Omkring 15 procent av den militära personalen kvinnor, trots att Försvarsmakten säger sig vilja spegla hela samhället. Men vad spelar det för roll? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Kvinnor i Försvarsmakten är fortfarande en minoritet. Bara omkring 15 procent av den militära personalen är kvinnor, trots att värnplikten är könsneutral och både kvinnor och män kan kallas till mönstring. Samtidigt gör fysiska krav – och bilden av försvaret som en grönklädd mansvärld – att många kvinnor faller bort tidigt. Den största förändringen för jämställdhet i försvaret på senare tid kom 2017. Då väcktes den vilande värnplikten igen och blev könsneutral. I teorin blev det alltså obligatoriskt också för kvinnor att göra lumpen. I praktiken är det fortfarande betydligt fler män som rycker in. Bland de värnpliktiga är omkring 16 procent kvinnor. En förklaring är att många kvinnor sorteras bort redan i den första mönstringsfasen. – Man ser fortfarande det militära som något lite manligt präglat och då blir kvinnor mer oroliga för att inte klara av det. Då blir de mindre motiverade och svarar osäkert på mönstringsunderlagen, säger flottiljamiral Jonas Hård af Segerstad, utbildningschef i Försvarsmakten. Många kvinnor faller också bort på grund av styrketestet. Till flera befattningar krävs mycket muskelstyrka, och Försvarsmakten vill inte sänka krav som behövs för att soldater ska klara sin utbildning och inte skadas. – Kraven finns av två skäl. Det ena är att man ska klara av den befattning man utbildas mot. Det andra är att personer inte ska riskera att skada sig under grundutbildningen, säger han. Men alla jobb i dagens försvar kräver inte samma fysiska styrka. – Man tänker ofta på den fysiska, starka soldaten i skogen i gröna kläder. Den rollen finns och är viktig. Men dagens försvar handlar också om teknik, cyber och mycket avancerade system, säger Frida Linehagen, forskare vid Försvarshögskolan. Men vill kvinnor försvara landet? I mätningar om militär försvarsvilja säger kvinnor mer sällan än män att de vill bidra till det militära försvaret. I en undersökning uppgav 24 procent av kvinnorna att de var beredda att bidra militärt i en krissituation. Bland männen var siffran 53 procent. Men det betyder inte att kvinnor saknar försvarsvilja: – Försvarsvilja finns hos kvinnor, men den tar sig inte alltid militärt uttryck. Ett starkt militärt försvar minskar ju inte nödvändigtvis de här riskerna. Därför brukar kvinnor vara mer benägna att betona förebyggande insatser och samhällsresiliens, säger Jenny Hedström, docent i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan. Pandemin visade hur avgörande sådana funktioner kan vara. När samhället pressades hårt var det till stor del kvinnor inom vård och omsorg som bar upp centrala samhällsfunktioner. I krig blir de uppgifterna ännu viktigare: barn ska ha någonstans att gå, äldre behöver mat och mediciner, sjuka måste vårdas och vardagen måste fortsätta fungera. Men sådant arbete får sällan samma status som militära insatser. – När vi tänker på säkerhet i väldigt snäva militära termer blir det som att vi nästan blir lite blinda. Allt vi tänker på är soldater och drönare och vapen, säger Hedström. Kvinnor hittar andra vägar Även när kvinnor inte släppts in i det militära har de hittat andra sätt att bidra. Ett svenskt exempel är Lottakåren, en frivillig försvarsorganisation för kvinnor. Organisationen har ofta mötts av fördomar om att lottor mest lagar mat eller servar soldater. Men historiskt har uppgifterna varit betydligt bredare. Under andra världskriget växte Lottakåren kraftigt i Sverige. – Vi hade vår storhetstid 1943–44 ungefär, då vi var över 110 000 medlemmar, säger Anna Nubäck, generalsekreterare för Lottakåren. Lottor arbetade bland annat med luftbevakning, samband och stabstjänst. De så kallade tornsvalorna spanade efter flygplan från torn runt om i Sverige. Efter flera decennier av minskande medlemsantal vände utvecklingen efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022. Då ökade engagemanget igen. – När någonting händer i närområdet, något så förskräckligt, och man inser att det kan hända vem som helst, då ökar engagemanget, säger Anna Nubäck. Även i Ukraina har kvinnor tagit en allt större plats i kriget. De har deltagit som soldater, befäl, sjukvårdare, underrättelsepersonal och drönaroperatörer. – Kvinnor har där deltagit i både det civila och militära försvaret, säger Frida Linehagen. Det finns mer än 50 000 aktiva kvinnliga militärer i Ukraina. Enligt Frida Linehagen var det först svårt för många att hitta sin plats, men det har förändrats. – Nu har man förstått hur viktiga de är och att man behöver dem i kriget, säger hon. Därför är behövs kvinnor i krigTotalförsvaret kräver att både män och kvinnor gör sin plikt, så då spelar det väl ingen roll om männen är i det militära försvaret och kvinnorna i det civila. Men enligt forskningen så spelar det visst roll. Ett skäl till exempel är att freden blir mer beständige och kvinnor är delaktiga. – Jämställdhet och hållbar fred är ömsesidigt förstärkande. Så från det perspektivet behövs det mer kvinnor i försvaret. Speciellt i roller där beslut tas om försvar och säkerhet. Ytterligare ett skäl handlar om skyldigheter och rättigheter. – Det bästa försvaret är ett försvar som speglar samhället. Då når man bäst effektivitet och bäst robusthet. Man får in många perspektiv. Man kan uppnå tillit i befolkningen på ett helt annat sätt om man speglar befolkningen, Anna Nubäck, generalsekreterare för Lottakåren. Nya kravMen en sak som är svår att komma runt är de fysiska kraven vid mönstringen som är det momentet där många kvinnor sållas bort. Och det pågår just nu en översyn om man kan sänka kraven för vissa befattningar inom försvarsmakten. Befattningar som tidigare krävde en annan fysik styrka än den gör idag. – Med mycket ny teknik så kan det vara att någonting som för länge sedan krävde enorm muskelcykel inte kräver det längre. Då ska vi ju inte ha de kraven, säger Jonas Hård af Segerstad är utbildningschef på Försvarsmakten. Men det handlar inte bara om att sänka kraven, en del i arbetet med att få fler kvinnor att klara mönstringen som sedan kan leda till att man söker sig till Försvarsmakten är att informera tydligare vad som krävs för att klara de fysiska kraven och till och med erbjuda förberedande träning. – Om man bara fysiskt tränar lite extra under några månader så kan man klara mycket högre krav och också att man under grundutbildningen är ännu bättre på att ha en målmedveten stegring av ansträngningen så att man får möjlighet att bygga upp sin förmåga under själva grundutbildningen, säger Jonas Hård af Segerstad är utbildningschef på Försvarsmakten. Medverkande Jenny Hedström är docent i krigsvetenskap på Försvarshögskolan Frida Linehagen, är Kapten i Försvarsmakten och har skrivit en avhandling om jämställdhet inom Försvarsmakten och forskar vid Försvarshögskolan, och forskar för tillfället vid Kings College. Anna Nubäck, är generalsekreterare för Lottakåren. Jonas Hård af Segerstad, Flottiljamiral och utbildningschef på Försvarsmakten. Programledare: Sylvia Dahlén & Claes Aronsson Reporter: Josefine Owetz Producent: Kalle Glas Ljudkällor: BBC, SR, Radio Ellen, Lottakåren, YLE, SVT
