Alex & Sigge har i över ett decennium bevisat att de är bäst. Där andra pladdrar och vill att vi ska bry oss om deras ofta förutsägbara åsikter skapar framför allt Alex en verkshöjd av litterär kvalitet i sina funderingar, kommentarer och nakna sanningar.
Alex har, som vi sett i hans bokskatt, en förmåga att berätta med en drivande kraft och dramaturgi, och den tar han med sig in i podden. Sättet han blottar sin olyckliga fru – som utan att egentligen hymla visar att hon älskar att vara en del av Alex universum och identifiera sig som fru till Sveriges vassaste penna, men sedan länge tycks ha tröttnat på personen Alex, som samtidigt törstar efter hennes kärlek utan att nå den på ett djupare plan – är stundtals nära Knausgård i sina kvaliteter.
I den sårbarheten känner man den ensamma mannens dröm om kärnfamiljen han aldrig hade och om en kvinnas kärlek och bekräftelse han saknat genom livet via sin mamma. Sigge klipper detta till perfektion, och hans mer banala historier fungerar som välförtjänta pauser som ger luft och återhämtning i Alex prosa.
Vi hoppas på minst 20år till!
