AVSNITT 41 - AVGRUNDSHÖJD OCH OÄNDLIGT DJUP RECAP OBEDIAH Obediah Beauchamp, en gång lekkamrat till Elisabeth när hon fortfarande befann sig på jordytan, växer upp i Choctaw efter att stammen adopterat honom. Hans biologiske far, Wilbur Beauchamp, gör några futila försök att hämta tillbaka pojken, men Obediah avböjer till faderns förtvivlan. De senaste månaderna är Obediah inbegripen i ett stort “top secret mission”, lett av Sheriff Ted Baker, toppstyrt av militära krafter och högt uppsatta inom socioeliten. Kodnamn: “Operation Lowjump”. Under stort hemlighetspådrag har de sprängt sig in i Tigerklippan och där påbörjat mobiliseringen av en bas för att därefter initiera expeditionens andra fas; nedstigningen i Catamagnum. Detta är en plats som Obediah hört talas om som barn genom otaliga sagor och legender ur Choctaw lore. Att nu befinna sig där sagorna egentligen slutar är… skrämmande. PETER GRAVES Mordbrännaren och våldsmakaren Peter Graves infångades just som han försökte bränna inne sin exhustru Lena Winthers, deras son Tom samt Lenas nye make John Carlton. Peter placeras i Lee Country i väntan på rättegång, men får till sin förvåning snart ett erbjudande om att slippa ut. Självaste Ted Baker, Fort Myers sheriff, samt fängelsevakten Spencer erbjuder Peter en chans att slippa fängelse, mot att han istället värvas till ett mycket hemligt, militärt projekt. Peter tränas tillsammans med 20-talet andra interner inför någon slags klättring, eller utforskande av en stor grotta, men bestämmer sig snart för att fly med en kumpan, Bill Sanderson. Flyktförsöket misslyckas för Peters del, som blir skjuten och hamnar på sjukstuga. Med ett häftigt ryck vaknar han nu, fastkedjad vid sängen. Det tidigare mycket högljudda och aktiva militärlägret är nu mörkt och tyst. Alldeles för tyst? HALL Hall har befunnit sig i Skuggvärlden, nedsänkt i en cistern full av nekrolin med sin ärkefiende sedan många, evighetslånga år. Tillsammans med sin hustrus mördare James Kinley har de spelat ut en mardrömslik loop som alltid slutar likadant, med att Kinley skjuter sig själv och de båda faller ner i det kalla, svarta ämnet. Men likt alla loopar i Skuggvärlden upplöses de lika fort som de uppstått och plötsligt är en ny loop inledd, vars syfte på ett eller annat sätt sitter ihop med skuggvandrarens skam, skuld eller skugga. Nu hasar sig Hall, fortfarande tyngd av det våta nekrolinet, runt på Bostons allt mer befolkade och våldsamma gator. Plötsligt ser han en gestalt som han blott alltför väl känner igen. Är det Carlton? Smaklig spis! /PodCon
