Akutläkarpodden Arin, Hilda och Hani

Den Psykiatriska Ambulansenheten i Stockholm är en resurs som rullat i snart 10 års tid. Anton Mossberg Batalha var en av dem som var med och startade upp PAM-enheten och är därför med i podden för att berätta om den, hur de jobbar, vad man som prehosp personal kan tänka på vid psykiatriska larm och hur viktigt det är att bibehålla kompetens även om det finns en specialiserad psykiatrisk resurs. Vi diskuterar hur man måste försöka skapa en bärande kontakt med t ex en suicidal patient, det är inte lika tidskritiskt att lasta och köra som vid "vanliga larm”. Hur viktigt är mänsklig interaktion? Anton berättar om affektsmitta och vi undrar hur vi inte kan ha hört talas om BRÖSET?!!?

Poddvännerna Hani, Arin och Hilda problematiserar akutläkarsatsningar och varför vi tror några sjukhus inte har lyckats trots flera försök. Vilka är några av de största svårigheterna med att bygga upp en bärande verksamhet driven av akutläkare? Hani funderar över sin roll när produktion på golvet ställs mot handledning och funderar på alternativ till inkörda arbetssätt. Arin har sett allt, provat allt och kan inte rekommendera andra att starta en ”satsning” utan överordnat beslut från toppen och en budget som håller medan Hilda saknar friskvårdsbidraget och hoppas universitetssjukhusen tar lite ansvar för akutläkarsverige!

Åke Östman, en gigant inom den prehospitala vården och gäst i detta avsnitt av Akutläkarpodden. Sju veckors utbildning var det som krävdes på 70-talet för att bli ambulansförare på den tiden då brandmännen ansvarade för transporterna av sjuka patienter. Med sin erfarenhet från snart 50 år inom den prehospitala vården i Stockholm har Åke blivit VD för AISAB, chef över 1400 och ett ständigt ökande behov för prehospitala uppdrag. ”insatserna man gör initialt är avgörande för patienten på många olika sätt”. Hör Åke berätta om sin vision för Stockholms prehospitala organisation - som nu håller på att bli verklighet?!

När Susanne Bengtsson växte upp trodde hon att sjuksköterska var ett kontorsjobb och därmed inget för henne. Men att jobba som undersköterska var en ingång till omvårdnad och därmed blev det sjuksköterska. Vägen gick sedan till Norge, hon var med i den snabba utvecklingen av barnonkologin på ”Riksen” och sen vidare till Tromsö där Susanne är idag och har arbetat bland annat med komplexa smärtpatienter. Men telefonen kan när som helst ringa för antingen ett utlandsuppdrag eller det ideella arbetet med räddningshunden Spiff för att göra lavinsök. Susannes sjuksköterskekarriär är helt klart något annat än ett skrivbordsjobb!

För Andreas Claesson har vattensäkerhet och drunkningar varit ett starkt engagemang sedan uppväxten vid havet och tog det med sig vidare i yrket som ambulanssjuksköterska och sedan inom forskning som docent i akutsjukvård. Andreas har skrivit en bok om allt han vet om drunkning och gästade podden för att berätta om boken: vi får höra om roliga historiska hjälpmedel, får hjälp med att debunka myter vid drunkning, diskuterar hypotermieffekten och spelar det någon roll vilken sorts vatten man får i lungorna? Men framförallt pratar vi om den akuta kedjan från larm, prehosp och in till akuten. Vad händer i kroppen när man drunknar och hur ska vi tidigt reversera förloppet och rädda liv? Vad vet vi idag och kan vi göra något bättre?
Tack för praten Andreas och tack till Studentlitteratur som ger alla våra lyssnare rabatt om ni vill lära er råmycket om vattensäkerhet genom att läsa Andreas bok! Rabattkod på instagram!

Nytt år innebär nytt avsnitt av Akutläkarpodden där Arin bjudit in Emma och Katrin för att diskutera avancerad akutsjukvård för äldre, vad kan vi som akutläkare bidra med för att ge äldre patienter en värdig vård vid akut sjukdom? Innebär det alltid att utesluta alla livshotande tillstånd, operera, behandla, lägga in? Eller innebär det begränsning av vård? Palliation? Att pröva peroral behandling i hemmet? Vad vill patienten själv och vad säger de anhöriga? Vågar man lämna hemma? Arin tror att läkare är rädda för IVO, Emma har en annan teori. Katrin menar att man måste känna till åldersrelaterad risk för att kunna använda sina behandlingshjälpmedel men det hjälper lite om patienten ändå inte vill följa med in till sjukhus. Katrin menar att det är just den utmaningen att ge meningsfull vård till individen som gör det extra givande att jobba prehospitalt som akutläkare.