131 avsnitt

En podcast om städer – deras kultur, arkitektur, politik och ekonomi. Staden görs av Dan Hallemar - förläggare på Arkitektur förlag och kulturjournalist - tillsammans med Håkan Forsell, urbanhistoriker, arkitekturskribent och författare.
Staden är ett samarbete mellan Sveriges Arkitekter och Arkitektur förlag.

Staden Podcas‪t‬ Beppo

    • Personliga dagböcker
    • 4.6 • 205 betyg

En podcast om städer – deras kultur, arkitektur, politik och ekonomi. Staden görs av Dan Hallemar - förläggare på Arkitektur förlag och kulturjournalist - tillsammans med Håkan Forsell, urbanhistoriker, arkitekturskribent och författare.
Staden är ett samarbete mellan Sveriges Arkitekter och Arkitektur förlag.

    #123 Staden – här kommer natten!

    #123 Staden – här kommer natten!

    Vi upplever sällan rent mörker i staden. Det vi ser är skuggor, strålkastare, upplysta kvällshimlar. Natten i den moderna staden är olika schatteringar av mörker. Natten är kanske mer en känsla, det kan vara rädsla, lockelse, något man måste gå ut i, för att arbeta, för att man är hemlös, något man vill gå ut i för att upptäcka, för att roa sig.

    Det finns mycket forskning om den urbana natten och det som de flesta konstaterar är en kontinuerlig expansion av dagen in i natten.

    Men trots att vi inte ser mörker längre, inte kan uppleva stjärnhimlen, så behöver vi betrakta natten som en egen biotop, en egen atmosfär, en nödvändigt, levande mörker.

    För det ”ohållbara” i vår situation gäller inte bara klimatet, naturen, geologin – vi har även förstört mörkret och natten. Och gällande natten är det kanske även svårare att veta hur vi ska agera, för därinne gömmer sig krafter vi har tappat språket och förmågan att leva med utan att ständigt ”belysa”.

    Det är därför vi ännu inte kunnat utforskat natten i egen rätt.

    • 1 tim. 7 min
    #122 Den inramade staden

    #122 Den inramade staden

    Ett konstverk kan vara ett fönster ut från den trånga kammaren, till andra tider, andra städer och nya tankar. I det här avsnittet går vi in genom fyra konstverk, till de tider, de platser, de städer, de människor, de sätten att se världen som finns där:

    Rörstrand av Erik Hallström, målad 1918, som visar Rörstrands porslinsfabrik i Stockholm i mörker, sot, arbete, porslinsskärvor, eld och med lager av historia sedan 1726. Hänger på Stockholms stadsmuseum.

    Mitt i Sverige av Peter Tillberg, målad i början av 1970-talet, en stilla förstadsgata med egnahemshus från 1920-talet, där ett hål har slagit upp i gatans mitt. Hänger på Länsmuseet i Gävle.

    Citta Ideale – tre målningar av den ideala staden med utgångspunkt i staden Urbino, Italien, målade på 1480-talet. Målningen finns i tre olika utföranden och har sett som ett slags intellektuella kulisser, tankeverktyg för att söka en bättre stad. Hänger på Walters Art Museum i Baltimore, på Galleria Nazionale delle Marche i Urbino och på Gemäldegalerie i Berlin.

    Vy över Delft av Johannes Vermeer, en stadsvy från 1660, i guldålderns Nederländerna, en bild av stadens olika lager men också av tidens rörelse och med en särskild gul fläck. Hänger på Mauritishuis i Haag.

    • 1 tim. 16 min
    #121 Gävle – etablerad outsider

    #121 Gävle – etablerad outsider

    Många mellanstora svenska städer har gjort sig bekanta för EN sak, en industri, ett idrottslag, ett vackert byggnadsarv, en brutal rivningsvåg och modernisering.

    Med Gävle gäller det omvända. Staden kan visa upp allt detta! Och har många olika ansikten som visar sig när man borrar i dess förflutna och rör sig i dess stadsdelar.

    Samtidigt är Gävle på flera sätt en delad stad: stadsdelarna är distinkta, den borgerliga rutnätsstaden från tidigmodern tid har varit en annan verklighet än arbetarhusen på Brynäs och bruksmiljöerna i Strömsbro.
    Hamnen har varit riktad utåt mot världen, men de rika köpmannafamiljerna har stängt om sig och bevakat sina maktpositioner.

    Gävle, den enda medeltida staden norr om Dalälven, har varit bondehamn, handelscentrum, residens och skolcentrum – och kanske den industristad som tydligast tog steget in i eran för en ny kulturekonomi – när en experimentell musikscen och Folkteater mötte etablerade borgerliga institutioner i behov av förnyelse på 1980- och 1990-talen och fyllde de gamla industrilokalerna med en utforskande, folkbildande, storslagen teater.

    • 1 tim. 27 min
    # 120 Staden och folksamlingen

    # 120 Staden och folksamlingen

    Det mest dystopiska med vår coronaperiod är kanske att vi inte får komma samman, inte får samlas, inte använda våra gemensamma rum, gator, konsertsalar, fotbollsarenor, torg. Staden är ett kollektiv av rörelser.

    Staden talar med en kollektiv stämma, som sociologen Johan Asplund har uttryckt det. Det finns ett ”vi" och ett ”vår", som är stadens pronomen.

    På så sätt har tider av isolering, distansering, tagit ifrån staden mycket av det som präglar den.

    För folksamlingarna skapar mening – utspridda människor som får syn på varandra kan bli ett radikalt vi i protesternas eller strejkernas spår, eller en lokal berättelse om kvarteret och dess gator, eller som ett symboliskt medborgarskap kring ett fotbollslag.

    • 1 tim. 16 min
    #119 Motala – solfjädern och ångfartyget

    #119 Motala – solfjädern och ångfartyget

    Verkstadsön i Motala ligger mellan Göta kanal och Motala Ström. Kanalen som formade och anlade köpingen, strömmen som drev Motala Verkstad. När Motala köping med sin idealplan, den solfjädersformade ritad av Baltzar von Planen blev en avkrok, blev verkstaden, ett stenkast bort men inte en del av köpingen den snabbast växande industrin i landet och fröet till hela den industriella revolutionen. Joles Verne lät fören på Nautilus komma från Motala Verkstad i Sverige.

    Motala är rörelser. Rörelsen Mellan borgerlig besvikelse och tekniska framsteg mellan stilla bakvatten och forsande strömmar. Och frön till nya rörelser till industrialismens långa svepande rörelser under 1800-talet och till egnahemsrörelsen, den alltigenom omvälvande iden om arbetarnas egna hem Motala köping blir också en del av de rörelser som är arbetarrörelsen, folkrörelsen och idrottsrörelsen. En stad som växer ikapp sina egna ideal och bygger en ombonad plats i brunt tegel.

    • 1 tim. 18 min
    #118 Staden och 1980-talet – tillbaka till framtiden

    #118 Staden och 1980-talet – tillbaka till framtiden

    Det finns en föreställning om vad 1980-talet är som bottnar i att decenniet i mångt och mycket inom all kultur – musik, konst, film – kommit att definieras utifrån det som hände efter 1985, i en tid av växande finansmarknad, stigande bostadspriser och börs, biltelefoner, utsvävningar och alla möjligheter med trummaskiner.

    Men när 1980-talet börjar hänger mörka skuggor över tiden.

    Slutet av 1970-talet var en tid som bar på många besvikelser i det till synes fullbordade folkhemmets spår.
    Ett välfärdsbygge tycktes stå klart men klasskillnaderna och segregationen ökade. Här finns också en värld som bär på ett hot om ett kärnvapenkrig, av upprustning och kamp mellan öst och väst. Tanken tycks uppstå, kanske är det här decenniet som kan fixa detta.

    Om efterkrigstidens modernism djärvt slungat sig ut i den internationella världen, i en nyvunnen frihet, självsäkert hävdat gränsernas upplösning, samma överallt, den gemensamma utgångspunkten, den praktiska bostaden, det strama formspråket, det industriella byggandet, så blir 1980-talet när det börjar en vändning inåt, mot traditionerna, mot det lokala, mot gemenskapen, tryggheten, och med blicken vänd mot den gamla historien.

    Ett decennium som i en svart-vit värld sökte paradoxerna, som till en början med uppriktigt allvar vill ge plats för fler olikheter – en större mångfald, bostäder för alla – och som på vägen upptäckte valfriheten. Ett decennium som önskade det som var nära, och i skuggan av det moderna projekt började söka i historien.

    I Upplands Väsby söker man gemenskapen på små glasade gårdar.

    I Berlin flödar fantasin och flamboyansen när paret Baller börjar fylla i den gamla stadens luckor med PUNK SOLAR NYFUTURISTISK ART NOUVEAUX. Det är kritisk rekonstruktion, det är organisk brutalism, det är uppbruten vitalism, det är det postmoderna språkets sökande efter former. Det hände som en del av IBA 1979-1987, en bostadsutställning som var en forskning, en undersökning och ett byggande. IBA skulle ersätta 1970-talets stadsbyggnadspolitik, med motorvägsplaner, slumsanering, rivningar och istället använda den gamla staden som inspiration och byggmaterial.

    I Jönköping bygger man bensinmackar som vill vara flygplatser.

    Och överallt ligger innerstäderna och väntar på att återupptäckas. Och pionjärerna – förtrupperna – är husockupanter som bygger vardagliga utopier och fastighetsmagnater som nolltaxerar.

    Välkomna till 1980-talet.

    • 1 tim. 22 min

Kundrecensioner

4.6 av 5
205 betyg

205 betyg

Tantenihatt ,

Väldigt intressant

Har nyss hittat er podd och lyssnat på avsnitten om Ruhr, Hamburg och Berlin. Har rest i Tyskland i mer än 60 års tid och fick nu lära mig så mycket.

CarFoE ,

Bra podd om städer

De flesta avsnitten är väldigt bra och intressanta. De engelska avsnitten är extra intressanta kanske mest för jag bodde där sent 70-tal. Så en petitess: Liverpool uttalas precis som ni säger om man nu inte bor där för då är det mer ”puuuul”. Men Liverbuilding eller Liverbird uttalas ungefär som ”Laijver” inte som det engelska ordet för lever 🙂 Jag skulle vilja höra än mer om arkitekturen i staden. Ibland blir det för mycket vad någon/några få människor tycker och tänker om sin stad tex programmet om Borås.

Adam_oo ,

Bra podd!

Hade varit trevligt med avsnitt om franska städer. T.ex Marseille

Mest populära podcaster inom Personliga dagböcker

Andra som lyssnade prenumererar på

Mer av Beppo