrår. Och som fått lite oförtjänt dåligt rykte kanske. Till exempel den gamla myten att de skulle krypa in i dina öron när vi sover och nyper sönder dina trumhinnor. I alla fall, tillbaka till Sankta Helena. Det unika med den tvestjärten var inte sorten. Utan storleken. Den är snarare storkryp än småkryp. Moa: Så då kan man tänka sig våran vanliga tvestjärt som kanske är en en och en halv centimeter att vi förstorar upp den. Det ska landa någonstans på 08:08 en halv centimeter så. Det är en rejäl pjäs det här. Det är världens största tvestjärt. 8,5 centimeter lång. Den har inget svenskt namn, men vi kan kalla den jättetvestjärt rätt och slätt...

    10min
  5. Rosenanden – jakten på en skönhet

    13 DE ABR.

    Rosenanden – jakten på en skönhet

    När herrklädesexpediten Richard Thorns får se en teckning av en vacker men förmodligen utrotad fågel förändrar det hans liv i grunden. Nu försöker han hitta den i en av världens hårdaste diktaturer. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I avsnittet berättar också Christina Biggs från organisationen Re:wild om deras Lost Species Project, där man kraftsamlat för att hitta försvunna arter, varav flera har återfunnits. Programledare och reporter: Gustav Asplund. Borta för alltid görs av produktionsbolaget Filt. Avskrift av avsnittet: Den var en otroligt praktfull fågel och kan snart klassas som borta för alltid. Men det ska en ambulansförare från England sätta stopp för. För han har fått ett kall.  Richard Thornes: It just hit me like a train. It was like a light that was shining out of me.  Nu ska han hitta den – i en av världens hårdaste diktaturer. Gustav: Do you think it's still out there?  Richard: Oh, I'm 100%. Absolutely. Yeah.  Om detektivarbetet bakom jakten på dom försvunna djuren. Och glädjen när ett till slut hittas. Richard: Goosebumps crying out in happiness. Just an amazing moment.  Du lyssnar på Borta för alltid, jag heter Gustav Asplund och det här är rosenandens berättelse. Föreställ dig ett gigantiskt bibliotek. Vackert, högt i tak. En känsla av förundran när man kliver in.  Över mångfalden av berättelser, orden. Sal efter sal, hylla efter hylla. Men så plötsligt försvinner bok efter bok. Hyllorna blir allt kalare. Och det ekar allt  mer.  Lite så ser jag utrotningen som pågår nu. Förlusten av unika varelser, med sina berättelser, och tomheten det lämnar efter sig.  Men hur vet vi att de böckerna, så att säga, verkligen är borta? Och inte bara tappats bort någonstans, där ingen letat? Det här avsnittet handlar om en av dem som är i limbo. Som har försvunnit men som inte klassats som borta för alltid – än. Och om en av dem som bestämt sig för att kliva ner i magasinet – och leta.  Historien börjar i en tjusig herrklädesaffär i England. Där går Richard Thorns runt med ett måttband runt halsen. Han jobbar där. En dag så svänger han förbi det närliggande biblioteket, för att hitta nåt att bläddra i på lunchrasten. Plockar upp en bok med titeln Vanishing Birds, försvinnande fåglar. När han slår upp den tillbaka i lunchmatsalen så möter hans blick den vackraste fågel han sett. Richard: This beautiful bird, with this sort of gorgeous bubblegum pink head and this lovely chocolate brown plumage. And it just was unbelievably beautiful.  Det är en rosenand. En graciös andfågel med chokladbrun kropp och alldeles chockrosa huvud. Men som inte setts med säkerhet på över ett halvt sekel. Där och då får Richard som en uppenbarelse. Han ska inte jobba i en herrklädesbutik. Han ska hitta rosenanden. Richard: It just hit me like a train. And I went down the stairs to the menswear department thinking, well, obviously I don’t want to sell socks and underpants to rich people anymore. I want to go and look for the pink headed duck and this little voice in my head to go and do it. I mean, nobody was going to do it for me. So I thought, yeah, why not? And I remember phoning my friend and she said, I just seemed like I was on fire. It’s like a light that was shining out of me.  Men framför sig har han en utmaning. Rosenanden fanns i avlägsna träsk i södra Asien och byggde sitt bo i högt gräs där den la sina ovanligt nästan helt runda ägg. Men en tjusig fjäderdräkt gör den eftertraktad som samlarobjekt. 1949 sågs den med säkerhet i det vilda för den allra sista gången...

    10min
  6. Lonesome George – den sista pintasköldpaddan

    6 DE ABR.

    Lonesome George – den sista pintasköldpaddan

    De hade levt i evigheter, men sågs som färdigförpackad mat. Till slut är det bara en enda kvar den sista av sitt slag. Följ med till Galápagos och möt jättesköldpaddorna som gett ögruppen sitt namn! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I avsnittet medverkar Torbjörn Ebenhard, Centrum för biologisk mångfald. Programledare och reporter: Gustav Asplund. Borta för alltid görs av produktionsbolaget Filt. Avskrift av avsnittet: Torbjörn: De ger ett uråldrigt intryck och varje individ kan ju vara flera hundra år gammal. De var gigantiska och hade levt i evigheter. Men för människan så var de färdigförpackad mat.  Torbjörn: Fartyg kunde ankra. Man skickar i land en eka och under ett par veckor så samlar man in 700, tar ombord och sedan åker man.  Till slut finns det bara en enda kvar, den sista av sitt slag. Torbjörn: Så han var ensam. Fanns aldrig någon hona till honom. Och då var han ju världsberömd vid det laget.  Du lyssnar på Borta för alltid, jag heter Gustav Asplund och det här är den allra sista pintasköldpaddans berättelse – Lonesome George. Året är 1835. Skeppet Beagle har varit på färd över världshaven i fyra år, passerat Falklandsöarna som jag berättade om i förra avsnittet och så rundat Sydamerika, upp i Stilla havet. Ombord är naturforskaren Charles Darwin. Och nu ser han några andra öar vid horisonten. En ögrupp som kommer bli central för det han sen ska gå till historien för. Galápagos. Men vad är det för öar egentligen? Torbjörn: Man kan lyssna på vad Darwin själv säger när han klev iland här.  Torbjörn Ebenhard från Centrum för biologisk mångfald hjälper mig att berätta historien. Torbjörn: Det var den mest miserabla plats han kommit till, tyckte han. Det var ogästvänligt, torrt, förbränt, kaktusar och han tyckte inte om platsen helt enkelt.  Darwin ska nu samla in djur och växter åt Naturhistoriska muséet i London. Men under arbetet så märker han något. Hur småfåglar skiljer sig åt mellan öarna, helt olika näbbar. Hur har det gått till? Darwin börjar tänka.  Torbjörn: Tillbringade sammanlagt fem veckor där så han hann tänka en hel del och förändrade evolutionsläran för evigt.  Men det är inte bara småfåglar som inspirerar till evolutionsteorin. Utan också andra större varelser. Bra mycket större. Jättesköldpaddorna. Som små pansarvagnar lufsar de omkring här. Uppåt två meter långa och väger nästan ett halvt ton. Torbjörn: De ger ett uråldrigt intryck. De är skrynkliga och varje individ kan ju vara flera hundra år gammal. Rör sig sakta och de ger ett så bökigt intryck. Hur kan ett djur se ut så och fortfarande liksom ta sig fram någonstans?  Darwin är så klart inte först med att sätta sin fot här. Människor har stannat till under flera hundra år, för att proviantera.  Torbjörn: Därför att här fanns det mat i stora mängder och dessutom väldigt väl förpackad mat. På den tiden var det problem när man tog med sig käk på på fartyg. Man seglade världen över. Kunde ta månader. Men sköldpaddor, stora sköldpaddor, de kan man ta ombord, sätta i lastrummet, skita i dem. Ge ingen mat eller vatten någonting och de klarar sig månad efter månad och sen slaktar man dem efter behov. Sköldpaddorna hämtar man på Galapagos. Alla de här öarna i princip hade stora sköldpaddor.  Det är också därför öarna heter som de gör. Galapago betyder just sköldpadda. Torbjörn: Ja, det är praktiskt att döpa ön efter det som är den stora resursen där. Och dessutom var de här djuren skyddslösa i princip. Även ifall de var snabba för att vara en sköldpadda så var det ingen match för sjömännen...

    10min
  7. Vänliga vovven på Falklandsöarna

    30 DE MAR.

    Vänliga vovven på Falklandsöarna

    Den hade tjock päls och var tillgiven egenskaper som människan snart skulle utnyttja. Hör om den gåtfulla falklandsräven en historia som kan ses som en spåkula för alla rovdjurs framtid. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I avsnittet medverkar rovdjursexperten Lars Werdelin och Torbjörn Ebenhard från Centrum för biologisk mångfald. Programledare och reporter: Gustav Asplund. Borta för alltid görs av produktionsbolaget Filt. Avskrift av avsnittet: Den hade tjock päls med yvig svans, och var tillgiven och nyfiken. Egenskaper som människan snart skulle utnyttja.  Torbjörn: Hur fort det går att utrota ett djur, hur lätt det går dessutom när djuret faktiskt litar på människan och inte är rädd för människan.  Det handlar om den gåtfulla hunden som utrotades. En historia som kan ses som en spåkula för rovdjurens framtid. Lars: Den stora boven här är ju människan och inte någonting annat. Du lyssnar på Borta för alltid, jag heter Gustav Asplund och det här är falklandsrävens berättelse. Södra Atlanten. Ett skepp som tar sig fram i stormiga vatten. Det är det brittiska fartyget Beagle som är på jorden runt-expedition. Året är 1833 och med ombord är en ung, 24-årig naturforskare. Vad han kommer fram till på den här resan, det ska göra honom världskänd och revolutionera tänkandet om livet på jorden. Charles Darwin.  Lars: Den här expeditionen handlade ju inte om Darwin då, om att utforska naturen, Rovdjursexperten Lars Werdelin hjälper mig att berätta historien. Lars: utan om att göra kartografiska mätningar av havsbotten runt om i världen för engelska flottan. Vi kan väl säga som så att att dagens insatser där har ju överlevt längre än de här mätningarna som gjordes.  I alla fall, i södra Atlanten så närmar sig Beagle nu en ögrupp. De isolerade Falklandsöarna utanför Sydamerika. Vinden viner och vågorna går höga. Beagle angör och Darwin kliver iland. Lars: Möter ett ganska kargt landskap. Ingen skog. Det verkar helt öde. Men så kommer det fram ett djur. Som känns bekant, men ändå inte.  Lars: Han stötte på ett hunddjur som han inte tyckte sig känna igen. En meter lång, med mjuk och tjock päls, och yvig svans med vit spets. Darwin är förbryllad. Vad gör den här på de isolerade och karga Falklandsöarna? Och vad är det för något? Helt unik, som en blandning av en varg och en räv. Här så är falklandsräven det enda landlevande däggdjuret. Den kilar omkring på de vindpinade hedarna och i brist på annat att äta patrullerar den stränderna efter as, rester från pingviner och sälar som finns här i mängder. Det berättar Torbjörn Ebenhard på Centrum för biologisk mångfald. Torbjörn: De grävde sina hålor i sanden i dynerna där och födde upp sina ungar där. Men det var ju som ingen som egentligen, Darwin är förmodligen enda biolog som har sett dem och studerat dem. Men han var ju bara där några dagar så att de var tvungna djurstudier direkt och sen gick det väldigt snabbt.  För Beagle är knappast det första fartyget som kommit hit.  Torbjörn: Det var folk som då och då besökte öarna ifrån Argentina framför allt, och pälsjägarna, de var intresserade. Fint skinn och dessutom var det ett otroligt lätt djur att döda. Det man kunde göra var att man med ena handen höll ut ett köttstycke, med andra handen så höll man en kniv. När man kom fram för att ta köttstycke och stack man kniven i dem.  Torbjörn: Till en början så trodde folk att det var en väldigt aggressiv sak därför att de sprang fram mot folk när de kom . Men det visade sig att de inte alls farliga för...

    10min
  8. Hieroglyfernas häger

    23 DE MAR.

    Hieroglyfernas häger

    Urgammal konst kan vara ett titthål in i svunna världar. På en egyptisk målning syns en jättestor häger, symbol för skapelseguden Bennu, Fågel Fenix förlaga. Givetvis ett fantasidjur. Eller? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Medverkande i avsnittet är Sofia Haggman, curator på Medelhavsmuséet, och Torbjörn Ebenhard från Centrum för Biologisk Mångfald. Programledare och reporter: Gustav Asplund. Borta för alltid görs av produktionsbolaget Filt. Avskrift av avsnittet: Den var en jättelik sagofigur – en mytisk gestalt. Förlagan till myten om Fågeln Fenix. Sofia: Redan i skapelsen före skapelsen så fanns bara ett vatten, urvatten. Men så dyker då den här stora fågeln upp.  Men så plötsligt görs en upptäckt som visar att sagan kan ha varit sann. Torbjörn: Den var, den stod rakt upp och ner så var den två meter hög.  Om urgammal konst som ett titthål in i en svunnen värld. Sofia: Vår enda väg in i den världen är genom gravmålningarna.  Du lyssnar på Borta för alltid, jag heter Gustav Asplund och det här är bennuhägerns berättelse. Det är så. Minnet är kort. Och vi vänjer oss snabbt. Vi tänker lätt: så som det ser ut runt omkring oss, så har det alltid varit. Men i den här serien har jag berättat om djur som vi inte bara levt sida vid sida med, utan också haft en relation till, som nu försvunnit. Som genom århundrandena glömts bort. Och det handlar inte bara om enstaka djur. Utan också hela världar.  Vi går in i ett gammalt bankvalv. Intendenten Sofia Haggman och jag, på Medelhavsmuséet i Stockholm. Och tillbaka flera tusen år. Till en svunnen värld. Det gamla Egypten.  Gustav: Det är en speciell känsla. Man går tillbaka i historien, man går ner på något sätt.  Sofia: Och man kan ju verkligen gå ner i dödsriket där vi har gravkammare. Här. Här har vi ju alla gudarna i den här montern.  Gustav: Där en krokodil ser jag.  Sofia: En stor del av dem så avbildades de ju som djur. Alltså egyptierna föreställde sig att gudarnkunde ta formen av olika djur. I de allra flesta fall så är det nog så att det finns en egenskap hos djuret i fråga. Eller så kan det vara att det är ett djur som har funnits väldigt mycket på vissa orter och man har velat skydda sig mot det djuret och då har man liksom knutit en gud till det.  Sofia: Som Sobek krokodilen i Komombo till exempel vid Nilen där det fanns mycket krokodiler. Där var Sobek en viktig gud. Det var djur som egyptierna kunde se i sin omgivning. Det är aldrig så att de hittar på någonting som de inte har sett eller uppfattat.  Sofia: Och det är ju apropå krokodilen som vi tittar på. Det finns ju inte krokodiler i Egypten i dag. Det speglar ju också en miljö och en fauna som fanns då. Fast det kanske inte nödvändigtvis ser ut så idag.  Idag när jag föreställer mig Egypten så ser jag pyramider framför mig, kameler, öken. Men då, för flera tusen år sedan, var Egypten mycket grönare. Det märks på gudarna här, förutom krokodilen, lejonet, som idag finns närmast flera hundra mil bort i Etiopien. Och på gravmålningarna, där flockar med rastande rödhalsade gäss poserar, helt borta idag. Om man ska tro på dom, och det finns det anledning att göra enligt Sofia Haggman. Sofia: Just också för att avbilderna är så pass exakta att det var viktigt för egyptierna att avbilda saker som man kunde känna igen. Man kan ju känna igen växter, olika sorters palmer, man kan också hitta fiskarter som inte längre finns men som finns avbildade och då uppenbarligen har funnits. Det är ju tittskåp att. Vi ser en miljö som inte längre...

    10min

Sobre

Berättelser om utdöda djur. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ansvarig utgivare: Caroline Salzinger

Mais de Sveriges Radio

Você também pode gostar de

Para ouvir episódios explícitos, inicie sessão.

Fique por dentro deste podcast

Inicie sessão ou crie uma conta para seguir podcasts, salvar episódios e receber as atualizações mais recentes.

Selecionar um país ou região

África, Oriente Médio e Índia

Ásia‑Pacífico

Europa

América Latina e Caribe

Estados Unidos e Canadá