Hieroglyfernas häger

Urgammal konst kan vara ett titthål in i svunna världar. På en egyptisk målning syns en jättestor häger, symbol för skapelseguden Bennu, Fågel Fenix förlaga. Givetvis ett fantasidjur. Eller?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Medverkande i avsnittet är Sofia Haggman, curator på Medelhavsmuséet, och Torbjörn Ebenhard från Centrum för Biologisk Mångfald. Programledare och reporter: Gustav Asplund. Borta för alltid görs av produktionsbolaget Filt.

Avskrift av avsnittet:

Den var en jättelik sagofigur – en mytisk gestalt. Förlagan till myten om Fågeln Fenix.

Sofia: Redan i skapelsen före skapelsen så fanns bara ett vatten, urvatten. Men så dyker då den här stora fågeln upp. 

Men så plötsligt görs en upptäckt som visar att sagan kan ha varit sann.

Torbjörn: Den var, den stod rakt upp och ner så var den två meter hög. 

Om urgammal konst som ett titthål in i en svunnen värld.

Sofia: Vår enda väg in i den världen är genom gravmålningarna. 

Du lyssnar på Borta för alltid, jag heter Gustav Asplund och det här är bennuhägerns berättelse.

Det är så. Minnet är kort. Och vi vänjer oss snabbt. Vi tänker lätt: så som det ser ut runt omkring oss, så har det alltid varit. Men i den här serien har jag berättat om djur som vi inte bara levt sida vid sida med, utan också haft en relation till, som nu försvunnit. Som genom århundrandena glömts bort. Och det handlar inte bara om enstaka djur. Utan också hela världar. 

Vi går in i ett gammalt bankvalv. Intendenten Sofia Haggman och jag, på Medelhavsmuséet i Stockholm. Och tillbaka flera tusen år. Till en svunnen värld. Det gamla Egypten. 

Gustav: Det är en speciell känsla. Man går tillbaka i historien, man går ner på något sätt. 

Sofia: Och man kan ju verkligen gå ner i dödsriket där vi har gravkammare. Här. Här har vi ju alla gudarna i den här montern. 

Gustav: Där en krokodil ser jag. 

Sofia: En stor del av dem så avbildades de ju som djur. Alltså egyptierna föreställde sig att gudarnkunde ta formen av olika djur. I de allra flesta fall så är det nog så att det finns en egenskap hos djuret i fråga. Eller så kan det vara att det är ett djur som har funnits väldigt mycket på vissa orter och man har velat skydda sig mot det djuret och då har man liksom knutit en gud till det. 

Sofia: Som Sobek krokodilen i Komombo till exempel vid Nilen där det fanns mycket krokodiler. Där var Sobek en viktig gud. Det var djur som egyptierna kunde se i sin omgivning. Det är aldrig så att de hittar på någonting som de inte har sett eller uppfattat. 

Sofia: Och det är ju apropå krokodilen som vi tittar på. Det finns ju inte krokodiler i Egypten i dag. Det speglar ju också en miljö och en fauna som fanns då. Fast det kanske inte nödvändigtvis ser ut så idag. 

Idag när jag föreställer mig Egypten så ser jag pyramider framför mig, kameler, öken. Men då, för flera tusen år sedan, var Egypten mycket grönare. Det märks på gudarna här, förutom krokodilen, lejonet, som idag finns närmast flera hundra mil bort i Etiopien. Och på gravmålningarna, där flockar med rastande rödhalsade gäss poserar, helt borta idag. Om man ska tro på dom, och det finns det anledning att göra enligt Sofia Haggman.

Sofia: Just också för att avbilderna är så pass exakta att det var viktigt för egyptierna att avbilda saker som man kunde känna igen. Man kan ju känna igen växter, olika sorters palmer, man kan också hi