Tollans musikaliska Sveriges Radio

För sin violinkonsert Sterbende Gärten f**k Bent Sørensen 1996 Nordiska Rådets Musikpris.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Möt danske tonsättaren Bent Sørensen år 1996.
-Min musik är sprungen ur nutiden och skulle inte ha kunnat fungera i någon annan tid, säger han.
Då Sørensen av Aarhus Symfoniorkester blev ombedd att skriva en konsert för ett soloinstrument visste han genast att det skulle bli en violinkonsert. I sitt föräldrahem hörde han Schönbergs Violinkonsert innan han stiftade bekantskap med en endaste symfoni av Beethoven, t ex. Därför blev denna violinkonsert för honom en slags drömaktig spegel tillbaka till hans barndom och har fått en klassiskt romantisk form med en långsam, pluralistisk första sats och så två mer rytmiska satser där den sista är den dansande satsen. Sørensen beskriver det som att violinkonserten har fått en slags romantisk slöja, men även uttrycker en beslöjad romantik.
För sin violinkonsert Sterbende Gärten fick Bent Sørensen Nordiska Rådets Musikpris.
Den långa första satsen anknyter allra mest till titeln, d v s döende trädgårdar. Violinen ligger som en melodisk tråd över hela orkestern som avspeglar skuggorna och förfallet under violinstämman.
Den sista satsen kallas en Estampida, en dansande sats. Den bygger på många olika folkmusikaliska ingredienser som har lagts ovanpå varann som ett filter med olika rytmer. En sats inspirerad av fladdermössens jakt av varandra under himlen en sommarkväll. 
Så här skrev Bent Sørensen om sitt stycke Sterbende Gärten 1997:
Min violinkonsert heter Sterbende Gärten. Jag åkte till ett ställe i Danmark där det fanns den här igenvuxna trädgården, och det gjorde mig på ett väldigt speciellt humör. Jag tänkte på var en viss mening i en dikt av Herman Hesse, där det finns en rad Sterbende Garten ... (döende, förfallen trädgård). Den har en tysk titel, även om min tyska inte är flytande. En annan inspiration för verket är italienska fresker från 1400-talet. Det som är speciellt intressant för mig är att bilden man ser när man går för att titta på fresker i en katedral i Florens eller Rom, är en mycket gammal bild som har förfallit. Så det blir mer och mer en bild av vår tid, och det är därför väldigt nytt. Sättet som kultur blir natur på grund av tiden har varit en inspiration för alla mina verk. Det viktiga med strukturen är att den alltid är på gränsen till att vara tonal. Min musik handlar alltid om att vara på kanten av något man hört förut, men man har faktiskt aldrig hört det ändå. Formen på stycket är typ klassisk. Musiken håller sig mest i det högre registret. Det finns inga ackord i stycket. Allt som spelas i orkestern är ett slags eko av violinstämman. Det är mitt mest romantiska och klassiska verk på ett sätt. Men detta är för mig en sorts dröm; det finns inga citat. Stycket börjar med en kadens som är på gränsen till tystnad. Jag bor på landet, och jag gillar att jobba på natten, när det är helt tyst. De enda ljuden kommer från fåglarna, som signalerar gryningens brytning genom till synes slumpmässiga utbrott. Det finns många ögonblick där jag försöker skapa ett slags distans genom att många instrument spelar pianissimo staccato-noter. Den här sortens pointillistiska drag, som jag har blivit känd för, är som Georges Seurats målningar, där man måste stå på avstånd för att se hela bilden. Efter att ha skrivit första satsen åkte jag till Venedig med tanken att skriva en romans för den långsamma andra satsen. Det första jag kom att tänka på var Barcarolle. Jag bestämde mig för att skriva en sorts slow-motion Barcarolle. Min musik är byggd på terser. Det som särskilt intresserar mig med detta är utforskningen av tonala tvetydigheter. Kanske är detta anledningen till...

Möt två av de främsta inom dansk konstmusik: äkta paret konsertpianisten Katrine Gislinge och tonsättaren Bent Sørensen. Med ett intensivt och passionerat förhållande till varandra och till musiken.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Den danska nedstängningen under den första corona-perioden har nu resulterat i ett vackert musikverk, ”mellan vildhet och ömhet”, pianokonserten La sera estatica - Den extatiska aftonen (2021).
Katrine Gislinge gav under pandemin konserter hemma på flygeln för sin man för att han skulle kunna njuta av livemusik, då det offentliga konsertlivet var nedstängt. Hon spelade Beethoven, Mozart, Chopin, Schubert, Schumann m fl och Bent Sørensen hörde detta och inspirerades alltså att komponera sin tredje pianokonsert, vilken han tillägnat Katrine Gislinge. Han har tidigare tillägnat sin hustru flera andra verk.
De har båda äktenskap med andra, flera barn och egna karriärer bakom sig. De fann varandra 2011 vid en musikfestival.
Hur påverkar deras relation dem musikaliskt? Hur känns det för Bent att skriva musik till Katrine och hur känns det för Katrine att spela den? Har deras förhållande till tonsättandet och musicerandet förändrats?
Om Bent Sørensen har skrivits: ”Hans musik påminner mig om något jag aldrig hört förut! Han är en underbart poetisk kompositör vars musik svävar och flyger som höstvindar i oberäknelig skönhet!”
2018 vann han en av världens främsta klassiska musikpriser, Grawemeyer Award, för sin Concerto i fem satser L’isola della Città (Ön i staden), från 2016. Verket är för violin, cello, piano och stor orkester.
En recensent skrev: ”Katrine Gislinges tolkningar präglas av en darrande känslighet, där varje liten detalj i musiken blir väldigt viktig men samtidigt samlas i en klar och framåtblickande ström. I sina händer, i sin musik, lyckas hon skapa den perfekta balansen mellan det sköraste och det mest direkta, och när man lyssnar på henne går man in i ett musikaliskt rum av "berusande sensualitet".
Katrine Gislinge är känd för att spela den klassiska repertoaren, men hon arbetar även i många andra genrer. Hon har bl a spelat in Mozarts Pianokonserter 11, 12 och 13 med kadenser av Bent Sørensen. Tillsammans med svenska Stenhammarkvartetten.
I 1999 spelade Katrine Gislinge in cd'en Piano Works på Deutsche Grammophon och var därmed den första danska pianist att utge musik på denna label.
Vi får förstås i programmet lyssna på den mycket vackra musiken.
Låtlista:
Mignon - Papillons - IV. Allegretto, Bent Sørensen, musik
Katrine Gislinge, piano, John Storgårds, dirigent, Lapplands kammarorkester
DACAPO 8.226134

Sigrids Wiegenlied, 12 Nocturner For piano (2000–2014), Bent Sørensen, musik
Katrine Gislinge, piano
DACAPO 8.226627

Kreisleriana, Op. 16/ I. Äußerst bewegt (Extremely animated), Robert Schumann, musik
Katrine Gislinge, piano
danacord DACOCD 741

Fantasia Appassionata For Piano Solo, Bent Sørensen, musik
Katrine Gislinge, piano,
DACAPO 8.226135

Sterbende Gärten, I Allegro, molto fluente, Bent Sørensen, musik
Rebecca Hirsch, violin Leif Segerstam, dirigent Danmarks Radios Symfoniorkester
dacapo 8.224039

Piano Concerto No. 3, "La Sera Estatica" (2020/21), Bent Sørensen, musik
Katrine Gislinge, piano, John Storgårds dirigent, Copenhagen Phil (Själlands Symfoniorkester) 12 nov 2021
Live

Impromptus...

Kärleksdrömmar, svek, konventioner och patriarkat. Om författaren Mathilde Wesendonck, Richard Wagners Isolde i operan Tristan och Isolde.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Finns det plats för en skapande kvinna bredvid en genial man? En relevant fråga i samband med att ett av operahistoriens mest omtalade och älskade verk, Tristan och Isolde, skapades under en himlastormande och förbjuden förälskelse mellan två kulturpersoner, Richard Wagner och Mathilde Wesendonck.

Efter premiären av Tristan och Isolde skulle Richard Wagner förneka Mathilde Wesendoncks medskapande av verket.

Im Treibhaus - I växthuset är titeln på en av de dikter av Mathilde Wesendonck som Richard Wagner tonsatte i sångcykeln Wesendonck-lieder. Kammaroperan Im Treibhaus skulle haft premiär juli 2020 i Vattnäs Konsertlada norr om Mora, men f**k skjutas upp p g a coronapandemin och hade istället urpremiär där den 23 juli 2021.

Alten Anna Larsson gör Mathilde Wesendonck och tenoren Göran Eliasson gör Richard Wagner. Wagners dåvarande hustru Minna Wagner sjungs av Amelia Jacobsson och Mathilde Wesendonks make Otto Wesendonck sjunga av Ulrik Qvale. Wagners andra hustru Cosima von Bülow sjungs av Rebecka Fjällsby och Johan Rydh gör Johannes Brahms.

Staffan Storm tonsatte här sin första opera och författaren Ebba Witt-Brattström debuterade som librettist.

 Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan

Bára Gisladóttirs musik kallas hipp musik för nördar och remake av "Exorcisten". Louise Alenius gör musik om covidsjuka kroppar, död, incest och Elefantmannen.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Tonsättaren Louise Alenius bodde under tio år i Frankrike, men är sedan några år tillbaka i Köpenhamn. I Paris komponerade Louise Alenius kommersiell musik, bl a till reklam för Coca-Cola och olika bilmärken.

-Ämnen jag numera väljer till mina kompositioner speglar min nyfikenhet på det jag inte förstår. Jag försöker sätta mig in i andra människors verklighet istället för att berätta hur jag själv har det, förklarar Louise Alenius, som skrev både libretto och musik till kammaroperan Silent Zone om incest. Dottern blir utsatt för incest. Hon är stum och sjunger inte. Detta för att illustrera att de drabbade sällan berättar om vad de har varit med om. Istället får dottern ut sin vrede och sorg genom att spela slagverk.

Dottern spelas av slagverkaren Ying-Hsueh Chen och hennes bror gestaltas av kontratenoren Morten Grove Frandsen. Brodern löser upp problematiken med tystnadskulturen i den här familjen. Han ställer obekväma frågor om det förfärliga som hänt.

-Jag tycker det var spännande att använda mildheten i en kontratenors stämma på det här sättet, förklarar Louise Alenius.

Louise Alenius skrev också musik till en balett om den s k Elefantmannen, Joseph Merrick som levde på 1800-talet i London och hade en kraftigt deformerade kropp.

Hennes körsvit Rite of Nothing / En tom ritual uruppfördes i den gamla underjordiska vattencisternen i parken Søndermarken i Köpenhamn.

Ett av hennes senaste stycken, Ilt / Syre, komponerade Louise Alenius till den 80 meter långa skulpturen The Wave. Under coronapandemins första månader 2020 var den placerad vid Ofelia Plads vid Köpenhamns hamn. Konstnärskollektivet Vertigo anpassade The wave till pandemin. Den illustrerar ett gigantiskt luftrör och lungor som kämpar för att få luft. Den femstämmiga kören gestaltar kroppsorgan som skriker efter syre.

2019 fick Louise Alenius Danmarks störste kulturpris, hederspriset Carl Nielsen og Anne Marie Carl-Nielsens Legat på 750 000 danska kronor.

Jag intervjuade isländska tonsättaren Bára Gisladóttir första gången 2013. Nu möts vi digitalt genom Skype. Hon befinner sig i det svårt coronadrabbade Reykjavik. Hon utbildade sig i komposition vid Musikkonservatoriet i Köpenhamn. Kontrabasen blev hennes instrument efter studier på Nya Zeeland. Hon älskar den. Om hennes spel på kontrabasen sägs det: "Hon behandlar kontrabasen såsom Jimi Hendrix gjorde med sin gitarr. Hon använder instrumentet för att locka fram spännande och konstiga ljud.”

- Kontrabasen är alltid är tillgänglig. Speciellt i tider som dessa, när man inte kan musicera med andra, då är det ju mycket praktiskt att ha sitt eget instrument som man kan skriva för! Jag är intresserad av övertoner och där är kontrabasen överlägsen tack vare strängarnas längd och instrumentets storlek, säger Bára Gisladóttir.

Hon är synestetiker och hör toner, när hon ser färger och ser färger, när hon hör toner. Därför målade hon tidigare...

23-åriga sopranen Karolina Bengtsson spås en lysande framtid och studerar nu på Mozarteum i Salzburg. Kommer från en bygd i Småland, där även 1800-talets världsstjärna Christina Nilsson föddes.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
I programmet medverkar även Karolina Bengtssons sångpedagog, professorn och världssopranen Barbara Bonney i Salzburg, altsångerskan Anna Larsson i Stockholm, svensk-ungerska sopranen Clarry Bartha i Tyskland. Clarry Bartha är konstnärlig ledare för internationella tävlingen Debut, samt Casting director för Festival Puccini Torre del Lago.

Under större delen av 2020 och 2021 har Karolina Bengtsson fått digital undervisning  på grund av pandemin.

Sopranen och professorn Barbara Bonney:

- Karolina Bengtsson är så begåvad - det är inte klokt! Hon är den bästa sångerskan på Mozarteum just nu! Hennes röst är otroligt fin! Jag blir så lycklig när jag lyssnar till henne! Varje lektion är en konsert för mig. Jag sitter där och bara njuter. Ibland gråter jag.

- Pandemin, med den digitala undervisningen, har paradoxalt nog medfört att jag kommit närmare mina elever. Genom kameran ser jag hur de använder munnen och tungan. Hur de andas och vad de tänker. Allt dessa som jag missar i ett rum när man inte är så nära. Jag tycker det här har varit helt fantastiskt!

Svenska alten Anna Larsson var med i juryn i tävlingen Debut i Tyskland som Karolina Bengtsson vann:

- Karolina slog juryn med häpnad redan på första provet. Det var väldigt, väldigt roligt att uppleva! Karolina är mycket trygg som sångare och sjöng t ex en svår aria ur Händels Julius Caesar. Hon gjorde det suveränt. Karolinas tilltal är väldigt öppet. Det betyder naturligtvis jättemycket för Karolina att få utvecklas tillsammans med Barbara Bonney, som kan anses ha varit den absolut största i världen i sitt röstfack, lyrisk sopran!

Sopranen och konstnärliga ledaren Clarry Bartha bjuder varje år in 50 sångare av ca 600 sökanden till tävlingen Debut.

- Jag hörde sopranen Karolina Bengtsson i Salzburg för två år sedan och f**k gåshud av den naturlighet hon har i sin röst, vilken har en enorm potential att utvecklas. Karolina är språkbegåvad och ärlig i sitt sätt att sjunga, vilket gjorde mig väldigt glad. Hon är så självklar och har en enormt vacker röst!

- Det är väldigt inne att vara operasångare och att bli berömd. Många imiterar och vistas i det här rosa livet med applåder och blommor. Men det finns ett visst allvar hos Karolina som jag tycker om. Som alla tycker om. Hon bryr sig inte så mycket om allt omkring, och är över huvud taget inte affekterad! Det är rösten och hennes ögon! Hon har den rätta blandningen av att vara ödmjuk och att vara hungrig. Hon är öppen och väldigt klok. Nu behöver hon något att bita i. Att vara operasångare är hårt arbete!

- Karolina är nu lyrisk sopran. Jag hör framtiden med stora lyriska partier; Mozart förstås, Strauss, lyriskt ryskt, lyriskt italienskt, lyriskt franskt. Kanske med åldern går hon över från en Susanna till en Grevinna. Hon har ett fokus i rösten och en silverklang som är väldigt ovanlig, och påminner litet grand om slovakiska sopranen Lucia Popp, en av mina favoritsångerskor!

Lyssna...

Blockflöjtisten Katarina Widell adopterades från Seoul och bor i Kil. Toppstudent och fyrabarnsmamma. Med barock i Royal Albert Hall, turnéer med kvartetten Woodpeckers och förebild i Kulturskolan.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Medverkar gör blockflöjtisterna i Woodpeckers / Hackspettorna:

Katarina Widell från Seoul och Kil, Kate Hearne från Irland, Caroline Eidsten Dahl från Oslo och Pernille Petersen från Köpenhamn.

Dessutom medverkar två elever till Katarina Widell:

Blockflöjtsläraren Carolin Kårén vid Musik & Dansskolan i Piteå och Vanja Smith i Arvika som studerar vid Musikhögskolan Ingesund. Linjen är folkmusik men Vanja spelar även barock, tidig musik och nutida musik.

- Det var min mamma som hörde talas om att det fanns en blockflöjtist i Kil som kunde ge lektioner. Jag bodde då i Karlstad och tog mig till Kil för att träffa Katarina Widell. Det tar bara en kvart med tåg, så det var väldigt smidigt. Jag valde Katarina då det var skönt att få en lärare som kunde ge ännu mer inspiration. Jag såg fram emot en högre nivå i spelet, förklarar Vanja Smith.

- Ja, när man börjar komma upp på den nivån att man går på folkhögskola och  musikhögskola då känns det viktigt att ha en lärare som är aktiv musiker. Som har koll på repertoar, både på nutida och på äldre musik. Katarina lägger stor vikt vid det musikaliska. Inte så mycket på att vi bara ska spela rätt toner, det som står på papperet, utan musiken som vi spelar är någonting mer. Det är atmosfären som vi skapar när vi framför någonting, och den stämningen får vara kvar under hela stycket och sedan finnas kvar även när stycket är slut, förklarar Carolin Kårén.

- Katarina Widell var tillresande lärare och bodde då i Stockholm. Hälften av gångerna flög jag ner på morgonen. Så hade vi lektion mitt på dagen i några timmar. Sedan flög jag hem till Piteå. När Katarina senare flyttade till Jokkmokk åkte jag dit med buss. Det tog längre tid att åka till Jokkmokk med buss än har flyga till Stockholm. Jokkmokk ligger ju i Norrbottens län, men i Lappland. Du är ju nästan i fjällvärlden när du är i Jokkmokk, tillägger Carolin Kårén.



Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.