Document.no Document.no

Velkommen til å lytte til våre tanker før søndagen! 3. søndag i treenighetstiden En av gjestene som hørte dette, sa til ham: «Salig er den som får sitte til bords i Guds rike.» Men Jesus sa til ham: «Det var en mann som ville holde et stort gjestebud, og han innbød mange. Da tiden for gjestebudet kom, sendte han slaven sin av sted for å si til de innbudte: ‘Kom, for nå er alt ferdig!’ Men de begynte å unnskylde seg, den ene etter den andre. En sa: ‘Jeg har kjøpt et jordstykke og må gå ut og se på det. Vær så vennlig å ha meg unnskyldt.’ En annen sa: ‘Jeg har kjøpt fem par okser og skal ut og prøve dem. Vær så vennlig å ha meg unnskyldt.’ Og en tredje sa: ‘Jeg har giftet meg, derfor kan jeg ikke komme.’ Slaven kom tilbake og fortalte dette til herren sin. Da ble husherren sint og sa til slaven: ‘Gå straks ut på byens gater og torg og hent inn de fattige og uføre og blinde og lamme.’ Slaven kom tilbake og sa: ‘Herre, jeg har gjort som du sa, men det er ennå plass.’ Da sa herren til slaven: ‘Gå ut på veiene og stiene og nød folk til å komme inn, så huset mitt kan bli fullt. For det sier jeg dere: Ingen av dem som var innbudt, skal få smake festmåltidet mitt.’» Luk 14, 15-24 Välkommen till nya Tankar för söndagen, den tredje söndagen i treenighetstiden, som samtidigt är andra söndagen efter Trefaldighet, och när söndagens tema i de svenska kyrkorna är ”Kallelsen till Guds rike”. Idag kommer vi att få göra som vi har gjort någon gång tidigare, och inledningsvis nöja oss med texten. Vi har, på grund av sjukdom, inte kunnat spela in någon video till denna vecka. Men den kommer. När jag började gå regelbundet till gudstjänst så tänkte jag inte så mycket på det där med söndagarnas teman. Jag tänkte att någon väl suttit och kommit på teman som lät bra och sedan fördelat dem över året. När jag hade gått i gudstjänst en längre tid så noterade jag något: söndagarnas teman hörde ihop. De byggde på varandra, och efter ett helt kyrkoår så hade de kompletterat varandra: Efter Heliga Trefaldighets dag när temat var Fader, Son och Ande, fokuserade vi under förra söndagen på dopet. Den här söndagen är temat alltså kallelsen till Guds rike – det Guds rike som vi kallas till genom dopet och nästa söndag – vi tjyvkikar lite – så är temat Förlorad och återfunnen. Ser ni sambandet mellan dem? Gud är treenig, vi döps till gemenskap med Gud och kallas till hans rike. Och går vi vilse på den vägen, så kommer Gud att leta rätt på oss och välkomna oss när vi återses. Det är texternas stora sammanhang. Det är med andra ord aldrig kört. Aldrig någonsin. I alla fall inte så länge vi har puls. Men det innebär inte att vi ska strunta i kallelsen när vi får den. Kanske är det lätt hänt att vi gör det, om vi pratar just om kallelser. För kallelse låter komplicerat och definitivt som något som är förbehållet personer som är mycket mer fromma och seriösa än vi själva ofta känner oss. Men det evangeliet talar om gäller i allra högsta grad dig och mig, hur malplacerade och ovärdiga vi än känner oss. Kallelsen gäller inte någon annan. Den gäller oss. Och den kallelsen ska vi ta på allvar. För i den liknelse som utgör evangelietexten för idag, är Jesus väldigt tydlig. Ja, du är kallad. Ja, du bör prioritera den kallelsen. För ja, annars kommer det en punkt när du ångrar dig. När det är för sent. Inte på grund av Gud, utan på grund av dig själv. Och i Lukasevangeliet står det skrivet: En av gästerna, som hörde detta, sade till honom: ”Salig den som får vara med om måltiden i Guds rike.” Jesus svarade: ”En man skulle ha en fest och bjöd många gäster. När festen skulle börja skickade han sin tjänare att säga till de inbjudna: ’Välkomna, allt är färdigt.’ Men alla hade de någon ursäkt att komma med. En lät hälsa: ’Jag har köpt en åker och är tv

Hans Rustad deler sine tanker og refleksjoner mens han går tur med hunden i skogen. Hvis du setter pris på skogpoddene så Vipps oss gjerne på 13629. Alle bidrag hjelper.
Følg oss også på PodBean, iTunes og alle steder der podcasts finnes. Husk å rate oss med 5 stjerner, så flere likesinnede sannhetssøkere finner oss der!

Ukraina-krigen svinger. I det ene øyeblikk står Vesten last og brast med Zelenskyj, i det neste kommer forhandlingsutspill fra Moskva. Det forkastes av både Zelenskyj og Stoltenberg, men leder av Nansen-stiftelsen Iver B. Neumann sier at det er en begynnelse, en føler som ikke kan avvises.
Det føles som om Vesten befinner seg på dypt vann. Hva ligger foran oss? Den letthet man går inn for fortsatt krig virker virkelighetsfjern.

Vi lever i en tid og i samfunn der mennesker blir satt opp mot hverandre. Og vi er vant til å dele hverandre inn i grupper hvor vi selv og de som er som oss anses som «riktige» og «gode», mens de som har andre meninger eller væremåter er «feil» og «onde».
Den måten å resonnere på finnes ikke minst innenfor våre kirker, hvor vi er veldig raske til å dele hverandre opp i de som er som oss – og de andre. De som ikke er som oss. De som ikke tror som oss. De som ikke har de synspunktene vi har. De som tar feil. De som er feil.
Vi ønsker oss menigheter som er fellesskap – men mest ideelt sett bør fellesskapet vårt bestå av mennesker som er akkurat som oss. Det blir finest og lettest da.
Og plutselig er vi fariseerne.
Velkommen til å lytte til våre tanker før søndagen!
 

4. søndag i treenighetstiden
Alle tollerne og synderne holdt seg nær til Jesus for å høre ham. Men fariseerne og de skriftlærde murret og sa seg imellom: «Denne mannen tar imot syndere og spiser sammen med dem.» Da fortalte han dem denne lignelsen:
«Dersom en av dere eier hundre sauer og mister én av dem, lar han ikke da de nittini være igjen ute i ødemarken og leter etter den som er kommet bort, til han finner den? Og når han har funnet den, blir han glad og legger den på skuldrene sine. Straks han kommer hjem, kaller han sammen venner og naboer og sier til dem: ‘Gled dere med meg, for jeg har funnet igjen den sauen som var kommet bort.’ Jeg sier dere: På samme måte blir det større glede i himmelen over én synder som vender om, enn over nittini rettferdige som ikke trenger omvendelse.
Luk 15, 1-7

Geir Ugland Jacobsen er leder for Norgesdemokratene som har opplevd noe uro den senere tid. Geir må ha anledning til å fremføre sin versjon. Men samtalen kom ikke til å dreie seg så mye om intern uro, men om hvoran det er å drive et parti utenfor Stortinget.
Ugland Jacobsen kan fortelle at myndighetene nå har hevet grensen for underskrifter for nye partier fra 5.000 til 10.000. Da ligger lista høyt og det er lett å tanke seg at det også er meningen. Stortingspartiet synes det er greit med de som er innafor. De andre får stå ute og fryse.
Er det i det hele tatt mulig å bryte inn? Hva med en valgallianse mellom Norgesdemokratene og Konservativt? Ugland Jacobsen avviser ikke det.
Noe må skje, ellers kan det bli syv år for Rakel.
Man skulle tro at myndigheter og partier var interessert i en viss fornyelse, men så later ikke til å være tilfelle.
De som frister en tilværelse på utsiden har en tøff jobb. Men umulig er det ikke. Misnøyen er stor under overflaten. Stortingspartiet og mediene er sammen om å lyve om nesten alt. Strømpris, rente, valutakurs, inflasjon er håndfaste realiteter som er politisk styrte. Det behøvde ikke være slik, men hvis det skal endres må Stortingspartiet få et elektrosjokk. Slik EU-valget var nå.
 
 
Velkommen til Dagsorden. Facebook: https://www.facebook.com/Document.no/ Instagram: https://www.instagram.com/document.no/ Twitter / X: https://twitter.com/DocumentNo Rumble: https://rumble.com/c/DocTV Spotify: https://open.spotify.com/show/592cZPmSg1TCPRBpToJy2h Podbean: https://documentno.podbean.com/ Google Podcasts: https://podcasts.google.com/feed/aHR0cHM6Ly9mZWVkLnBvZGJlYW4uY29tL2RvY3VtZW50bm8vZmVlZC54bWw?fbclid=IwAR2wdVmh_WUe9CYVZgBO-4KF1GVGNL3esuyxDjreANUp4ooGH50ZPVYC9xQ

Hans Rustad deler sine tanker og refleksjoner mens han går tur med hunden i skogen. Hvis du setter pris på skogpoddene så Vipps oss gjerne på 13629. Alle bidrag hjelper.
Følg oss også på PodBean, iTunes og alle steder der podcasts finnes. Husk å rate oss med 5 stjerner, så flere likesinnede sannhetssøkere finner oss der!