Predikningar Ryttargårdskyrkan Ryttargårdskyrkan

Evelin ErdtmanFristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/predikan-ar4a9

Linnea Åberg ,Tobias ÅbergFristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/predikan-ar4a8

Johanna Elander ,Pelle BarkFristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/konfirmation-funnen-ar77d

Anders C NilssonFristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/pa-jorden-sa-som-i-himmelen-ar8gf

RiketKungenMedborgarna

Fredrik LignellGud flyttar inhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/verka-ar3eg

Matt 12:22-30

Jesus gör, sin vana trogen, gott mot folk. Mannen som varit både blind och stum får synen och talet tillbaka. Efter att ha blivit ifrågasatt ställer Jesus retoriska frågor: Djävulen driver väl inte ut Djävulen? Och så säger han: ”Men om det är med Guds Ande jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er.”

I Andens kraft gör Jesus under, i Andens kraft blir människor helade, befriade och får ett gott liv som gåva.

Det är som att Jesus står mitt i en galen, gudlös och förvirrad värld och demonstrerar något nytt. Det bryter in något som inte förut funnits, och det får till följd att blinda börjar se, att stumma börjar tala, att bundna smakar på frihet.

Apg 1:4-8

Andens dragning är en dragning ut ur vår självupptagenhet, den har med den omgivande världen att göra. Jesus lovar att Anden ska göra oss till vittnen Det är Anden som rustar oss för att finnas i världen och smitta den med Guds liv.

Enligt Paulus lever vi i två tidsåldrar samtidigt: Den nuvarande, präglad av synd, död och en massa andra saker, samt den kommande tidsåldern, präglad av liv, rättfärdighet och helande. Den kommande tidsåldern har brutit in i och med Jesus, och nu lever vi i mellanrummet, i en tillvaro präglad av båda tidsåldrarna. Det är därför möjligt att be och söka Guds Rike, mitt i en värld präglad av gudlöshet.

En bild av Guds rike mellan de två tidsåldrarna hittar du HÄR.

Paulus beskriver en mångfald av gåvor, tjänster och verksamheter i församlingen.

Ordet nådegåvor betyder precis vad det säger; en gåva av nåd och ordet har egentligen att göra med allt det Gud ger. Bibeln verkar inte skilja på gåvor som är av det övernaturliga slaget eller mer naturliga begåvningar. Betoningen ligger helt enkelt på att vi fått olika saker av Gud – av nåd, dvs oförtjänt.

Andens gåvor

Nådegåvorna är givna av nådVarje troende har minst en nådegåva (1 Petr 4:10)Nådegåvor ärar Gud och bygger upp andra (1 Petr 4:10-11)Ingen kristen har alla nådegåvorna (1 Kor 12:28-30)Det finns ingen nådegåva som alla kristna har (1 Kor 12:29-30)Att ha fått en gåva innebär ett förvaltaransvar (1 Petr. 4:10; Matt. 25:14-30)Gåvor kan övas upp (Matt 25:14-30)Man kan be Gud om en gåva man ännu inte har. (1 Kor 14:1)Nådegåvan ger mer energi än den tar.Andens gåvor gör dig inte konstig, utan mer dig själv.På tal om bilden av att vi lever i två tider samtidigt, i mellanrummet: Att tjäna Gud, verka i Andens kraft, innebär att vi anförtros med himlens kraft och härlighet för att smitta nuvarande tidsålder med den kommande.

----------------------

För samtal:

I predikan pratades det om att den längtan jag har kan innebära en inbjudan till något Gud vill jag ska sträcka mig efter. Samtala med varandra om hur den längtan kan se ut i era liv.Ett av påståendena kring Andens gåvor var att man kan be om en gåva man önskar fungera i. Om det känns bekvämt: Nämn en sådan längtan och be att Gud ger gåvan.Finns det exempel hos er på hur en gåva har falnat, glömts bort eller av andra skäl ställts undan?

Fredrik LignellGud flyttar inhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/be-ar2hh

Rom 8:18-27 (SFB15):

Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår. Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. 

I hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.

Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill. 

Är det inte ett ganska skönt konstaterande ändå för alla som kan få ett visst mått av kramp i bönen: Vi vet inte hur vi ska be. Det är här Anden vill hjälpa oss. Anden drar in oss i gemenskapen med Gud, gör det möjligt för människan att erfara, höra, ledas av, och att be till himmelens Gud. Vi får kontakt med Gud tack vare Anden.

Att förenas med Gud är inte endast en framtidsdröm, utan Anden drar in oss i den föreningen redan nu. Vi börjar helt enkelt delta i det treeniga livet i himlen. Vi står inför Fadern, förenade med Kristus, genom Anden. 

I bönen ansluter vi till en redan pågående konversation. Den Treenige Guden — relation i sig själv — drar genom Andens maningar och inbjudan in oss i den dans som ständigt pågår i Gud. 

Det är genom att be vi uttrycker vårt beroende av Gud. I bönen föreställer vi oss den kommande världen, och vi protesterar mot den nuvarande. Vi påminner oss om att Guds kommande värld, Hans upprättelse och helande, är på riktigt. Och vi knäböjer för att världen just nu inte ser ut så. 

Det är Anden i oss som längtar, som hjälper oss sakna Gud och dras mot Honom. Suckarna återkommer i texten på tre ställen. Skapelsen suckar efter befrielsen, Guds barn suckar och väntar på fullkomlighet, på barnaskap utan störningar. Men också Anden suckar i oss.

Anden vädjar också för oss. Anden är vår försvarsadvokat, och vädjar för vår sak, precis som Sonen gör vid Faderns sida. Vi är kort sagt i väldigt goda händer! 

Låt mig få dela ett ytterligare perspektiv på hur Anden hjälper oss i vår bön. 

Nya Testamentet talar om tungotalet som ett slags Andens bönespråk. Det beskrivs av Paulus som att den som tungotal i sin ande talar hemligheter. Den som talar i tungor bygger upp sig själv. Paulus säger att han önskar att alla kunde be med tungotal, och att han själv gör det mer än de andra. 

Tungotalet är alltså en Andens gåva och välsignelse för att kunna be utan att alltid vara utlämnad till sitt förstånd och sina smarta formuleringar. Tomas Sjödin uttryckte i en intervju i höstas: “Det finns tre ordlösa systrar i bönen: Tårarna, tystnaden och tungotalet.”

Vi vet alltså inte hur vi bör be, men Anden hjälper oss. Gud sätter inte dit oss. Han sätter oss inte på prov, han sätter oss inte på pottkanten för att göra bort oss, utan han kallar oss till ett liv i bön, och hjälper oss sedan att leva det livet. Anden ber i oss, Anden ber med oss, Anden ber för oss! 

----------------

För samtal:

Anden vill hjälpa oss i vår bön, läste vi i texten. Vad gör det med din gudsbild att Gud till och med h...