Ekot granskar

Sveriges Radio

4,2 (36)
NYHETER
VARANNAN MÅNAD

Prisbelönta avslöjanden och gripande reportage från Ekots granskande reportrar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ansvarig utgivare: Klas Wolf-Watz

2025-10-30

Småsparare lockades till kryptoplattformar – krascher och knarkkontakter bakom kulisserna

En grupp affärsmän som lockat småsparare med fastighetsbyggen och kryptoplattformar har haft återkommande affärer med kriminella aktörer. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Pelle Lundahl sitter vid köksbordet med anteckningar och utskrifter. Det handlar om bolag där han själv en gång blev aktieägare – och förlorade pengar. – Totalt i de där fyra bolagen var det 45 918 kronor. Eftersom de gick i konkurs och försvann, så har man väl fått tillbaks 30 procent där. Så drygt 30 000 är ju den totala förlusten.Kommer du ihåg vad det var som lockade?– Det var väl som med allt annat, man vill köpa billigt och sälja dyrt. Och att det ska bli avkastning. Och det lät ju bra. Företaget Systemhus lanserades som Sveriges nya snabbväxande bostadsbolag med byggen på gång på en rad orter under parollen “alla ska bo”, och också innovativa projekt kring kryptovalutor. Men när Pelle skulle besöka bolagsstämmorna för tre av företagen på ett hotell i Stockholm så var det något som inte stämde. – När vi hade suttit och väntat länge då gick vi till receptionen på hotellet och frågade vart det var flyttat. Men det visade sig att det hade ju överhuvudtaget aldrig varit någon lokal bokad. Då insåg man ju naturligtvis att det var ju ren bluff Han hörde av sig till både Finansinspektionen och Ekobrottsmyndigheten och läser högt från beskedet från Ekobrottsmyndigheten: – Det ger inte anledning att anta ett brott som hör under allmänt åtal förövats. Så småningom förstod han ändå ett det startats en utredning. I november 2018 gjorde Ekobrottsmyndigheten en razzia mot Systemhus i Uppsala och beslagtog material som sedan kom att ligga till grund för en flera år lång förundersökning och rättsprocess, där så småningom fem personer dömdes till fängelsestraff för grovt svindleri. Flera av personerna bakom Systemhus ingår i en grupp av affärsmän som i olika konstellationer stått bakom företag och sajter som under mer än tio år lockat småsparare med påstådda framtidsprojekt med fastigheter och kryptovalutor. Bolagen påstås återkommande erbjuda en ny och säker plattform där pengar kan växa. Men marknadsföringen har i flera fall varit vilseledande. Systemhus såldes till exempel in med bilder från helt andra hustillverkare. Och liksom Systemhus har satsningarna gång på gång kraschat i konkurser och rättsprocesser, långt från utfästelserna i marknadsföringsfilmer och på säljmöten. I gruppen, som Ekot kartlagt och vars kärna består av ett tiotal affärsmän, har flera bolag använt samma bokföringsbyrå och fastigheter och misstänkta målvakter har vandrat mellan företagen. Bedrägeriexperten Peter Forsman, som bland annat utbildat poliser, har länge följt de inblandade aktörerna, som också återkommande hamnat i konflikt med varandra. – Det är internationella bedrägerier som dessutom byts ut över tid. Individerna som var aktuella då, de syns i nya konstellationer i dag fast i andra länder med andra väckelsemöten. Man väljer produkt och geografisk målgrupp med omsorg. Flera i gruppen har själva sagt sig vara utsatta för både hot och våld. Det gäller inte minst den utpekade huvudmannen i Systemhus-härvan, som uppgett det som en förklaring till att han lämnat Sverige. Ekots granskning visar också att både han och andra haft återkommande affärskontakter med personer från narkotikanätverk och andra grovt kriminella aktörer. Flera historier har uppmärksammats i Sveriges Radio dom senaste åren, och de gäller alltså en och samma grupp av affärsmän. De gäller bland annat gruvaffärer i Dalarna och nedlagda glasbruk i Småland. Bedrägeriexperten Peter Forsman menar att den här kretsen är ett tydligt exempel på knytpunkter mellan den svarta och den vita ekonomin. – Vi ser hur det sker över tid. Vi ser också olika kriminella grupperingar och nyckelpersoner gå arm i arm. Att de samarbetar är väldigt tydligt. Alla affärsmän i gruppen har på olika sätt tillbakavisat de anklagelser som genom åren riktats mot dem om brott, bluffar och bedrägerier. Det gäller bland annat en 50-årig affärsman som i september dömdes till fängelse av Svea Hovrätt för grova bokföringsbrott. Han säger i en intervju med Ekot att han inte känt till att flera affärspartners haft kopplingar till grov knark- och våldsbrottslighet. – Man får ju alltid ha ett ansvar för de människor man har kontakt med. Men i de här fallen är det här någonting som framkommer efter att jag fått kontakt med dem. Det är inte så att jag har odlat en vidare kontakt, utan snarare har jag försökt hålla mig borta från den typen av associationer Den utpekade huvudmannen i Systemhushärvan uppger för Ekot att han varit hänvisad till att göra affärer med kriminella eftersom ingen annan velat ha med honom att göra efter en flerårig förtalskampanj på nätet. Han säger också att han aldrig haft för avsikt att lura några småsparare och att det hela tiden funnits stöd för de påståenden som gjorts kring olika investeringsobjekt. Ekobrottsmyndighetens generaldirektör Rikard Jermsten säger att det i dag inte finns en tydlig gräns mellan de olika typerna av grov brottslighet. – Den ekonomiska brottsligheten är i princip helt integrerad med den organiserade brottsligheten. Han reagerar på hur affärsnätverket under så lång tid kunnat kombinera marknadsföring mot småsparare med kryptokrascher och knarkkontakter. – Det är naturligtvis förskräckande att det kan se ut på det sättet som du beskriver. Rikard Jermsten menar att både hans och andra myndigheter har blivit bättre på att koppla ihop olika typer av brottslighet. Samtidigt visar vår granskning hur man i förundersökningarna kring affärsnätverket avstått från att gå till botten med uppgifter som pekat mot annan brottslighet. Till exempel förklarade ekobrottsåklagaren i Systemhus-målet Ted Murelius i fjol varför hans utredning inte gått vidare med uppgifter om att en person som i dag är känd som en ledande Foxtrot-profil varit inblandad i affärerna. – I en sån här förundersökning så framkommer oerhört mycket omständigheter och oerhört mycket material. Men i en utredning som tar sikte på omfattande brottslighet så måste man ju välja ut vad man i huvudsak väljer att gå på. Bedrägeriexperten Peter Forsman menar att myndigheterna har svårt att hantera den här typen av nätverk. – Jag skulle säga att svenska myndigheter är väldigt dåligt rustade för den typen av roller, om jag uttrycker det så. Just med anledning av att flera myndigheter har som krav att brottet väl har genomförts. Eländet har redan träffat fläkten när de har möjlighet att agera och då ofta långt efter att det har skett. Jag ska inte säga att det är öppet mål men nära på. På Ekobrottsmyndigheten säger generaldirektören Rikard Jermsten att man både kortat utredningstiderna och också i dag jobbar på nya sätt för att inte tappa bort information som går utanför de rena ekobrotten. – Det viktiga för att säkerställa att den typen av problem inte uppstår är att vi kan se till att till exempel information som man får under en förundersökning kan användas i ett brottsförebyggande syfte.Vad är problemet med ifall en ekobrottsåklagare släpper en möjlig gängkoppling eller en narkotikaåklagare väljer att släppa frågan om vem som finansierar?– Vi är inte bara ute efter målvakterna eller de längre ner i kedjan. Vi vill ju skada systemen. Vid köksbordet med alla utskrifterna gläds Pelle Lundahl åt att det till slut ändå blev en rättsprocess kring Systemhus. – Det tyckte jag var väldigt glädjande, även om man inte får tillbaks pengarna. Men det hade jag inte räknat med heller. Systemhus-härvan där alla åtalade alltså tillbakavisat anklagelserna om brott och bedrägerier, kommer nu i november upp i Svea hovrätt.

9 min
2025-09-30

Dömd kryptoprofil lockade investerare med politiker och fotbollsproffs

En svensk affärsman som under tio år pekats ut i härvor med kraschade kryptosatsningar har fått draghjälp från affärsmän, fotbollsproffs, en Skatteverket-tjänsteman och en riksdagspolitiker. Han tillbakavisar alla anklagelser i en intervju med Ekot. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Det är en solig torsdag i början av september. I Svea hovrätt är en 50-årig affärsman på väg in i rättssalen tillsammans med sin advokat. Han avböjer en intervju med Ekot men ber oss att återkomma. För elva år sedan var scenen en helt annan. På börsen i Frankfurt välkomnar man i september 2014 ett nytt företag där den svenske affärsmannen får ringa i klockan som startar handeln. Bolaget på Frankfurtbörsen, som under en period värderas till hisnande en miljard euro, uppges ha miljontals medlemmar på sin sociala medier-plattform och tusentals partners till ett system där användare får pengar tillbaka när de handlar på nätet. Bolaget är för affärsmannen en i en rad satsningar på revolutionerande plattformar där småsparare kan tjäna pengar på ny teknik – satsningar som för den som bara följer bolagens egna hemsidor och pressmeddelanden, framstår som en rad av framgångar. 2020 beskrivs i pressmeddelanden i Tyskland hur en kryptoplattform väntas ge intäkter på fem miljoner Euro på bara några månader. Och 2023 berättar affärsmannen själv för P4 Kalmar om stora planer för nedlagda glasbruk. – Vi tror att man kan bygga något väldigt stort där, sa han då. Men Ekots granskning ger också en annan bild. En efter en går satsningarna upp i rök, eller kraschar i konkurser, polisanmälningar och rättstvister. Flera har öppet ifrågasatts. Av revisorer och myndigheter, av journalister och småsparare som känt sig lurade. Och inte bara i Sverige. Redan 2014 får ett av projekten, en investerarklubb, kritik i en tv-granskning i Estland. I fjol pekade norska medier ut affärsmannen i bland annat vad som beskrivs som en svindlerihärva kring ett energibolag. Nu i höst har Ekot avslöjat att han varit med i turerna kring det haussade svenska energiteknik-bolaget Circle Energy, vars aktie i dag är handelsstoppad. Och planerna för de småländska glasbruken har fortfarande inte blivit verklighet. Samtidigt har projekten gång på gång kunnat få draghjälp av samarbeten med etablerade aktörer från olika samhällssektorer. Affärsmän, fotbollsproffs och en internationell världsartist. Till och med en tjänsteman på Skatteverket och en riksdagspolitiker, som både under sitt sista år i riksdagen och åren därefter, används som frontfigur för olika techsatsningar. – Det är ju ganska vanligt att kriminella använder frontfigurer för att det ska se seriöst och legalt ut, kommenterar Stefan Lundberg, tidigare åklagare på Ekobrottsmyndigheten, som är kritisk till att personer med ett högt förtroendekapital gör sig till galjonsfigurer för projekt av det här slaget. – Ger man sig in i en sådan roll måste man vara väldigt försiktig. Ex-politikern uppger för Ekot att det aldrig hann komma igång nån verksamhet i bolagen, att han aldrig haft annat än goda avsikter med sina bolagsengagemang och han betonar att han själv aldrig har misstänkts för några brott. Men när konkursförvaltare och myndigheter ska städa upp efter de kraschade satsningarna, så syns affärsmannen själv sällan till. Caroline har en äldre anhörig, som en dag blev kallad till tingsrätten som ansvarig för en organisation som gått i konkurs, som han själv inte hade koll på. – Han visste ingenting liksom. Det är nånting som är superskumt. Den här konkursen ingår i åtalet i Svea hovrätt, där åklagaren Peter Helsing anklagar affärsmannen för en rad grova bokföringsbrott. – Det har ju skett i syfte att dölja hur pengar går, i det här fallet miljontals kronor, i privat ficka. Är då affärsmannen en visionär serieentreprenör i teknikens framkant eller en bluffande bedragare i lagens gränsland? Efter rättegången säger affärsmannen ja till en intervju. – Har en del av de här projekten misslyckats? Absolut. Har det varit något bedrägligt bakom dem? Nej, det har det inte, säger han. Han medger att han varit inne i en rad kraschade projekt men tillbakavisar alla anklagelser om brott, bluff och bedrägerier. I flera fall lägger han ansvaret på andra och menar att han själv är den som har blivit utsatt för brott och oegentligheter, bland annat när det gäller fiaskot kring de nedlagda glasbruken. – Jag kan bara se det som att det var någon form av bedrägeri. Han medger att han gjort affärer i Norge men tillbakavisar att det skulle handla om något svindleri. Nyheten som publicerades i Tyskland, om att en kryptoplattform skulle ge intäkter på fem miljoner euro, minns han först inte – men kommer ihåg när vi visar pressmeddelandet. – Vi hade en ganska stor kundbas kontrakterad. Jag minns inte exakt hur den kundbasen ser ut men det var ju ett välförankrat pressmeddelande.Men vad hände med de fem miljoner euro?– Jag tror att i princip alla affärer blev avbrutna för det här var under den här hösten då jag själv blev utsatt för en utpressningssituation och kunde inte vara så aktiv i bolaget som jag hade tänkt.Och hur kommer det sig att man då inte informerar marknaden om det med ett nytt pressmeddelande?– Det vet jag inte för att det kom in flera delägare i bolaget.Du verkar återkommande ha omgett dig med personer och gjort affärer med personer som på olika sätt har orsakat att de här affärerna har kraschat eller runnit ut i sanden?– Ja, jag tror inte det är tillämpligt på alla de fall du säger, men i vissa fall så är det säkert så.Men vad säger du till den som tittar på de här historierna och ser att den gemensamma nämnaren är ju faktiskt du?– Ja absolut, det är helt riktigt. Men man kan också se det som att jag ger mig inte utan jag fortsätter arbeta på projekten och försöker ta dem i mål. I Svea hovrätt döms mannen till tre års fängelse för fem fall av grova bokföringsbrott. Han säger själv att han inte kommer att överklaga domen. Tipsa Ekots granskande reportrar.Mejla Mikael Grill Pettersson.Vill du tipsa krypterat? Använd Radioleaks

7 min
2025-05-20

Avhopparna skulle skyddas – slutade med knarkförsäljning och dråp

Tre unga män som ska skyddas från olika gäng placeras i samma stödboende. Bara månader senare dödas en person i ett narkotikabråk.Lyssna på det granskande reportaget, om avhoppare, omsorgsbolag och en dödsmisshandel. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ”SOS 112 vad har inträffat?” En ung kvinna, märkbart skärrad, har ringt 112. ”Vad är det som har hänt?” Det är mitt i natten en kväll i september. ”Ja men lugn, vi ska hjälpa till här.” Skrik och rop på gatan gör att grannar reagera och tittar ut. I mörkret ser de ett gäng killar och någon skriker ”Jag ska döda dig”. ”Berätta för mig vad du ser. Vet ni om någon är skadad?” Personerna på gatan springer plötsligt iväg, men en kille ligger kvar. Den unga tjejen går ut med larmoperatören i telefon. ”De är på väg, de måste ligga still där, håll tryck på blödningen där.” Ambulans och polis kommer till platsen och polisen Fredrik blir förundersökningsledare: – Och han är väl ganska illa däran redan ambulansen kommer dit. Men jag tror att de dödförklarar honom på sjukhus då, på akuten. ”Ett rörigt ärende”Flera av de inblandade på båda sidor i bråket är skadade. En yxa och flera knivar har använts. Fredriks uppgift blir att försöka bevisa vem som gjorde vad den där natten. – Det var ett rörigt ärende och ska man erkänna så från början så tänkte man väl typ att det här kommer vi aldrig kunna reda ut. Det här är inte bara en vanlig gänguppgörelse i den långa raden av mord under våldsvågen – tre av de häktade är avhoppare som samhället betalar miljonbelopp för skydda. En av killarna kallar vi Adam, honom hittar polisen blodig i sängen i sin lägenhet – precis vid brottsplatsen. Adam kommer till Sverige som sexåring, han växer upp i en mindre svensk kommun med sin mamma, sin styvpappa och så småningom en lillebror. Han spelar fotboll i den lokala klubben, är musikintresserad och när han går på högstadiet startar han ett konto för att dela pranks och utmaningar. Det är mycket konflikter hemma och när han är 16 år placeras han för första gången i ett jourhem. Ett år senare stoppar polisen honom på en busshållplats och skriver i sin rapport att det doftade mycket kraftigt av cannabis. Urinprov från hans jourhem visar att han även använder kokain, benso och Tramadol. Mindre än ett år senare griper polisen honom igen, då på ett hotellrum med narkotika och pengar. Polisen larmar socialtjänsten om att Adam umgås med välkända kriminella. Under våldsvågen blir Adam vittne till ett uppmärksammat mord. Han är då 19 år och vill han bryta med sitt gamla liv. Och socialtjänsten börjar leta efter en skyddsplacering. Stora behovVåldsvågen - med allt yngre förövare - har lett till ett skriande behov av platser på Sis, HVB-hem och även i avhopparverksamhet. I en konferenslokal vid Odenplan i Stockholm befinner sig närmare 200 socialsekreterare och en rad privata omsorgsföretag. Annelie Blomqvist jobbar på HVB-guiden. – Socialtjänsten behöver ju hitta hela tiden nya verksamheter eller nya ställen där de kan placera sina klienter. Så här får ju de träffas på kan man säga neutral mark och kunna skapa kontakter egentligen ett nätverk. Här precis närmast ingången står företaget Patia, de bjuder på godis och energidryck. Vi frågar: Vad säljer ni här idag? Vad vill ni erbjuda socialsekreterarna? – Vi har både stödboende, träningslägenheter, speciallösningar, familjehem... Men sen har vi också... Vad har jag missat? Avhopparverksamhet! Patia beskriver att de har ett rikstäckande stödprogram för personer som vill lämna en kriminell livsstil. De kan få bo i skyddslägenheter och bemannade stödboenden på flera orter i Sverige. Här köper Adams socialtjänst en plats för att han ska få hjälp och skydd. Ska inte vara nära narkotikaPå stödboendet där Adam hamnar arbetar Hanna, som vi kallar henne. Hon berättar varför hon började jobba där: – Just att man kan få till en förändring i en människas liv, ge de här ungdomarna saker som de inte har fått under sin uppväxt, kontinuitet, stabilitet, någon som står kvar framför allt och inte sviker, få dem att lita på vuxenvärlden – Man är ju inte där för pengarna liksom då hade man varit någon helt annanstans I Adams vårdplan står det bland annat att han inte ska ”vistas i riskfyllda miljöer bland individer som brukar narkotika och begår brott.” I samma hus där Patia ger Adam en lägenhet har de också placerat två killar som också lever under hot, fast från andra gäng. – Det ledde till att de blev vänner och precis som det blir när man sitter inne på anstalt att de lärde sig av varandra, de umgicks och påverkade varandra väldigt negativt. På stödboendet bor också andra ungdomar. Men en viktig skillnad finns – för avhoppare får Patia mer betalt: – Det är en mycket högre prislapp på en som är klassificerad som avhoppare än en vanlig stödboendeplacerad ungdom. Då var det att de skulle få x antal timmar terapi per vecka, strukturerad aktivitet per vecka...alltså det var väldigt mycket mer rigid planering, mycket mer noggrant med tanke på timpriset. Socialtjänsten betonar hur viktigt det är att en av killarna ska kunna gå klart gymnasiet, men trots det går det en hel termin utan att Patia ordnar en plats. Samma kontaktpersonPolisutredaren Fredrik får en bild av att de tre killarna inte har särskilt mycket att göra på dagarna: – Nej men jag tror att de hade väl lite för mycket fritid. De skulle nog behövt gå i skolan eller gå klart sin gymnasieutbildning eller någon lärlingsplats kanske. De har – alla tre - samma kontaktperson. Men i stället för att försöka hålla isär dem för han dem samman - på gemensamma aktiviteter. En gång åker de till badhuset tillsammans – en annan gång för att köpa pizza. På det här sättet kunde kontaktpersonen redovisa att han spenderat tid med var och en av sina klienter, trots att man umgåtts i grupp. – Det var ju helt klart för ekonomisk vinning att man sammanförde dem. De fick ju inget egentligen av det de behövde, inget alls. Stödboendet ligger i ett hyreshusområde med smutsiga fasader. Lekplatsen bredvid kallas av boende i närheten för knarklekplatsen, eftersom föräldrar brukar hitta kanyler där. En sommarkväll minns Hanna särskilt väl: – Det här var en lördag jag jobbade, jag hade fått både sms och samtal från grannar för att det hade luktat cannabis i trappuppgången, det var högljutt och det var uppenbart en fest som pågick sent på natten. Det är inte första gången grannarna klagar. Det har under flera års tid kommit in mängder med klagomål till hyresvärden och till Inspektionen för vård och omsorg – IVO – om högljudda fester och att det luktar hasch. ”Helt okontrollerat”När vi försöker prata några av grannarna är det ingen som vill tala öppet. Det har varit stödboenden här länge men allt blev värre när Patia kom menar en granne: – Ja, det blev sämre. Det var helt okontrollerat. Det är helt okontrollerat. Hanna säger att hon får höra av sin chef att grannarna är gnälliga, men hon menar att klagomålen verkligen inte var överdrivna. Hon berättar att den här lördagsnatten ringer hon Adams kontaktperson om den stökiga festen men att han inte ser någon anledning att åka dit: – Och sen dagen efter så kommer kontaktpersonen till mig på kontoret och säger att nej, jag har tagit urinprov på de här tre killarna nu och alla är rena, så att det har inte försiggått något intag av droger. – Vilket vi tyckte var väldigt väldigt konstigt för vi vi kände ju på lukten och såg ju vad som pågick liksom. Efter den här festen flyttas Adam till en ny lägenhet, som inte ligger i samma hus, men i samma område. Men det dröjer inte länge innan det ringer hos Patia igen. Den här gången är det polisen. – Patia får ett samtal att det har varit en ett mord eller någon har dött som är placerad på Patia, först tror man att det är den här killen som har blivit mördad men sen får man reda på att det är han och eventuellt då två andra som har haft ihjäl en annan kille. Flera häktadeNu sitter plötsligt flera av Patias klienter häktade – misstänkta för mord. Polisutredningen leds av Fredrik och han upptäcker att de tre avhopparna inte bara tog droger: – Och utredningen visar ju att de sålde ju knark. De gick ju med sådana här, som vi säger, becknarväskor. Vi tog in mycket filmmaterial så jag ser att de går med sina becknarväskor och de säger ju själva i förhör att de sålde droger och köpte droger. Adam har försökt kräva in en drogskuld och det har lett till flera bråk. Den här natten tar killen – som senare blir dödad – med sig sina kompisar och letar efter Adam. De är runt tio personer från båda sidor som möts utanför Adams lägenhet, han har bett sina vänner ta med sig knivar och tar själv med sig en kökskniv. Adams kompis, hamnar på marken och får slag och sparkar. – Och så hugger han en av de här killarna i ryggen. Två gånger... Sista gången så sitter kniven kvar. En av grannarna som ringt efter ambulans går ut på gatan. ”Kan du fråga om han är skadad? Vi ska hjälpa till där” Hon ser en kniv ligga på marken. En kille blöder jättemycket, det är Adam som har huggit honom i ryggen: – Så att han själv erkänner ju. Men han hävdar nödvärn. Och vi kunde bevisa att det var han som hade gjort det här dödande hugget. Adams kontaktperson besöker honom i häktet och kallas även till polisen som vittne, i förhöret får han frågan om sin roll i verksamheten: – Jag är samordnare och kontaktperson på företaget Patia AB på deras avhopparverksamhet. Jag är beteendevetare och terapeut. Mitt uppdrag är att jobba med deras beteende, samt återintegrera i samh

22 min
2025-05-16

Botkyrka och statsbidraget mot gängen

Ekots granskning av det särskilda statsbidraget mot gängens rekrytering av barn och unga Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. 2023 tilldelades Botkyrka kommun 17 miljoner kronor av Socialstyrelsen. Syftet med statsbidraget var att kommunen skulle starta nya förebyggande insatser för att stoppa de kriminella gängens rekrytering av barn och unga i de fyra utsatta områden som finns i Botkyrka. Ekots granskning visar att medlen bland annat användes till en New York-resa, en skrotad pr-kampanj och pysselmaterial.

23 min
2025-05-12

HVB-HAVERIET: Larm om råttbajs och knivar – men hemmet fick ta emot fler barn

Ekots granskning har nominerats till Svenska Röda Korsets journalistpris 2025. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Priset belönar en journalistisk gärning som under föregående år ökat förståelsen för de humanitära konsekvenserna och komplexiteten i dagens kriser eller katastrofer, ute i världen såväl som i Sverige. Vi återpublicerar därför granskningen som sändes hösten 2024.

42 min
2025-03-05

Robert tvingas bygga egen skyddsmur efter översvämningarna: ”Var nära att ge upp”

När Robert Fransson flyttade in i en stuga utanför Hudiksvall visste han inte att MSB larmat om översvämningsrisk på platsen och priset han skulle behöva betala för det. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. En dag när Robert Fransson tittar ut genom fönstret i sitt nya hus ser han att sandstranden vid sjön 30 meter bort har börjat krympa. – Jag såg ju bara att strandlinjen flyttades upp lite. Jag tänkte att det är lite mer nederbörd nu, så det är inte så konstigt, säger han. Men vattnet fortsätter att stiga, och efter några dagar når det huset. – Det var ju då vi förstod att det här kommer ju inte gå så bra. Sjövattnet dränker husgrunden. Huset står på plintar på en slänt, och Robert är orolig för att marken blivit så lös att plintarna ska släppa så att huset rasar ner. – För det som ger sig först är en tillbyggnad som står på de här plintarna. Huvudbyggnaden står ju lite längre bak, så den står lite bättre till. Så vi var ju oroliga att den här skulle ge sig i framkant och tippa ner. Och då drar den ju med sig väggen på kåken bakom också. Och där ligger bland annat min dotter och sover. Robert och hans familj hittade den lilla röda stugan utanför Hudiksvall två år före översvämningen. Från början var den tänkt som ett fritidshus. – Min fru och jag, vi gick och jobbade jättemycket. Hon hade gått in i väggen två gånger och jag var väl nära och kände att jag stressar för mycket och lever egentligen inte som jag vill. När man ställer den relationen, när man får uppleva något annat som är precis den raka motsatsen. Det är kanske först då som jag i alla fall började reflektera över min egen vardag. Så de sålde huset utanför Stockholm, och flyttade till stugan. Det krävdes en hel del jobb och pengar för att göra om den till ett riktigt hem. Taket läckte, det fanns bara ett utedass och isoleringen var dålig. Men kommunen godkände deras byggplaner. Och så kom de där dagarna i maj 2018, när sjövattnet steg och steg. Robert intervjuades av P4 Gävleborg om sin kamp mot översvämningen. Då sa han så här: – För en vecka sen förstod jag att det här kommer inte sluta bra, för då var det framme vid altanen som sitter ihop med huset. Då förstod jag att jag måste göra något. Då ringde jag försäkringsbolaget och de säger att man har en plikt att skydda sin fastighet från skador för annars får man inte ut nånting. Den här pumpen som går här står precis vid husets grund. Men om det fortsätter så här så har jag inget hus kvar. Robert hämtade också 70 ton jord till tomten, och byggde fördämningar med lastpallar och presenningar. Och till sist sjönk sjövattnet undan. Men huset hade ändå tagit skada. – Så en dag sedan, då trampade jag igenom köksgolvet. Och jag tänkte, vad är det här för någonting? Och så tog jag hit en snickare som började riva och det visade sig att det var både köksgolvet, vardagsrumsgolvet och hela toaletten, det var ju hussvamp överallt, den hade käkat upp allting. Men Robert hade klarat sig bättre än vissa andra i området. – Det är en del jag känner som också fiskar. De sa det är en kåk här som flyter i sjön, har du klarat dig? Det är alltså helt bisarrt, en kåk som ligger och guppar ute i vattnet. Efter översvämningen reparerar Robert huset. De bor i den intilliggande gäststugan i tre månader medan golven rivs ut och husgrunden lagas. Efter sommaren flyttar de in i huset igen. Det går fem år. Och i augusti augusti 2023 är en storm på väg in över Sverige – ovädret Hans. Hemma hos Robert börjar vattnet också stiga. Sjön 30 meter bort sväller över stranden och kryper långsamt in på gräsmattan. För att försöka stoppa vattnet bygger han upp en skyddsbarriär några meter från huset. – Här byggde jag upp med sådana här röda översvämningsskydd. Det var de som var ganska dyra som kostade 90 000 någonstans. Men vattnet tar sig förbi barriären. – Så då fick jag ju bygga en fördämning till. Så då la jag ju presenningen här. Sedan fick jag dubbla det. När den här brast, då tog ju den här nästa smäll. Nej, det går inte att stoppa vattnet. – Så jag hade tre vad man kallar grundvattenpumpar. Alltså kraftigare saker som står och pumpar ut vatten. Det blir bara rundgång för det enda stället jag kunde pumpa det till, det var ju ute i sjön igen. Men det som läcker in håller jag undan så att nivån innanför mina fördämningar var lite lägre än utanför. Den här gången är det värre än sist. Vattnet stiger ännu mer. Det når huset och äter sig in i marken under dem. Och sjövattnet ligger kvar där i flera veckor. Under tiden gör Robert allt han kan för att hålla nere vattennivån. – Men de här pumparna blir varma efter ett tag så man måste stänga av dem så får de vila en kvart för att sätta på dem. Och det betyder att översvämningen tar inte paus när jag sover så jag fick ju sitta på nätterna och hålla på och ställa klockan och gå upp och koppla upp för annars gick jordfelsbrytarna och pumparna pajar. Ja det var riktigt kaos ett tag alltså. Riktigt, riktigt kaos. Jag var riktigt nära att ge upp men när det är ens hem som står på spel, man orkar mer än man tror faktiskt. Två översvämningar på fem år, är det bara slump? Inte alltid, för vissa platser i Sverige har en känd ökad risk för att svämmas över från till exempel sjöar och vattendrag. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, vet var de här ställena finns, och har tagit fram kartor över dem. På de här översvämningshotade platserna avråder Boverket från att bygga, om inte risken hanteras genom till exempel höjd marknivå. Vi har jämfört MSB:s kartor med data om nybyggda bostäder från bostadssajten Hemnet. Då kan vi se att över 1 300 bostäder har varit till salu de senaste fem åren i områden med översvämningsrisk. Flera av lägenheterna ligger i Karlstad, en stad med känd översvämningsrisk från Vänern och Klarälven. Här träffar vi Mikael Granberg, professor i statsvetenskap som specialiserat sig på klimatanpassning och klimatrisker. Han säger att det är lätt att förstå varför kommunerna tar risker på det här sättet. – Alltså ur ett översvämningsriskperspektiv så skulle man kunna tänka att det här är ju vansinnigt att göra så stora investeringar i sådana här områden med de risker som det innebär. Men man kan ju anlägga andra perspektiv på det hela. Till exempel så kan man tänka sig, om man tror att städer är någon slags global konkurrens med varandra och vi måste hitta ett sätt att konkurrera. Ja då kanske det är mer logiskt att man bygger i de här områdena. Det är ändå attraktiva områden mitt i städer och så vidare. Flera kommuner vill bygga på översvämningshotade ställen eftersom de då kan skapa attraktiva boenden, med sjöutsikt och nära vattnet. Och de tycker att de hanterat risken med förebyggande åtgärder som att höja upp marken. Men ibland är det ännu värre. I vissa fall verkar kommunen inte ens känna till att områdena där de godkänner nya byggprojekt hotas av översvämning. Hemma hos Robert utanför Hudiksvall loggar vi in på MSB:s sajt. Vi kan testa att se vad som händer när vi trycker på den här knappen då. – Oj… Ja, det är precis där jag bor… Jag kan zooma in. Så trycker vi på knappen som visar hur deras beräkning av ett högt vattenflöde ser ut. – Nej, jag visste faktiskt inte ens om att det här fanns. Men då blir ju min egen fundering. Varför känner de inte till det här de som jobbar med det här? Det borde ju vara minsta krav. Hade de tittat på den här så hade någon nog sagt att här ska du nog inte bygga. Robert blir förvånad över hur väl MSB:s karta och uträkningar överensstämmer med hur det sett ut när sjön svämmat över. – Det är exakt likadant. Så kartan stämmer överens med, jag har ju bilder på hur det såg ut. Exakt så här översvämmar det, så den här stämmer jättebra. När vi granskar Roberts fall ser vi att Hudiksvalls kommun godkände hans byggplaner snabbt, bara några dagar efter hans ansökan. Vi hittar inga tecken på att tjänstemännen undersökte om det fanns en översvämningsrisk på platsen. David Sundfors är tillförordnad chef på plan- och bygglovskontoret i Hudiksvall. Han jobbade inte på avdelningen när Robert gjorde sin byggansökan, men han säger att kommunen inte brukar undersöka bland annat översvämningsrisken när det handlar om att bygga ut ett befintligt hus utan krav på bygglov, som Robert gjorde. – Det är ju vanligare att vi tittar på översvämningskarteringar när det handlar om nyetableringar, ett område som tidigare är obebyggt och ligger nära vattnet. Men är det ett redan bebyggt område blir det mer att man tänker att här har en lokaliseringsprövning redan gjorts. Så det har inte funnits i rutinerna tror jag att kolla efter översvämningar och den sortens risker, säger David Sundfors. Samtidigt är den här detaljplanen från 1977. Finns det inte en risk att det blir liksom väldigt inaktuella bedömningar om ni utgår från så gamla dokument? – Ja, det finns absolut en risk där. Men det är sällan man tittar på en översvämningsrisk när det kommer till att komplettera befintlig bebyggelse. Det kan ju få väldigt stora konsekvenser om man drabbas som han gjort, och vi ser att MSB har pekat ut den här platsen som översvämningshotad? – Jag kan inte svara på exakt hur det tänktes där, om de hade tillgång till den karteringen då när han sökte byggstart för den här anmälningsåtgärden. Det hade såklart varit positivt om det hade upptäckts och han hade fått reda på det i förväg. Om han hade ansökt i dag, tror du ni hade fattat samma beslut då? Ja, nu har vi ju fått ögonen på området efter de översvä

17 min
2024-12-12

Del 4: Larmet inifrån Ivo – Inspektörer hindras från att ingripa mot HVB

Åtgärder mot oseriösa HVB-hem hade kunnat komma mycket tidigare, men Ivos ledning har återkommande bromsat sina egna inspektörer. Det uppger flera personer inom Inspektionen för vård och omsorg för Ekot. Ivo-ledningen tillbakavisar kritiken. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ledningen menar att man förändrat sitt arbetssätt så det ska bli mer rättssäkert och ge mer stabila underlag.– Vi får ju inte agera på ganska mycket allvarliga uppgifter som kommer in. Och sen att man vet att de här barnen bor där under tiden. Och vi liksom agerar inte alls, säger en inspektör som vi kallar för Erik, till Ekot. Ekots granskning har visat på stora brister i hur Ivo hanterat polisers anmälningar om allvarliga missförhållanden på HVB-hem. Så här säger en kille som tidigare var placerad på ett hem som poliser larmat om. Vi kallar honom Sam och har bytt ut rösten. – Ja, det var nog det värsta året i mitt liv, jag funderade på bryta mitt egna ben för att komma därifrån...alltså så illa var det. – Man känner sig utlämnad, alltså det är ord mot ord, de lyssnar ju hellre på personalen och hemmet än på mig liksom. Ivos svar på kritiken har varit att man just nu utvecklar sina arbetssätt för att kunna agera snabbare. Ivo har också hittills i år stängt 17 hem varav 14 i höst. Men de flesta HVB-hem som polisen under året slagit larm om är fortfarande öppna. Precis som stället där Sam var placerad för flera år sedan. Flera personer inom Ivo uppger nu för Ekot att myndighetens ledning under flera år tvärt om försvårat för inspektörer att snabbt åka ut när de får larm om missförhållanden, eftersom besluten ska hanteras i en utdragen process med chefer och jurister. Något som enligt inspektörer Ekot talat med lett till att tuffa krav på åtgärder blivit liggande – så länge att man fått börja om från början. En av dem, som vi kallar Erik, beskriver så här: – När vi hittade jätteallvarliga bitar tog det så lång tid att när vi väl var framme och kunde fatta beslut så tyckte man att det var för gamla uppgifter. Vi kunde inte fatta de där besluten som vi hade velat göra från början. Ekots granskning visar att Ivo vid flera tillfällen fått in tips om namngivna personer som ska ha varit kriminella eller på annat sätt olämpliga, men där Ivo antingen bara nöjt sig med HVB-hemmets svar eller inte ens ställt frågor om påståendena. Till exempel har inspektörer fått höra att de bara ska ställa frågor om det som är årets tema. – De samtalen som vi har nu med barn och ungdomar som är placerade...man sitter där och önskar att de inte ska säga någonting som inte passar temat för att man vet att jag kan inte ta hand om det. Trots att årets tema skulle vara “hot och våld” fick inspektörerna på ett möte veta att man inte skulle ställa frågor om det fanns kopplingar till gängkriminalitet på HVB-hemmen. – I början av året så lyftes “Hur ska vi tänka kring gängkriminalitet? Hur ska vi fånga upp det?” och då säger han att ”Det är inte en stor risk på HVB, det fångar vi i SIS-tillsynen.” Så det skulle vi strunta i. Inspektörerna menar också att det är ett problem att alla inkommande tips i dag samlas hos en mindre grupp som ska bedöma dem: – Så även om det kommer in tips så kommer de inte till mig fast jag har ett ärende öppnat. Om det nu inte är så att någon bedömer att det är jätteallvarligt. Peder Carlsson, tillsynschef på Ivo, vill inte kommentera de uppgifter som vi fått från enskilda inspektörer på myndigheten men pekar på att inspektörerna själva ska söka fram tips om den verksamhet man inspekterar och att förändringen i arbetssätt har handlat om att få till mer rättssäkra beslut. – Och det är klart att då kan det finnas personer som inte självständigt kan göra det de tänker sig att de vill göra. Kan det då vara en förklaring att det så att säga objektivt sett har bidragit till att saker har tagit längre tid? – Nu när vi driver de här frågorna rättsligt så har vi ett väldigt stabilt underlag. Hade vi inte gjort det hade det här kunnat tagit ännu längre tid. Vad säger du till de ungdomar som idag sitter på HVB-hem där ni har fått konkret information om namngivna personer och de HVB-hemmen har fortfarande inte stängts? – Jag säger att vi håller på med tillsyn och det gör vi fortlöpande i detta nu.

4 min
2024-11-29

Del 3: Så gick det för killarna från Allviken

Minst 45 killar som varit placerade på Allviken har dömts för nya brott, visar Ekots granskning. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. När Hugos mamma ville hitta ett nytt HVB-hem fick hon själv ringa runt till andra hem på en lång lista som hon fick från socialtjänsten. Hör Maria Ridderstedts och Mikael Grill Petterssons reportage om hur det gick för två av killarna som varit placerade på Allviken.--Jag blev erbjuden Cannabis, men jag tackade nej för jag ville inte, jag kände att det inte var värt det. Jag ville hem, det var väl det. Hugo, som vi kallar honom i det här reportaget, har nu varit flera månader på HVB-hemmet Allviken. Trots att det är ständig tillgång till droger lyckas han hålla sig ren under de månader han är där. Inte för att han vill bli drogfri utan för att han vill hem. Direkt när han kom hem började han missbruka igen: --Jag började missbruka cannabis själv och det slutade inget bra. Jag blev beroende av det också, rökte mycket. En kväll blir han gripen för narkotikabrott. Socialtjänsten föreslår ett annat HVB-hem. Hugos mamma, som vi kallar Sara, tycker att det låter jättebra: --Det låter verkligen som att det här är ett företag som har en bra plan en bra verksamhet, så vi tänkte bara okej, men vi kollar upp det. Hon upptäcker att det föreslagna HVB-hemmet ligger i närheten av Allviken och har samma ägare. –Så vi bara, nej, aldrig livet. Aldrig. Vad var det som fick dig att känna den där känslan, aldrig i livet? –Därför att då kommer han aldrig att bli bra. Vi kommer aldrig komma liksom bli fria eller hur man ska säga. Vi skulle aldrig bli fria från missbruket. Vi skulle aldrig få tillbaka våran friska kille. Sveriges kommuner betalade förra året omkring 10 miljarder för att de här platserna på HVB-hem i Sverige. Det är socialtjänsten i hemkommunen som ansvarar för vården, placerar och betalar. Men de förlitar sig mycket på den tillsyn som görs av Inspektionen för vård och omsorg, Ivo. Sara har bestämt sig för att den här gången måste Hugo hamna rätt: –Då frågade jag, hur ser det ut? Vilka HVB har ni? Och då fick vi en lång lista på vad de hade upphandlat för någonting i kommunen. Det var ju en jättelista och där satte vi oss och läste igenom ringde runt själva till de olika boendena och hittade ett ställe Den här gången får Hugo åka det HVB-hem som hans föräldrar valt ut. Genom domstolshandlingar kan vi se att minst 45 killar har dömts för nya brott efter placeringen på HVB-hemmet Allviken. Det rör sig främst om olika narkotikabrott men flera av dem har varit inblandade i tex skjutningar och andra våldsdåd och sitter idag i fängelse eller häkte. En av dem genomför ett mordförsök med koppling till konflikten inom Foxtrot-nätverket. En annan misstänks för det uppmärksammade mordet på Mikael i Skärholmen, som sköts framför sin son. De flesta har fortsatt missbruka narkotika. En mamma, vars son förvärrades i sitt missbruk på Allviken, blev överraskad när vi tog kontakt: –Va? Finns Allviken kvar? Jag blev väldigt ledsen och grät när jag hörde det, jag tänkte kanske att Allviken inte fanns kvar längre. Hon heter egentligen något annat, men vi kallar henne Hanna och har bytt ut hennes röst: – Jag vill berätta nu för att jag vill att min son ska få upprättelse. Ingen trodde på honom. Hanna försöker sätta ord på hur det är att ha ett barn som missbrukar: - Otroligt sorgligt. Det är svårt, det är tungt, det sätter i spår i hela familjen. Man är rädd att ens barn ska dö. Det är inte bara droger, det är hela miljön runt drogerna, personerna, de lever på en. De tjänar pengar på en, det är människor som de utnyttjar. Allt hänger ihop med droger och vapen för de här gängen och det är väldigt farligt. Hannas son, som vi kallar Samir, blev inte fri från drogerna och i dag är han dömd för brott. –På grund av drogerna har tagit honom på den där vägen. Vad tror du hade kunnat bli annorlunda om han hade fått en annan typ av hjälp då? –Jag tror hans liv hade sett annorlunda ut då. Jag tror han hade studerat. Han hade varit stabil. Han hade varit frisk. I stället så blev Allviken början på helvetet. Han kom i kontakt med fel personer. Vi vet inte hur det har gått för alla unga som varit placerade på Allviken, de som haft en frivillig insats och som inte återfallit i missbruk och kriminalitet kan vi inte hitta. Det finns heller inga såna register som gör att det går att följa vilka HVB-hem som har bäst eller sämst resultat. Inte heller ägaren till Allviken HVB Marielle Ragvals vet säkert hur det har gått för de killar som bott på hennes HVB-hem. –Alltså vi tappar ju kontakten med dem. Och vi kan heller inte inhämta den informationen ifrån socialtjänsten utifrån att det då råder sekretess. --Men vi lokaliserar också 45 pojkar som efter Allviken har återfallit i brott eller droger. Är det ett bra eller dåligt betyg? –Det är såklart ett jättedåligt betyg. Det är tyvärr inte bara gällande våran verksamhet. Utan det är generellt en jättehög återfallsrisk. Det är en komplex problematik som vi jobbar med. Däremot har jag haft flera ungdomar som flera år senare har hört av sig och tackat för att de har blivit drogfria. De blev inte det omedelbart, men de säger att alla de samtalen som de fick och det som var under föreläsningarna, det trillade ner flera år senare när de fått mera konsekvenser av sitt missbruk. (Steg i trapp) Hugo, som efter återfallet, fick komma till ett annat HVB-hem har nu kunnat flytta till ett stödboende i sin hemstad. (låser upp dörr) –Ja, mitt lilla place, mitt lilla ställe. Vi sätter oss vid bordet i den lilla 1:an som nu är Hugo hem. I fönstret står ett inramat fotografi på honom som liten och en vit orkidé. Här bor han i egen lägenhet men det finns alltid personal i närheten. Hugo säger att en stor skillnad med det nya HVB-hemmet var att de fick honom att vilja vara en del av samhället igen och leva ett liv utan droger. --Om man inte är det, då hamnar man lite utanför och då letar man efter sina egna vägar och liksom sina egna sätt att göra pengar på och allt sånt där och hitta liksom lösningar till allting själv och det funkar inte. Om du skulle beskriva lite mer hur livet var på det andra HVB-hemmet ? –Det var mycket striktare. Personalen hade koll på en lite mer. Personalen var utbildade dessutom. Så det var det som hjälpte mig, det var stöd från alla i personalen. Hugo säger att här fick han mer individuell behandling och att alla, socialtjänst, föräldrar och personal, på boendet jobbade som ett team runt honom: --Det var ingen som hade narkotika på sig i boendet. Då blev man skickad direkt till SIS. Inga vapen och sånt där fanns inte heller på boendet, det var mycket striktare. Kan man ha ett HVB-hem utan att det finns en massa droger och knivar? --Ja det tror jag. För mitt andra boende så var det inte alls några knivar, några vapen och något sånt där. Det fanns lite narkotika. Men det var... Det försvann direkt, det var någon som hann ta ett återfall men det var liksom borta direkt. Personalen gjorde alltid någonting åt det, de brydde sig om en. --Där var det liksom; Du ska ha vård, det är ingen lekstuga. Det är vård vi har här, det är vård du vill ha, om du inte vill ha vård då ska du inte bo här. Det var till slut vården på det nya HVB-hemmet som blev räddningen för Hugo: –Ja, det var där jag blev motiverad till att helt sluta med droger. Hitta nya intressen i livet och sånt där. Se den ljusa vägen och sånt där. Vad tror du hade hänt med dig om du hade skickats tillbaka? --Då hade jag sagt fortsätta bruka cannabis för det var så mycket cannabis där och sånt där. Det hade nog inte varit någon bra placering för mig då. Han tycker ändå att månaderna på Allviken på ett sätt var bra för honom. Han kom bort från en akut situation och vistelsen där blev en paus för honom. Hugos mamma Sara förstår inte att en del HVB-hem bara får fortsätta ta emot barn, trots att Ivo får larm om att de inte funkar: –Jag fattar faktiskt inte. Vi har ett samhälle där vi har en gängkriminalitet som ökar, där rekryteringen ökar, där vi måste verkligen ta hand om de här ungdomarna på alla sätt. Vad tänker du dig är det värsta som kunde ha hänt om din son hade kommit tillbaka till det här stället istället? --Det värsta som hade hänt är att han hade utsatt andra människor för skada. Att han hade blivit en som gjorde andra människor illa... att han hade kunnat blivit en mördare. För han hade ju ingen självkänsla, inget självförtroende. --Det är ju det, tänker jag, när de rekryterar i de här gängen så bygger man ju ganska mycket så att de känner att ”jag är viktig och jag är betydelsefull” och det hade kunnat ha gjort, för han var ju ganska långt ner på botten, så att han var nog lätt att rekrytera. --Men vad tänker du om det här och att det krävdes att du själv satt och ringde runt till olika HVB-hem för att det skulle bli en bra placering? --Ja, nej. Det är så j***a sorgligt att det är så. Jag tycker mest att det är sorgligt och jag tycker att det ger inte någon hopp om framtiden för att det är så pass få av de här ungdomarna ändå som har föräldrar som är resursstarka, som har möjligheten att ringa runt, som vet vilka frågor som ska ställas och som kan ställa krav på verksamheterna och krav på socialtjänsten. Hugo, som nu är 18 år, är drogfri och tror att det kommer fortsätta så: --Alltså mitt liv är mycket bättre idag. Jag mår bättre, jag är inte deprimerad, jag fungerar, bra

11 min

Visa alla (159)

4,2

av 5

36 betyg

Väldigt intressant

2022-11-27

Miss lolitastar

Välgjorda och aktuella ämnen tas upp och granskas. **Önskar fler avsnitt**

Prisbelönta avslöjanden och gripande reportage från Ekots granskande reportrar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ansvarig utgivare: Klas Wolf-Watz