Gräns

Sveriges Radio

Gräns är en podd om försvar och om hoten mot Sverige Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ansvarig utgivare: Jenny Gustavsson

  1. −5 d

    Därför förlorade Ryssland kontrollen över Svarta havet

    Gräns går igenom några avgörande händelser i Rysslands sjökrig mot Ukraina och vilka lärdomar Sverige borde dra. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. När Ryssland inledde sitt fullskaliga anfall mot Ukraina 2022 såg styrkeförhållandena till sjöss ut att vara givna. Den ryska Svartahavsflottan var överlägsen. Ukraina saknade en flotta som kunde mäta sig med Rysslands stora örlogsfartyg. Ändå har kriget i Svarta havet utvecklats till en av de tydligaste symbolerna för Ukrainas förmåga att överraska, anpassa sig och slå mot en militärt starkare motståndare. Den lilla ön som blev en stor symbolEtt av de första avgörande ögonblicken kom vid Ormön, eller Snake Island, i västra Svarta havet. Ön är liten och i sig inte särskilt imponerande. Men dess läge, nära sjöfartslederna och utloppet från Donau, gjorde den strategiskt viktig. När ryska styrkor tog kontroll över ön i början av invasionen blev den också en stark symbol för krigets första dagar. Det var där en ukrainsk gränsvakt enligt uppgifter ska ha svarat ett ryskt örlogsfartyg med orden: – Ryskt krigsfartyg, dra åt helvete. Formuleringen spreds över världen och blev en bild av ukrainskt motstånd. Men Ormöns betydelse var inte bara symbolisk. När Ukraina några månader senare pressade bort Ryssland från ön visade det att rysk kontroll över västra Svarta havet inte var total. – Ön i sig är nog inte viktig, men det faktum att man återerövrade den och tryckte bort Ryssland är viktigt, säger Hans Liwång, professor i försvarssystem vid Försvarshögskolan. Enligt honom handlade återtagandet om att Ukraina först lyckats slå ut eller skada de fartyg som skyddade ön, och därefter gjort det omöjligt för Ryssland att stanna kvar. Det blev ett tidigt tecken på något som senare skulle bli tydligt: Ukraina kunde påverka sjökriget utan att möta Rysslands flotta fartyg mot fartyg. Moskvas fall förändrade bildenDen största prestigeförlusten för Ryssland kom när Ukraina sänkte kryssaren Moskva, Svartahavsflottans flaggskepp. Händelsen blev både militärt och psykologiskt viktig. Den visade att stora fartyg inte längre är säkra bara för att motståndaren saknar en traditionell flotta. – Man kan utan att ha en egen flotta sänka ett sånt här stort fartyg, säger Hans Liwång. Sänkningen av Moskva var också ett kvitto på ukrainsk teknisk och industriell förmåga. Fartyget träffades av ukrainska Neptunrobotar, utvecklade och tillverkade i Ukraina. Det blev en påminnelse om att kriget inte bara avgörs av importerade vapensystem, utan också av ett lands egen förmåga att snabbt utveckla, producera och använda ny teknik. – Ukraina har väldigt tydligt visat att deras näringsliv och industri är en viktig kugge i att stå upp mot Ryssland, säger Hans Liwång. Små drönare mot stora fartygDen ukrainska utvecklingen har blivit ännu tydligare genom användningen av sjödrönare. System som Magura V5 och Sea Baby beskrivs i praktiken som obemannade, snabba farkoster, ofta byggda med civila komponenter. De kan fyllas med sprängmedel och styras mot utvalda mål. Jämfört med stora örlogsfartyg är de billiga, men de kan ändå orsaka stor skada. – Det har visat sig att Ryssland är dåliga på att försvara sig mot det, säger Hans Liwång. Sjödrönarna har använts mot fartyg, hamnar och rysk infrastruktur långt från Ukrainas kust. Effekten har blivit att Ryssland tvingats dra tillbaka delar av sin flotta och att hotbilden i Svarta havet förändrats. Det är inte längre självklart att det största fartyget ger störst kontroll. Exporten blev möjlig igenKonsekvenserna märks också civilt. När Ryssland inte längre på samma sätt kunnat dominera västra Svarta havet har Ukraina kunnat återuppta delar av sin export från hamnarna kring Odessa. Spannmål och andra varor har åter börjat lämna landet via sjövägen, trots återkommande ryska attacker mot hamnar och infrastruktur. Erik Froste, expert på sjöfart och rådgivare åt EU i Ukraina, beskriver hur exporten först stoppades nästan helt när kriget bröt ut. Det bidrog till stigande spannmålspriser och oro i länder som är beroende av ukrainsk export. Senare öppnades en spannmålskorridor genom ett avtal mellan FN, Turkiet, Ukraina och Ryssland. När Ryssland lämnade avtalet hittade Ukraina nya sätt att få ut varor, bland annat genom att följa territorialvatten längs västra Svarta havet. – Nu är det de tre stora hamnarna där det är drift varje natt hela tiden. Det tuffar på, säger Erik Froste. Lärdomar för Sveriges nya fregatterKriget i Svarta havet väcker också frågor för Sverige. Regeringen har beslutat att köpa fyra nya fregatter från Frankrike, en affär värd över 40 miljarder kronor. Men lärdomar från kriget i Svarta havet visar att stora fartyg är sårbara, det visar inte minste sänkningen av kryssaren Moskva. Men samtidigt ska man inte dra för långt gånga slutsatser. Till exempel verkar ryska marines förberedelser varit för dåliga. – Det är inte fartyg som är i närheten av det skick de borde vara i. Det är inte besättningar som beter sig i närheten av hur de borde bete sig, säger Hans Liwång. TEXT: Sylvia Dahlén Medverkande: Hans Liwång, professor i försvarssystem vid Försvarshögskolan Erik Froste, expert på sjöfart och rådgivare åt EU i Ukraina Programledare: Sylvia Dahlén Producent Kalle Glas

    Därför förlorade Ryssland kontrollen över Svarta havet

  2. 21 juli

    Ukrainakrigets första timmar visar att svenska Flygvapnet tänkt rätt

    Gräns går igenom några avgörande händelser i Rysslands luftkrig mot Ukraina och vilka lärdomar Sverige borde dra. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Glidbomber, drönare och attacker långt bakom fronten har förändrat kriget i luften. Nu drar Sverige nya lärdomar om hur ett framtida angrepp kan behöva stoppas långt bortom det egna territoriet. När Ryssland inledde den fullskaliga invasionen av Ukraina 2022 var målet att snabbt slå ut det ukrainska luftförsvaret. Flygbaser, radarstationer, luftvärn och ledningscentraler attackerades. Men trots ett starkare flygvapen lyckades Ryssland inte ta kontroll över luften. — Ukraina hann sprida sina flygstridskrafter och sitt luftvärn, säger Carl Bergqvist, chef för Luftstridsskolan. Glidbomberna förändrade krigetEn av de stora förändringarna i luftkriget är de ryska glidbomberna. De kan släppas flera mil från målet och orsaka stor förstörelse utan att flygplanet behöver flyga nära fronten. Det gör dem svåra för Ukraina att stoppa. — De är svåra att upptäcka och ännu svårare att skjuta ner, säger Andreas Hörnedal, forskningsledare på FOI. Samtidigt är glidbomberna beroende av satellitnavigering – något som går att störa ut. Drönare långt inne i RysslandUkraina har också visat att kriget i luften inte bara handlar om stridsflyg. I operation Spindelnät attackerades flera ryska flygbaser samtidigt med drönare. Enligt Ukraina förstördes omkring 40 ryska bomb- och spaningsflyg. — Det var ett fantastiskt sätt att kompensera för att man saknade långräckviddiga vapensystem, säger Carl Bergqvist. Sverige vill stoppa hotet tidigareFör Sverige handlar lärdomarna om att kunna sprida flyg och luftvärn, skydda baser och hålla igång ett krig under lång tid. Men också om ett större skifte: att kunna slå mot hotet innan det når Sverige eller Natos territorium. — Det är ingen liten förändring, utan en väldigt stor förändring, säger Carl Bergqvist. Sverige har bland annat påskyndat införandet av kryssningsrobotar till Gripensystemet och tidigarelagt satsningar på egen rymdförmåga. Medverkande: Andreas Hörnedal, forskningsledare på FOI med inriktning mot luftdomänen, och Carl Bergqvist, chef för Luftstridsskolan. Programledare: Klas Aronsson. Producent: Kalle Glas Tekniker: Mats Jonsson

    Ukrainakrigets första timmar visar att svenska Flygvapnet tänkt rätt

  3. 7 juli

    Så körde Putins armé fast i Ukraina

    Gräns går igenom några avgörande händelser i Rysslands landkrig mot Ukraina och vilka lärdomar Sverige borde dra. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Den 24 februari 2022 inledde Ryssland sin fullskaliga invasion av Ukraina. Målet var att snabbt ta Kiev. Men redan under krigets första dygn kom en händelse som skulle bli avgörande. På Hostomelflygplatsen utanför Kiev försökte ryska luftlandsättningsförband skapa en språngbräda för att flyga in fler soldater och tung materiel. Planen byggde på överraskning, snabbhet och föreställningen att Ukraina skulle vika. Så blev det inte. Ukrainska soldater, logistiker, underhållspersonal och nationalgardister gjorde motstånd. Ryssarna tog sig in på flygplatsen, men kunde inte använda den som tänkt. – Istället för att få den här språngbrädan in mot Kiev så blir det en gravplats för många av de bästa ryska soldaterna, säger Joakim Paasikivi. Även små marginaler spelade in. Ukrainska vinterunderhållsfordon hade ställts tvärs över landningsbanan och en rysk robotattack mot baracker där ukrainska soldater fanns missade sitt mål. – Det är lätt att glömma att under de här första månaderna var det flera tillfällen där det verkligen stod och vägde, säger Jussi Myllyluoma. Ukraina gick på offensivenEfter att Ukraina lyckats försvara Kiev gick kriget in i en ny fas. I september 2022 kom Charkivoffensiven, där ukrainska förband snabbt tog tillbaka stora områden i nordöstra Ukraina. Enligt Joakim Paasikivi handlade framgången inte främst om ett enskilt vapensystem, utan om förmågan att röra sig snabbt och få Ryssland att reagera på ukrainska villkor. – Snabbhet, djärvhet och förmåga, säger Joakim Paasikivi. Han beskriver offensiven som ett exempel på klassisk krigskonst, där Ukraina skapade kaos i den ryska grupperingen och överbelastade det ryska beslutssystemet. Drönarna förändrade frontenEfter den rörliga fasen 2022 blev fronten allt mer stillastående. Drönarna började dominera slagfältet. Jussi Myllyluoma jämför drönarnas roll med molotovcocktailen: något som uppstår ur brist, uppfinningsrikedom och akut behov. När Ukraina saknade ammunition och materiel hittade man sätt att använda enkla drönare tillsammans med till exempel RPG-granater. – Man tar det man har och ser att vi kan sätta ihop A och B och få en pryl som har en verkan på motståndaren, säger Jussi Myllyluoma. Observationsdrönare gjorde det mycket svårare att röra sig utan att bli upptäckt. FPV-drönare och andra system gjorde att soldater, fordon och sjuktransporter kunde angripas snabbt. – Är man upptäckt är det stor risk att man blir dödad, säger Joakim Paasikivi. Ett blodigt stilleståndResultatet är ett krig där frontlinjerna rör sig långsamt, men förlusterna ändå är enorma. Stridssjukvården har också blivit allt svårare, eftersom evakuering från främsta linjen ofta innebär livsfara. – Nu är det näst intill omöjligt att evakuera folk från främsta linjen, säger Joakim Paasikivi. Frågan är hur manöverkriget ska kunna återuppstå. Så länge fordon upptäcks och slås ut nästan direkt blir större offensiver mycket svåra. Därför utvecklas nu olika motmedel mot drönare. Sverige lär av UkrainaFör Sverige och Nato är lärdomarna konkreta. Ukrainska drönarpiloter har bjudits in till övningar för att visa västliga förband vad som inte längre fungerar. – Vi behöver lära oss saker. Ett bra sätt att lära sig är att få smisk, säger Jussi Myllyluoma. Men experterna varnar för att stirra sig blind på Ukraina. Ett krig i Norden skulle inte se likadant ut. Ukrainas öppna landskap skiljer sig från skog, kyla, dimma och terräng i Sverige och Finland. – Vi behöver kunna operera med och utan drönare. Gärna med, men drönare kommer inte alltid att funka, säger Jussi Myllyluoma. Drönare ersätter inte soldaterDrönare är här för att stanna. De blir en ny bottenplatta i krigföringen, något alla förband måste kunna använda och skydda sig mot. Men de ersätter inte allt annat. För att ta och hålla terräng krävs fortfarande soldater, pansar och mekaniserat infanteri. – Du kan inte ta terräng med en drönare, säger Jussi Myllyluoma. Den viktigaste lärdomen är därför inte vilken pryl som är mest avgörande, utan hur snabbt ett försvar kan anpassa sig. – Det centrala är inte prylen, det är processen, säger Joakim Paasikivi. Medverkande Joakim Paasikivi, överstelöjtnant, geopolitisk rådgivare på Mannheimer Swartling och tidigare lärare på Försvarshögskolan. Jussi Myllyluoma, operativ chef på försvarsinnovationsföretaget Mimicrys. Programledare: Claes Aronsson Producent: Kalle Glas Tekniker: Mats Jonsson

    Så körde Putins armé fast i Ukraina

  4. 23 juni

    Flygvapnet fyller 100 år – nu siktar hundraåringen mot stjärnorna

    I hundra år har Flygvapnet tänjt gränsen för vad som är möjligt och nu kliver försvarsgrenen in i rymdåldern. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Bröderna Wright brukar räknas som de första människorna att få en maskin att flyga. En milstolpe för mänskligheten. Den första militära flygningen i Sverige skedde 1912. Planet var skänkt till marinen av en välbeställd bryggeridirektör. Men med gåvan kom också krav. – Det var en ung marinlöjtnant som fick äran att vara den förste militära piloten, som hette Olle Dahlbeck, och som skulle få flygutbildning på statens bekostnad, säger Anders Annerfalk, tidigare officer i Flygvapnet, som har skrivit flera böcker om försvarsgrenen. Och det skulle dröja fram till 1926 innan det svenska Flygvapnet bildades. Men sedan dess har försvarsgrenen genomgått många kriser, dramatiska händelser och framför allt tragiska olyckor. Mellan åren 1946 och 1991 dog över 600 anställda inom Flygvapnet i olyckor. Under en period på 50- och 60-talet förolyckades en svensk stridsflygare i månaden, och det här alltså i fredstid. – Vi flög farligt i någon mån då, eftersom vi ville utmana och prestera absolut på gränsen av vad vi kunde för att utmana motståndaren och ha en tröskeleffekt. Och det var väl det som ledde till att vi hade så pass många haverier som vi hade, säger Fredrik Susskind, i dag Flygvapnets planeringschef och tidigare stridspilot. Stridsflygarna flög som om det vore krig. Det innebar ofta hög fart och låg höjd i alla väder. Det var normen och det sätt som piloter utbildades på. Ytterligare en förklaring till att det kunde ske så många olyckor var att få ville berätta om de hade gjort ett misstag. Anders Annerfalk: – Om det skedde ett haveri eller en incident med ett militärt flygplan så kunde det bli straffbelagt för den som kunde anses vara skyldig till haveriet eller incidenten. Det kunde vara en tekniker som hade glömt en skruvmejsel i flygplanet, eller en pilot som gjorde ett felgrepp i luften. Det var straffbart. Åtalbart. Med åren blev olyckorna allt mer kostsamma i och med att kostnaden för moderna plan hade blivit så hög. Det ledde till att man till sist började se över vilka som rekryterades som piloter, utbildningen gjordes om och man arbetade fram en kultur där man skulle kunna berätta om misstag. – Där vi bejakade misstag, hjälpte varandra och delgav erfarenheter på ett prestigelöst sätt för att minska sannolikheten att begå liknande misstag på andra håll som ledde till, eller fick, fatala konsekvenser. Det tog ju relativt lång tid ändå. Vi snackar ju inte år, utan vi snackar ju snarare decennier innan man har implementerat en sådan här kultur fullt ut, säger Susskind. Nato-inträdetPrecis som för de två andra försvarsgrenarna innebar Nato-inträdet en taktisk och mental förändring. Nu är uppgiften inte längre att hålla gränsen och förinta ett anstormande invasionsföretag. – Så länge vi var alliansfria så var ju vår huvudsakliga hållning defensiv. Vi hade ett defensivt inriktat luftförsvar med vissa inslag av offensiva förmågor, säger Fredrik Susskind. Natos mer offensiva syn på luftstrid går ut på att ha full kontroll över luftrummet och kunna slå ut hot inne på ryskt område. – Om man bedriver luftförsvar så kan man antingen se till att försöka skjuta ner inkommande attackflygplan eller kryssningsrobotar, eller något som kommer till oss på vårt eget territorium. Eller så kan man bekämpa de flygplan som levererar kryssningsrobotarna på baserna där de tankar, laddar och står. Det är egentligen flera sidor av samma mynt, kan man väl säga, men de kräver olika tekniska förmågor och olika organisatoriska förmågor för att göra det här, säger Susskind. Inträdet i rymdenDen 1 juli fyller Flygvapnet 100 år och man kommer att fira det med stil. Under de kommande åren byts hela flygplansflottan ut. Det blir nya stridsflygplan, radarövervakningsflyg, transportflyg, skolflyg och helikoptrar. Men ett ännu större steg är att Flygvapnet också har fått ansvar för lufthavet högre upp i atmosfären: rymden. Förra året skickade Försvarsmakten upp sin första provsatellit och planen är att försvaret ska ha egna militära satelliter i omloppsbana 2030. Och frågan är om det stannar där, eller om Flygvapnet om hundra år har bytt namn till Rymdvapnet. – I nuvarande planer har vi inga planer på bemannade rymdfarkoster, men återigen, om vi ska fira 200 år som flygvapen så är det nog inte uteslutet att vi har förändrat hur spelfältet ser ut helt och hållet, vilket kanske gör att vi har bemannade saker i rymden, säger planeringschef Fredrik Susskind.    TEXT: Kalle Glas Medverkande: Fredrik Susskind, Flygvapnets Planeringschef Anders Annerfalk, Tidigare officer och författare till fler böcker om Flygvapnet. Claes Aronsson & Sylvia Dahlén, Programledare Kalle Glas, Producent Mats Jonsson, Tekniker. Ljudkällor: SVT, SR, Saab, DVIDS

    Flygvapnet fyller 100 år – nu siktar hundraåringen mot stjärnorna

  5. 9 juni

    Sverige gör sig redo att massevakuera befolkningen

    Det som kändes som fantasier föra bara några år sen är idag verklighet och Sverige gör sig redo för att kunna evakuera sin befolkning. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Våren 2022 är halvmiljonstaden Mariupol i sydöstra Ukraina omringad.  Belägringen av staden pågår i två månader och är bland de blodigaste attackerna mot civila i Europa sedan andra världskriget. Röda Korset och FN förhandlar fram så kallade humanitära korridorer som invånarna ska kunna fly genom. Men gång på gång attackeras korridorerna och långt ifrån alla som vill lämna staden lyckas. Hundratusentals ukrainare är i dag fortfarande fast i Mariupol eller har deporterats till Ryssland. Belägringen är ett tydligt exempel på hur farligt det kan vara för civilbefolkningen i krig och visar på att man behöver en plan för hur man snabbt ska massevakuera. – Det var ju fullständigt kaos med en massa olika typer av ad hoc -lösningar, säger Henrik Larsson, tillförordnad chef för avdelningen för befolkningsskydd på Myndigheten för civilt försvar. Sverige har ingen landgräns till Ryssland, så för att ryska styrkor ska kunna slå en järnring runt en svensk stad måste det ha gått riktigt illa. Men det finns andra hot och scenarion där vi kan behöva evakuera. Sverige övar– Det är ändå så att det är inte mer än två och en halv minut ungefär och inte i sju timmar för en Iskander-robot innan den dimper ner här i Blekinge från Kaliningrad. Det här är ett faktum vi behöver prata om, hantera och planera för att skydda oss emot. Det är det som ligger för ögonen och har gjort sen 2022, säger Peter Ryman, som är försvarsdirektör på Länsstyrelsen i Blekinge.  Och flera myndigheter och kommuner planerar nu att öva skarpt för hur man ska kunna massevakuera människor i Sverige. I höst ska Gotland genomföra en stor övning och i Blekinge genomförde nyligen ett 100-tal tjänstemän en ledningsövning på hur man ska evakuera 100 000 Blekingebor. – Det här har varit väldigt lärorikt på många olika sätt för här tvingas man in av organisationerna och fatta beslut på. ett osäkert underlag och under tidspress, säger Peter Ryman. 128 av Sveriges kommuner har platser som riskerar att attackeras, för dem görs nu upp planer. – I kommun A kanske du har ett objekt och i kommun C har du tio objekt som riskerar att förbekämpas. Den förfiningen håller på nu, säger Henrik Larsson. Övningar tillsammans med FinlandSverige och Finland har ett nära samarbete och planerar tillsammans för eventuella massevakueringar från öst till väst. Och framöver kommer det hållas stora övningar för att få svar på vissa frågor. – Hur skulle gränsövergången se ut, exempelvis mellan Haparanda och Torneå? Att vi övar tillsammans med svensk och finsk tull, finsk gränsbevakning. Hur registrerar vi invånarna som kommer över? Men benägenheten att flytta på oss är inte så stor och det blir inte alltid lyckad. Under andra världskriget anlände 70 000 barn ensamma till Sverige från krigsdrabbade Finland. Men det satte spår av rotlöshet och psykisk ohälsa hos en del av barnen. – Ska du förflytta människor bör det vara med sammanhållna familjer eller släkter så långt det bara är möjligt. Ska du förflytta barn, så ska det vara med en ansvarsfull vuxen. Om inte förälder, så med någon som de kan knyta an till och känner trygghet med, säger David Bergman,doktor i psykologi och arbetar vid Försvarsmakten. Han har forskat på hur människor agerar i krig och kris. Evakuering-sista utvägenI Sverige är det länsstyrelserna som fattar beslut om evakueringar vid höjd beredskap. Och där balanserar myndigheten på en tunn lina mellan att vänta för länge så att folk inte hinner iväg eller att trycka på knappen för tidigt så att folk evakueras i onödan. – Våra kommunikatörer är i det här läget vår första linjens soldater.  Det är de som kommer få jobba med att hantera desinformation och se till att rätt information trycks ut till allmänheten om vart man ska ta vägen och vad som gäller just nu. Det är oerhört viktigt att den här informationen har tajming också så att det inte kommer för sent för då blir det kaos och inte för tidigt för då blir det kaos., säger Peter Ryman. Evakuering av människor ska alltså ses som den sista utvägen, för att vi inte mår så bra av det, och inte ens är så benägna att göra det. Då bör man i en del situationer överväga andra alternativ. – Det absolut bästa för både individer och samhälle är att förbereda sig och hantera ökade påfrestningar exakt där man är. och också veta att det är så människor tenderar att hantera det. Man ska så långt som möjligt fortsätta få samhället att fungera även under påfrestande situationer. Krig är ett maratonlopp, inte en sprinterdistanser, säger David Bergman, krigspsykolog vid Försvarsmakten. TEXT: Sylvia Dahlén Medverkande: David Bergman, doktor i psykologi vid Försvarsmakten.   Henrik Larsson, tillförordnad chef, avdelningen för befolkningsskydd på Myndigheten för civilt försvar. Peter Ryman, försvarsdirektör, Länsstyrelsen i Blekinge. Ljudkällor: SR, TV4, CNN, YLE

    Sverige gör sig redo att massevakuera befolkningen

  6. 26 maj

    Så ska Sverige stå emot den ryska cyberkrigföringen

    Sen Rysslands första större cyberangrepp för snart 20 år sedan har hotet bara ökat, och idag finns nya kraftfullare vapen i cyberrymden. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Våren 2007 utbryter upplopp i Estlands huvudstad Tallinn. Det är rysktalande estländare som protesterar mot att ett sovjetiskt monument ska flyttas, men på nätet skrivs det att monumentet ska förstöras. Protesterna är våldsamma. En person dör. I det här kaoset får banker problem och folk kan inte ta ut pengar och inhemska mediers webbplatser slås ut. Världen har nu fått skåda en helt ny typ av krigföring. – Det var ett av de första exemplen på cyberkrigföring där det var en kampanj orkestrerad av den ryska staten där man ville skapa samhällsstörning och destabilisering med hjälp av olika cyberattacker, säger Sarah Backman, doktor i internationella relationer på Försvarshögskolan med fokus på cybersäkerhet och cyberkrigföring.  Sedan den här våren i Tallinn för nästan 20 år sedan har Ryssland bara trappat upp sina angrepp i cyberrymden. Och trots att det faktiskt handlar om attacker, orkestrerade av den ryska staten så är Natos hållning att det inte samma sak som en väpnad attack. – Det är inte en enskild cyberattack eller enskild händelse som skulle kunna leda till att Natos artikel 5 aktiveras, säger Sarah Backman GråzonDet som gör cyberkrig svårt är att mycket sker genom personer och grupper som bara indirekt kan knytas till ryska staten. – I Ryssland finns det kopplingar mellan den organiserade brottsligheten och staten. Det vet vi sen tidigare. Vid konflikter har ryska kriminella organisationer ställt upp och anfallit Rysslands motståndare, säger David Lindahl som är cyberforskare på Totalförsvarets forskningsinstitut FOI.  De ryska hackergruppernas paradgren är så kallade lösensummeattacker där man tar sig in i system och krypterar allt, och enda sättet att få tillbaka kontrollen över sin IT-miljö är att betala en lösensumma. I Sverige har vi sett flera exempel på det här, där hackare antingen lyckats låsa, eller varit väldigt nära att lyckas låsa ett datorsystem. En kommun som drabbats är Kalmar. Där upptäcktes angreppet innan hackarna kunde låsa systemet. Men kommunen fick vara utan sina servrar i flera veckor. Så effekten blev nästan densamma, i alla falla i några veckor. – Vi har vår hemtjänst, den är sjukt viktig. De har inte tillgång till vilket schema och vilka adresser (brukarna, red.anm.) har, det är alltid i ett digitalt schema. Vi har inte information om vilka mediciner som är ordinerade på individnivå i vår omsorg, säger Anna Flink som är säkerhetschef på Kalmar kommun. Ryssland trappar uppKalmar-exemplet visar att lösensummeattacker eller överbelastningsattacker kan få svåra konsekvenser indirekt. Men det finns en oroande trend att angreppen får en karaktär av rena sabotage. – En angripare som går in och försöker ta sönder industrin utan vinning, då har man ett annat fokus, säger  David Lindahl, cyberforskare på Totalförsvarets forskningsinstitut FOI.  Ett sådant exempel inträffade 2014. Det som misstänks vara ryska hackare tog sig då in i datorsystemen vid den tyska jätten ThyssenKrupps stålverk i Duisburg. Inne i systemet stängde angriparna av kylvattnet till den stora masugnen och det slutade med att anläggningen drabbades av en omfattade brand. Och i Sverige skedde ett liknade angrepp förra året i ett värmeverk i Västsverige, men som stoppades. – Den som oroar mig personligen mest är värmeverk-fallet förra året. Därför att gå in och aktivt försöka ge sig på kritisk infrastruktur och industrier. Det har inte skett särskilt mycket här uppe tidigare. Det har varit angrepp mot industrier och liknande men det mesta som drabbats av tidigare har varit utpressning, säger David Lindahl. MythosTidigare i år kom nyheten att företaget Anthropic byggt ett AI-program som ska hitta och testa sårbarheter i mjukvara, men också helt på egen hand utnyttja de sårbarheterna. Programmet heter Claude Mythos och stället för att släppa det fritt på marknaden, valde Anthropic att bara släppa det till några särskilt utvalda företag som tex Google och Microsoft så att de kan laga sårbarheterna som Mythos hittade. Men i fel händer skulle det här kunna bli ett potent cybervapen.  – Ju mer sofistikerad AI blir, desto mer kommer det att påverka de här dynamikerna och attacker kanske kommer bli alltmer automatiserade. Men samtidigt är det svårt att säga exakt vilken påverkan det här kommer få. I slutändan kan man kanske använda AI både för att skydda sig och att attackera, säger Sarah Backman på Försvarshögskolan. TEXT: Kalle Glas Medverkande Sarah Backman, doktor i internationella relationer på Försvarshögskolan med fokus på cybersäkerhet och cyberkrigföring.   David Lindahl, cyberforskare på Totalförsvarets forskningsinstitut FOI.  David Idermark, administrativ chef på Mörbylånga kommun. Anna Flink, säkerhetschef på Kalmar Kommun. Erik, chef på ett av dom här tre cyberförsvarsförbanden inom Försvarsmakten Ljudkällor: SR, BBC, CBS

    Så ska Sverige stå emot den ryska cyberkrigföringen

  7. 19 maj

    Riskerna med Sveriges miljardköp av fregatter

    Efter lång betänketid föll valet till slut på Frankrike när Sverige köper fyra fregatter till flottan, men den stora satsningen får kritik. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. De nya fregatterna kommer att tredubbla kapaciteten i det svenska luftvärnet och göra Sverige till en del av Natos luftförsvar i norra Europa. En motståndare kommer verkligen vilja prioritera att sänka eller oskadliggöra de här fartygen så snart som möjligt. Då blir de också väldigt svåra att skydda i Östersjön. Så ett krig i Östersjön är inte riktigt vad de är optimerade för, säger Hans Liwång som är professor i försvarssystem vid Försvarshögskolan. En annan kritik gäller bemanningen. Det kommer behövas 500 personer bara för att bemanna alla fregatterna med en besättning men det optimala vore att ha dubbla besättningar om tio år när alla fartygen är i drift. Det kommer bli en stor utmaning att rekrytera så många människor och samtidigt ha besättning till de gamla Visbykorvetterna, tror många inom marinen. MedverkandeSylvia Dahlén, ProgramledareClaes Aronsson, ProgramledareHans Liwång, Professor i försvarssystem vid Försvarshögskolan och gästprofessor i marina system vid KTH.Kalle Glas, Producent

    Riskerna med Sveriges miljardköp av fregatter

  8. 17 maj

    TRAILER: Poddbio

    Podden Gräns kommer till Kalmar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Gräns förhandssänder ett avsnitt exklusivt för dig på Kalmar slott. Vi lyssnar tillsammans på avsnittet och efteråt kan du ställa frågor till programledare Claes Aronsson. Tid: 21 maj klockan 18. Biljetterna är gratis, men du måste mejla p4kalmar@sr .se och invänta bekräftelsemejl för att få din biljett.

    TRAILER: Poddbio
Visa alla (149)

Värdar och gäster

4,5
av 5
565 betyg

Om

Gräns är en podd om försvar och om hoten mot Sverige Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ansvarig utgivare: Jenny Gustavsson

Information

  • Skapad av
    Sveriges Radio
  • Aktiva år
    2021 - 2026
  • Avsnitt
    149
  • Åldersgräns
    Barnvänligt
  • Copyright
    © Copyright Sveriges Radio 2026. All rights reserved.
  • Programmets webbplats
    Gräns

Du kanske också gillar