Sándor Petöfi: Fosterlandssång Ungerns söner, upp till striden! Aldrig eller nu är tiden! Frågan gäller era själar: väljen! Fria eller trälar? Ja, vid fädrens gud, som hör oss, svärja vi, svärja att härefter aldrig slavar bli. Hitintills vi varit slavar, till en skam för fädrens gravar. Frie levde de och dogo i det land de tappre togo. Men vid fädrens gud, som hör oss, svärja vi, svärja att härefter aldrig slavar bli. Den ett fosterland ej äger, vars elända liv mer väger än hans hemlands kränkta ära, som för död kan fruktan bära. Men vid fädrens gud, som hör oss, svärja vi, svärja att härefter aldrig slavar bli. Svärd i hand i frihet bära skänker mer än kedjor ära - Bojan bort! Den stämplar slaven. Fram med dig, du gamla glaven! Ty, vid fädrens gud, som hör oss, svärja vi, svärja att härefter aldrig slavar bli. Ungern, som sitt namn begråter, skall sin forna glans få åter, sen vi sköljt i blodets bäckar skammens sekelgamla fläckar. Ja, vid fädrens gud, som hör oss, svärja vi, svärja att härefter aldrig slavar bli. Där sig våra gravar höja, våra barnbarn skola böja knän och signande bönen bringa brustna hjärtan lönen. Ja, vid fädrens gud, som hör oss, svärja vi, svärja att härefter aldrig slavar bli. (svensk text: Lotten von Kraemer)
