Samtal Om Gud – Avsnitt 3, Säsong 1: Samtal med etnologen, örtpedagog och lövjerska Ulrika Jäger I detta tredje avsnitt av Samtal om Gud möter ZOIA ZAKARIASDOTTER ULRIKA JÄGER etnolog, lövjerska och traditionsbärare, för en djupgående och andlig dialog om naturen som tempel, kroppen som visdom och det gudomligt feminina som återvänder. Samtalet äger rum i en kammarljudsstudio, men andas atmosfären från en bastu av cederträ där värme, rök och stillhet skapar ett heligt utrymme. Ulrika delar sin erfarenhet av bastun som mer än en tradition. Som en återgång till livmodern, ett ritualmässigt "före och efter", där man går in som en person och kommer ut som en annan. Här talar hon om animismen som en levande sanning: att allt är besjälat, att skogen talar, att dofterna förändras före regn, att träden och stigar bär spår av de som gått före. Hon berättar om sin återvändo till Finnskogen i Värmland, dit hon flyttade efter över tjugofem år i Stockholm. En hemkomst till sina rötter, där hon fann allt hon hade sökt i schamanism i Tuva och bland nordamerikanska indianer. Ulrika belyser också den förlorade kvinnliga visdomen: de gamla jordemödrarna, ramsorna, de medicinska växterna, den naturbaserade läkekonsten. Hon berättar hur kvinnors kunskap systematiskt förföljdes, hur de kallades häxor, och hur mycket gick förlorat. Men spåren finns kvar, i naturen, i språket, i de gamla kyrkorna, där många statyer av Maria och Jesus är skadade. Avhuggna i händer eller huvuden, ett symbolisk våld mot det gudomligt feminina. En central figur i samtalet är björken – en helande växt med saponiner i bladen, rening i bastun och djupa kopplingar till kvinnligt skydd och läkning. Hon berättar om traditioner från finska bosättningar, rökstugor, och hur husen byggdes för att hålla värmen och skydda mot brand. Men också som uttryck för en annan sätt att leva, i nära dialog med naturen. Vi talar också om förlossning som andlig passage, inte bara en medicinsk händelse. En jordemor behöver inga instrument. Hon läser kvinnan genom närvaro, andning, kropp. Och efter barnet finns en fjärde trimester, en tid för att landa, för att inte tappa den känsla av helhet som föds i mödravattnet. Avsnittet avslutas med en kraftfull inbjudan: "Vi måste ingenting. Men jag vill." Vill prata om Gud. Vill återföra det heliga till vardagen. Vill att vi vågar stå i balansen, i mitten av universum, och njuta av den mjuka värmen som finns i en enkel, sann dialog med det som är större än oss. Hosted on Ausha. See ausha.co/privacy-policy for more information.
