Kulturförsvaret presenterar stolt vår podgäst skådespelerskan Emelie Strömberg! Född och uppväxt i Marks kommun som nummer två i en syskonskara på fem. På en gård med hästar, kor, grisar, hundar och katter. Hon hade egen häst redan som 4-åring. Med en mamma som målade, sydde utklädningskläder och med tillgång till naturen, en kompis med egen häst och syskon som hon kunde regissera när hon byggde världar, så levde hon kreativt redan från start. Emelie ritade, läste, skrev och fick göra tidig debut som Snövit i en pjäs i skolans regi. Hon visste tidigt att hon ville spela teater, få utlopp för alla sina känslor. Även de arga som inte alltid var välkomna. Hon idrottade också, till och med på landslagsnivå….! Ta del av en berättelse om hur det går att komma från en icke-kulturell miljö och på första försöket komma in på Teaterhögskola. Känna sig otillräcklig, men ändå snabbt, efter avslutad utbildning, bli en uppskattad medlem av en av Sveriges mest välrenommerade teaterensembler, Backa Teater i Göteborg. Och nyligen, motta Folkteaterns vänners Teater konstnärliga stipendium som tar henne till Teaterfestivalen i Avignon i sommar. Lyssna på en ung, men ändå mycket erfaren skådespelerska som gjort många roller på scenen, stora som små. Och, enligt henne själv, medverkat i flera stora filmer, men i små roller. De som är svårast att bemästra. Ett samtal om att ha konst som yrke med allt vad det innebär. Ni har sett henne i filmerna ”En man som heter Ove och ”Unga Astrid, i tv-serier som ”Den svenska torpeden och ”Försvunna människor”. Nu filmar hon med Mikael Marcimain i ”De dyrbara”, en dansk-svensk dramaserie som bygger på en bok av Linn Ullman. Och spelar succén 1984, som är en dramatisering av George Orwells bok från 1948, på Backa Teater i regi av Monica Wilderoth. Emelie berättar hur viktig hon tycker att barn- och ungdomspubliken är, om likheterna mellan lagspelet i idrotten och ensemblespelet och om sin förvåning över hur bortglömd konsten och kulturen är i den politiska debatten. På min fråga om hur vi ska kunna komma in med frågorna inför valet blir hennes svar Emelie: ”Alla människor, tror jag, uppskattar konst och kultur. Är det för att det är så självklart som man kan förminska det till något som inte är viktigt? Det är tydligt att har barn och unga tillgång till konst och kultur precis som med idrott och sammanhang så mår de bättre. Mår de bättre så har de inte samma behov av att dras till kriminella miljöer. Har man andra plattformar och möten där man kan utveckla sig själv och känner att man är viktig. Om man kanske har det svårt med vissa ämnen, att det finns rum där man känner sig värdefull. För barn och unga då. Vad vill man resa till för platser? Inte för att man behöver se alla föreställningar eller filmer, gå på muséer. Men, att man behöver ta del av något annat, att det finns en värld som inte bara vill att man ska vara nyttig. Det finns mycket forskning som säger så här ändå gör man tvärtom. Det går över mitt förstånd att man kan glömma vad man tyckte om, hur man själv gjorde som liten, alltså rita, måla, leka, bygga?”
