Svenska med Kalles Podcast

en podcast av Kalle Cederblad

Här kan du lyssna på Svenska med Kalle. Du kan lyssna på Ett avslappnat brev, videor och livesändningar från YouTube och annat inspelat material. Du kan läsa många av texterna på Svenska med Kalles Substack. svenskamedkalle.substack.com

  1. 1d ago

    Skakningar

    En vän från förr sitter framför mig. Hans hand skakar när han lyfter glaset. Jag har hört att han genomgått en personlig tragedi. Han ser mig först när han ska gå. Vi växlar några ord. Det känns inte läge att ta upp något mer personligt. Några dagar tidigare står jag i kassan på Hemköp. Kvinnan framför mig står böjd över kortmaskinen. Hennes huvud är i konstant skakning. Den är subtil men tar inte paus. Jag undrar hur det är att leva i en kropp som ständigt darrar. På spårvagnen ser jag ett bekant ansikte. Det tar en stund att placera det. Skägget är längre. Han ser sliten ut. Blicken är tom. Han ser jagad ut. Så minns jag en kille jag träffade i mitt förra jobb. Han försökte hålla sig borta från alkohol och droger. Han hade varit nykter i nästan ett år då. När han går av är gången instabil. Killen jag börjat prata med berättar om sitt ex (förra partner). Det var drickat, säger han. Jag älskar alkohol. Att gå på spelningar är ju en hobby. Men så ingår det här. Han lyfter lätt på glaset. Så berättar han att han har en ny flickvän. Jag undrar om han dricker mindre. Han skakar på huvudet. Nä nä, men hon hanterar det bättre säger han. Vi hanterar livet. Andra människor hanterar oss. Människor omkring mig kämpar. Någon har social ångest. Någon försöker komma tillbaka efter sjukskrivning. Någon har en sjuk förälder. Någon återhämtar sig efter en operation. Någon har blivit arbetslös. Någon oroar sig för sitt barn. Någon oroar sig för släktingarna i hemlandet. Vi omges av kamp och lidande. Det räcker att lyfta blicken på spårvagnen för att se det. Ibland kommer det fram i samtal. Vissa bär sina problem synligt, andra strax under ytan. Ibland är det ingen som ser vad en människa brottas med. Män och psykisk hälsa En kollega till mig berättar att hon jobbar som volontär på en självmordslinje. Människor som funderar på att ta sitt liv ringer in. Jag undrar om det blir många samtal på ett pass. Tyvärr, säger hon. Här hittar du kontaktinformation. Det är viktigt att söka hjälp om du eller eller någon du känner är i den situationen. Det står också att man ska ringa 112 om risken är akut. Den svenska artisten Janice var under en tid ambassadör för organisationen Suicide Zero. Hennes pappa tog sitt liv som hon berättar om i den här artikeln och hon skrev också en vacker låt till sin pappa. I artikeln pratar hon om hur viktigt det är att prata om psykisk ohälsa. Den tar också upp att risken för självmord är större bland män. Män står för ca 70% av självmorden i Sverige. Det är olika riskfaktorer som bidrar. Därför är det extra viktigt att vi stöder män att prata om sitt mående och våga söka hjälp. En person som engagerar sig i mäns mående som en jämställdhetsfråga är Anna Blixt. Hon skriver om det på Linkedin om du är intresserad av temat. Hennes arbete riktar sig till ledare och företag. Det anknyter också till diskussionen om hur unga män påverkas av manosfären. Det är manliga influencers på internet som ofta för fram en problematisk bild av manlighet. De marknadsför också en väldigt aggressiv syn på kvinnor. Det som Anna och många andra lyfter fram är att de här värderingarna även skadar män. Särskilt oroande är hur många unga män påverkas. Ofta lyfts manliga ideal som individualism, dominans och aggressivitet fram. Det är precis sådana saker som gör män sårbara för psykisk ohälsa. Måste man alltid vara stark och klara sig själv kan man inte söka hjälp. Det blir som män förlorar sin mänsklighet. Alla är svaga och sårbara ibland. Ingen kan alltid klara sig själv. Den här debatten tog ny fart när Netflix släppte en dokumentär om manosfären. Har du sett den? Här är en artikel från BBC som diskuterar filmen. Jag tror det här är en viktig fråga för oss alla. Vi har alla fäder, bröder, manliga partners, söner och vänner omkring oss. En organisation som arbetar med frågan är föreningen MÄN. Läs mer på deras hemsida om du blir nyfiken. Vi kan också följa Anna Blixt rekommendation i vardagen och fråga män i vår närhet om hur de mår. Det finns hur mycket som helst att läsa och lyssna på om det här. Jag slänger in ett sista tips. Poeten Faysa Idle har skrivit en självbiografisk bok: “Ett ord för blod”. Där beskriver hon hur det är att vara kvinna och anhörig nära gängvåldet som är ett stort problem i Sverige. Det är också en berättelse om männen i hennes liv, särskilt hennes bröder och vänner, och hur det påverkar henne och dem. Om du googlar på Faysa Idle hittar du intervjuklipp och poddavsnitt. Läs boken! Den är berörande och skrämmande. Jahapp! Jag hade ingen aning om att dagens text skulle handla om det här. Det bara kom ur de små observationerna jag gjorde i veckan. Kanske har du tankar om det här. Du är som vanligt välkommen att fråga och kommentera. Du kan göra det för att du vill träna din svenska eller för att du vill dela dina tankar. En man jag ser upp till är sångaren i metalbandet Napalm Death, Barney Greenway. Musiken är hård men han är en mjuk kille med vettiga värderingar. Han avslutar ofta sina konserter med orden “take care of yourself and the ones around you”. Så det gör jag också. Ta hand om dig själv och människorna omkring dig denna söndag! Vi människor är sköra varelser och behöver varandra. /Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

    7 min

  2. Jun 7

    Radikal nyfikenhet

    Har träffat mycket folk senaste tiden så jag skriver om några. Först ett litet uttryck. Folk och fä är en sådan där liten fras man kan läsa ibland. Jag fick googla lite för att kunna förklara det. Det betyder bokstavligen människor och djur. Men det kändes inte som det fångade hela uttryckets betydelse. Människor av alla sorter, från alla samhällsklasser, både fint och vanligt folk, är en utökad betydelse. Det passar bra. Jag träffar allt möjligt folk. Och jag associerar till barnboken Folk och rövare i Kamomilla stad av författaren Thorbjørn Egner. Den läste jag många gånger när jag var liten. Den fanns även inspelad med musik till. Nämn boken för någon i min ålder och de kommer att tänka på Rövarsången. Samma författare skrev också boken om Klas Klättermus där man hittar Klättermusens vaggvisa. Barndomen alltså, den var längesen den. En brokig skara Jag träffar kollegan på hållplatsen. Hon nämner att hennes man är musiker. Musiker på vilket sätt undrar jag. Då preciserar hon att mannen är tonsättare (kompositör). Jag frågar om han komponerar modern konstmusik. Hon hajar till. Hur har du koll på det undrar hon? Det är det inte så många som känner till. Jag förklarar att jag studerat musikvetenskap och lyssnat på mycket sådant också. Jag nämner att jag skrev en B-uppsats om kompositören Karlheinz Stockhausen. Tonsättaren, Mikael Forsman som han heter, har bland annat skrivit verk för cyklar och traktorer. Lite roligare grejer alltså. Jag hittar den här videon med ett stycke för två violiner: Lödöse stämmor. Dagen därefter letar jag efter ett mötesrum på jobbet. På en display står det Nina - Vetenskaplig fredag. Det blir man ju nyfiken på. Vad pratar man om på en vetenskaplig fredag. Vid kaffemaskinen står en person jag inte känner. Jag presenterar mig och hon säger att hon heter Nina. Aha, säger jag, kanske är det du som har vetenskaplig fredag. Det visar sig stämma. Hon är arbetsterapeut och jobbar mest på ett av våra kompetenscenter. Ibland träffas hon och kollegor för att diskutera ny forskning inom arbetsterapi. Vi är ju legitimerade och ska utgå från aktuell forskning, berättar hon. Men det är lätt att man inte tar sig tiden. Det här är ett sätt att se till att vi läser och diskuterar aktuell vetenskap. Ett sympatiskt initiativ. Jag tipsar henne om att prata med Niklas som är ansvarig för vårt kunskapsbaserade arbetssätt på hela förvaltningen. Det här var ju ett bra praktiskt exempel. Anna slår sig ner bredvid mig. Gissar att hon är lite äldre än mig. (Jag ändrar några namn här. Det känns schysstast så). Vi börjar snacka. Hon kommer från Malmö. Det hörs. Där jobbade hon inom vården. Sen träffade hon en man och flyttade till Göteborg. Han jobbar som vaktmästare på Ullevi. Hon jobbar i en matbutik. Trivs. Tycker att kollegorna är toppen. Jag berättar att jag jobbat i delikatessbutik på ICA. Hon säger att de behöver folk och tycker jag ska söka. Bra tips om jag tröttnar på byråkratin! Hon berättar vidare om sin pappa som hon stod nära. Han gick bort nyligen och hon arrangerade begravningen. Visar bilder på en grön kista. Hon ville ha något lite varmare och fridfullare än svart eller vitt. Berättar att pappan hade jobbat inom lager hela sitt liv. Hon tycker också om att arbeta, har aldrig varit arbetslös. Snart åker hon på semesterresa till Polen dock. Springer ihop med en bekant. Hans kompis Lina är runt 40. Just nu är hon sjukskriven men annars är hon barnsköterska. Hon har alltid jobbat inom omsorg säger hon. Börjat på äldreboende. Älskat att jobba med gamla människor. Men så hade hon prövat förskolan. Älskat det också. Utbildat sig till barnskötare och sen har det varit det som gällt. Dessutom är hennes pappa gammal förskollärare. Hon tycker dock det är orättvist att barnskötare har så dåligt betalt. Vi gör samma jobb som förskollärarna, menar hon, men får 10 000 mindre i lönekuvertet. Sen glider samtalet in på politik. Inget nytt där så vi går vidare. Maria var med om en bilolycka för några år sedan. Hon gillar egentligen att jobba med kroppen, lager, trädgård, vad som helst. Men nu sätter ryggen stopp. Hon prövade en utbildning till mjukvarutestare men det kändes inte rätt. Så nu ska hon pröva en annan YH-utbildning. Vi snackar lite om Komvux. Hon har studerat matematik på ABF Vux där jag började min lärarbana (nu heter skolan Talenti). Hennes mattelärare var fantastisk, så engagerad. Läraren hade fått ett kit med téer som avslutningspresent. Hon berättar att hon är intresserad av växter och örter. Det finns så mycket som växer omkring oss som har hälsobringande effekter. Han berättar om ett jobb han har haft. Han bytte oljefilter på stålverk. Man jobbade i skyddsdräkt och filtren var fortfarande varma. Oerhört svettigt. Nästan alla som jobbade med det tog droger för att orka med. Det var en del resande i jobbet. Boende på hotell. Blev många fester. Jag tänker på en lång passage i Johan Jönssons diktsamling Proponeisis. Det handlar om att rengöra insidan av grafitugnar. Nästan samma arbete. Det är något surrealistiskt över det. Små sårbara människor i dessa stora industrimiljöer de flesta av oss aldrig ser. På studentmottagningen hamnar jag bredvid farmorns syster. Hon har varit sjuksköterska hela sitt liv fram till pensionen. Arbetade inom intensivsjukvård. Thorax. Hon tyckte om det. Man hade ansvar för 2-3 personer åt gången. Det var mer fokuserat. Inte som vanlig vårdavdelning där man kanske har ansvar för 15 patienter. Hon var ofta handledare till studenter. När hon var yngre var hon uppskattad. Men sedan hände något när hon blev äldre. Studenterna förändrades. De var inte intresserade av samma saker. När hon försökte förklara detaljer i EKG-kurvan som kunde visa att att något var fel, så var studenterna inte intresserade. De kunde googla det menade dem. De hade en annan syn på kunskap. Då var det dags för någon annan att ta över, menade hon. Semere kom till Sverige för 20 år sedan ungefär. Han hamnade i Sundsvall. Han köpte en begagnad dator och stängde in sig i lägenheten. Pluggade svenska konstant i 3 månader. Efter det fick han jobb på Migrationsverket. Jag hade inte ens fått uppehållstillstånd själv, säger han. Sedan gick det vidare till ett jobb inom kommunen. Han jobbade med mottagandet av invandrare, integration och samhällsinformation. Sedan har han haft en massa olika jobb på olika platser i Sverige. Jag berättar om en religiös fras som en elev har lärt mig på sfi. Är hon ortodox, frågar Semere. Det där är gammalt språk. Det är inte tigrinja. Det är ge’ez. Alla kan inte prata det, bara vissa. Jag kan det inte. Varje dag lär man sig något nytt. Det finns en bredd som min kompis Maimuna sa. Pratar man med människor får man alla möjliga berättelser. Vem behöver böcker egentligen. Fast att läsa hjälper ju när man ska navigera samtal med nya människor. Ofta har man fiktiva exempel som kan ge hjälpsamma referenser. Det hjälper att vara nyfiken, radikalt nyfiken till och med. Vågar man fråga människor om deras liv har de så mycket fint och intressant att berätta om. Vad är din berättelse? Jag önskar dig en söndag med minst ett oväntat möte och en ny livsberättelse. /Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

    9 min

  3. May 31

    Att träffa folk

    Jag brukar säga att språk handlar om kommunikation och möten. Idag tänkte jag skriva om tre möten och kanske lite om hur jag förberett mig för dem. En vanesak På vagnen träffar jag en före detta elev. Vi spenderade mer än ett år tillsammans när hon läste sfi där jag jobbade. Först var hon min elev och sedan fortsatta hon med mina kollegor. Vi har alltså setts mycket under en tid i livet. Jag får en kram (det värmer alltid lärarhjärtat) och sedan pratar vi om sådant vi har gemensamt. Vi har barn i samma ålder. De är stora nu. Jag berättar lite om mitt nya jobb. Innan hon går av vagnen får jag med mig en hink med kakor. Det har varit Eid Al-Adha och tydligen har hon fått över. Jag går hemåt med min kakhink i handen. Vi har inte supermycket språk gemensamt. Hon kan en hel del svenska förstås. Jag kan lite somaliska. Vi blandar för att det är kul. Hon retar mig för att jag har glömt all somaliska. Jag tycker det är roligt att försöka säga några meningar i alla fall. På sfi fick jag träna på en sak, att prata med människor som jag inte har så mycket språk gemensamt med. Det är faktiskt en vanesak. Vissa har lättare för det och andra behöver träna mer. Det kan vara stressande att inte förstå och ha svårt att göra sig förstådd. Grejen är att man kan få kontakt ändå. Man kanske får nöja sig med enklare ämnen. Men det går ändå att få kontakt. Ofta tänker jag att det är viktigare. Ett helt liv Lite tidigare samma dag träffar jag en gammal kollega. Han var samhällslärare på Abf när jag fick mitt första lärarjobb där. Vi har knappt setts eller haft kontakt sedan dess. Vi har pratat om det men det har inte blivit av. Det är kul att ses och vi pratar en lång stund. Vi har mycket gemensamt, inte bara modersmålet. Vi är båda lärare, intresserade av samhälle och politik och har liknande åsikter. Det här samtalet har jag förberett mig för hela livet. Ända sedan jag var liten har det pratats politik i min familj. Jag har massa erfarenheter, exempel och berättelser att falla tillbaka på. Dessutom har jag jobbat som lärare i 15 år. Jag har lätt att hitta många gemensamma nämnare med min kollega. Skillnaderna mellan oss blir snarast en möjlighet. Vi har lätt att jämföra olika erfarenheter och perspektiv för att vi har så mycket gemensamt Vi är dessutom ungefär lika gamla och har upplevt liknande saker i karriären. Det är lätt att prata och vi hade lätt kunnat prata i flera timmar om vi hade haft tid. Egentligen känner vi inte varandra så mycket. Men det känns ändå som jag känner honom väl. Har du upplevt samma sak? 14 timmar brädspel med främlingar Igår spelade jag brädspelet Twilight Imperium mellan klockan 10 på förmiddagen och midnatt. Vi tog visserligen en lunchpaus. Jag hade aldrig träffat folket innan. Skulle gissa att de var 10-20 år yngre än mig också. En kom från Turkiet så vi pratade mest engelska. Hur hamnade jag hos en spelnörd och hans kompisar i Tynnered då? Jag är med i en brädspelsgrupp på Facebook. Det är en lokal grupp. Framförallt köper och säljer man spel där. Men för en vecka sedan var det en spelgrupp som letade efter en extra spelare. Jag hade bara hört talas om Twilight Imperium men kände att jag måste ta chansen. Jag kommer knappast själv köpa spelet för flera 1000 kronor och hitta andra som vill spela det. Det var för spännande för att inte pröva. Så jag svarade på inlägget och fick snabbt en inbjudan. Sedan började förberedelserna. TI som det kallas är ett väldigt avancerat spel. Det finns 30 olika karaktärer att spela. Det finns en massa regler och olika kort och platsfigurer. Allt har sin funktion och betydelse. Korten och spelplanen är full av symboler som man behöver förstå. Det är som ett språk. Vill man kunna delta behöver man förstå språket. Dessutom är spelet väldigt socialt. Man pratar med varandra nästan hela tiden. Det ser ut som stridsspel med rymdtema. Men det mesta man gör är att göra affärer, förhandla och diskutera. Det var inte tyst många minuter under timmarna vi spelade. Reglerna skapar en ram där man kan vara väldigt kreativa tillsammans. Man tävlar mot varandra men måste samarbeta för att komma framåt. Spelet blir som ett slags social workshop. Jag visste att det skulle bli en utmaning. Det går inte att lära sig allt i ett sådant avancerat spel i förväg. Samtidigt behövde jag förbereda mig om jag skulle ha roligt. Målet var förstås att bli inbjuden igen. Hade jag inte förstått någonting och frågat om alla regler hade chansen varit mindre. Är man total nybörjare gör man spelet långsamt för de andra. Jag ville visa att jag brydde mig och att jag hade ansträngt mig. Jag tror att jag lade ungefär 10 timmar under veckan för att studera spelet. Jag läste regler och tittade på YouTube-videor. Vi hade en process på Discord där vi förberedde oss tillsammans. Jag ställde många frågor till killen som bjudit in mig. Det gjorde att jag kunde hänga med ganska bra igår. Jag hade koll på de viktigaste reglerna och ställde ganska effektiva frågor. Jag förstod vad jag inte förstod, så att säga. Samtidigt var det helt omöjligt att följa med i de avancerade strategierna och förhandlingarna kring bordet. Att ha rätt förväntningar är superviktigt. Man behöver delta i ett socialt sammanhang utifrån sina förusättningar. Hade jag krävt av mig själv att spela jättebra hade det inte blivit roligt. Träna på att möta folk Vill man bli bättre på tennis måste man spela tennis. Vill man bli bättre på att möta folk måste man träna på att möta folk. Här fick jag en liten utmaning att bita i. Det är förstås inte alls samma sak som att lära sig ett nytt språk i ett nytt land. Men det är alltid intressant att reflektera över nya sammanhang där man själv är nybörjaren. Vad säger du själv? I vilka sammanhang är du själv nybörjare just nu? Och skulle du uppskatta att spela brädspel i drygt 12 timmar? Eller lägger du hellre tiden på något annat? Dela gärna med dig något från din värld! Jag hoppas att du går lagom förberedd in i nästa vecka! /Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

    7 min

  4. May 17

    System

    Jag påminner om att mina texter kan läsas på minst två sätt: 1) för att ämnet låter intressant och/eller 2) för att lära dig nya ord i ett sammanhang (textens ämne). Det är alltid trevligt med feedback och dialog kring textens ämne. Du får förstås gärna ställa frågor om språket också. Jag tänkte skriva lite om system. Vi omges av olika system. Det finns enkla system och komplexa system. Det finns materiella system och abstrakta system. Det finns mekaniska system (en klocka till exempel) och organiska system (människokroppen t ex). Det finns en herrans massa system om vi tänker på det. Delar, relationer och syfte Jag bad Gemini (AI-verktyget) att ge mig lite tips. Den föreslog 3 kännetecken för system: delar, relationer mellan delarna och ett syfte. Man kan fundera på det där med syfte. En klocka är byggd med syftet att den ska visa tiden. Men finns det ett syfte med en älg till exempel? Alla levande varelser kan ses som system. Evolutionisten kanske ser systemets syfte som att föra vidare älgens gener. Man kanske kan se älgens funktion i ekosystemet som ett syfte. För den religiöse kan älgen passa in i en gudomlig ordning. Finns det någon läsare som är bra på Aristoteles? Han hade ju någon idé om att varje objekt hade ett slutmål eller ett syfte. En lite lurig tanke eller hur? Vad är syftet med en blomma liksom. De här enkla begreppen kan hjälpa oss att fundera på system. Människans hjärta är ett system. Den har muskler för att krama ihop sig, olika rum för blodet och rummen har ingånger, utgångar och passager. Delarna sitter ihop på ett ändamålsenligt sätt (ett sätt som passar hjärtats funktion och syfte) och hjärtats syfte är att pumpa blod så att kroppen kan syresättas. I metaforisk mening är hjärtat också kopplat till vår förmåga att känna kärlek men det hör nog inte till hjärtat som organiskt system. Det är nog snarare begreppet hjärta som del i språksystemet. Ett sätt att se på det är att ordens betydelse upprättas av skillnader. Betydelser är väl ett slags funktioner eller syften, tänker jag rätt? Hjärta och hjärna, himmel och jord, mörker och ljus har olika funktion i språket och människans tänkande. Skillnaderna (relationerna) mellan delarna ger dem deras funktion. Och vad är språkets syfte? På evolutionär nivå handlar det om överlevnad, förmodar jag. Men vad blir språkets syfte när det används till att skapa samhällsystem, vetenskap och poesi? Är det fortfarande överlevnad på en högre nivå? Eller har det blivit något annat? Inflöde, genomförande och utflöde Man kan också tänka sig system som en process som tar in något, gör något och skickar ut något. En räknemaskin tar in tal, gör en beräkning och levererar ett svar. En bakmaskin tar in ingredienser, bearbetar ingredienserna och i andra ändan kommer ett bröd ut. Vi använder ganska ofta de engelska orden input och output, särkskilt när det gäller tekniska saker och datorer. Ett dataprogram tar något som input. Vi kan ta en träningsklocka som mäter din puls som exempel. Som output ger den analys och sammanfattning av hälsodata som vilopuls, arbetspuls och maxpuls. Ett system har ofta någon form av feedback eller återkoppling. Ett klassiskt exempel är en termostat. Ett element värmer ett rum. När termostaten känner att det är tillräckligt varmt stänger den av elementet. När luften svalnar sätter termostaten på elementet igen. Systemet bildar en rundgång eller en loop där input och output påverkar varandra. Undervisning fungerar på samma sätt. Eleven får input från läraren och svarar med output. Det kan vara undervisning om skrivande som sedan eleven redovisar i en övningstext. Läraren ger feedback på texten som resulterar i en ny output från eleven. Mycket föbättringsarbete, ibland kallat systematiskt kvalitetsarbete, bygger på sådana här loopar av input - output - feedback, där feedbacken blir ny input som leder till ny output och så vidare. Saker är förstås ofta mer avancerade än så. Outputen kanske mäts på något sätt. Sedan görs en analys av mätningen. Analysen ligger till grund för en planering som mynnar ut i konkreta aktiviteter. De blir till den nya outputen som får vissa resultat. Dessa resultat mäts, analyseras och leder till en ny planering. Systemtänkande Det finns de som menar att vi kan tänka bättre om vi blir medvetna om system. Jag har själv bara skummat på ytan i denna värld. Ett sätt är att studera generella mönster och scheman för system. Dessa går att känna igen i olika sammanhang och kan hjälpa en att analysera olika situationer och komma med förslag och analyser fortare. Jag gissar att google eller första bästa AI-bot gärna hjälper den som är nyfiken att gräva vidare i detta tänkande. En läsare tipsade mig om forskaren Derek Cabreras DSRP framwork. Framework blir helt enkelt ramverk på svenska. Förkortningen DSRP står på svenska för Distinktioner, System, Relationer och Perspektiv. Cabrera menar att vi kan analysera och förstå en mängd olika fenomen genom att betrakta de här fyra aspekterna. Jag tar ett exempel utifrån min begränsade förståelse. Låt oss ta språket svenska. Svenska är svenska just för att det skiljer sig från danska, finska, swahili och resten av världens språk. Det är disktinktionen. Svenska blir något eget i kraft av att inte vara de här andra språken. Svenska är ett system av fonem, morfem och syntax, alltså grammatiska och semantiska regler. Språket svenska står i relation till alla som talar det, både modersmålstalare och andraspråkstalare. Det står också i relation till Sveriges historia, till nationen Sverige och dess kultur samt politiska och instituionella organisation. Det svenska språket står även i relation till resten av världens föreställningar om svenska, Sverige och svenskhet. Vilken betydelse får några repliker på svenska för kulturellt värde i en hollywoodfilm? På vilket sätt svenska är ett perspektiv enligt det här ramverket är inte lika tydligt. Kanske finns det i varje språk ett sätt att tänka på och förhålla sig till världen? Du som pratar flera språk kan hjälpa mig här. Ser världen annorlunda ut om du tänker på svenska eller något annat språk? Ett band och ett beat Samhällskritik riktar sig ofta mot “systemet”, förstått som det dominerande samhällssystemet. Jag antar att det ligger bakom bandnamnet Skitsystem (dåligt/kasst system). Det är ett punkband, närmare bestämt ett crustpunkband, som är välkänt och etablerat i den scenen. Klicka här för ett smakprov. Tomas “Tompa” Lindberg som gick bort förra året spelade under en period i Skitsystem. Hans mer kända band At the gates släppte en skiva nu i år som heter The Ghost of a Future Dead. Kolla in det om du, likt mig, föredrar metal framför punk. Musik kan också ses som ett system med delar. Toner, harmonier och rytmer skapar en helhet. Pratar vi om crustpunk och dödsmetall är d-takt eller d-beat en viktig beståndsdel. För den som är nyfiken på en utläggning (längre förklaring) av det kan titta på det här klippet med Tobias Forge från bandet Ghost. Här kan vi faktiskt se hur olika sätt att spela trummor representerar olika perspektiv. Han inleder med en tydlig distinktion som grundar sig på hur trummisen lägger baskaggen (bastrumman). Det blir tydligt i den korta intervjun att debatten om d-takten står i relation till ett större kulturellt sammanhang, med olika band och subgenrer. Så är det nästan alltid. Varje facett av verkligheten sätter en i relation till en större helhet. Ännu en söndag i veckodagssystemet. Här fick du lite input att bearbeta och kanske ger det någon output i ditt liv. Jag önskar dig en distingerad söndag med ditt eget perspektiv i relation till ett större och förhoppningsfullt meningsfullt sammanhang. /Kalle *Foto: Primitive Man spelar i på Monument031 i Göteborg. This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

    10 min

  5. May 10

    En udda fågel

    «Du är en udda fågel du Kalle», säger kollegan. Det är nog menat som ett vänskapligt skämt. Udda fågel betyder att någon är ovanlig eller konstig. Vad är anledningen i detta fall? Jo, att jag inte vet att glassmärket Lejonet & Björnen är från Göteborg. Vad svarar man på sånt? (Jag är hes idag förresten. Tror det är allergi. Får läsa texten en annan dag.) Kollegans replik får mig att tänka på hur vi sorterar och definierar varandra. Vilka referenser behöver du förstå för att inte vara en udda fågel? Vilken kunskap tas för given i ett sammanhang? I det här fallet skulle man också veta att Lejonet & Björnen har en butik på en viss gata. Dit åker man och handlar glass. Man ska alltid vara skeptisk mot man. När någon använder man signalerar de att något är självklart, normalt och något som alla gör. Ordet “man” är ett sätt att markera normer. Ofta är det förstås harmlöst (ofarligt). Glass är förresten inte någon viktig del av mitt liv. Jag är osäker på om jag ens ätit glass från Lejonet och Björnen. Har du? Det gör mig nog i så fall till en än mer udda fågel. «Jag sitter i atriumet» Jag ska på en frukostträff som kallas Future fridays. Jag minns inte vem som tipsade mig. Jag följer någon på Linkedin. Jag minns inte om vi träffats. Hon skriver i alla fall att de ska ses. Träffen är mellan 8.30 och 9.30 på Magasinsgatan på caféet da Matteo. (SAOL tycker att man hellre ska skriva kafé med k men det känns konstigt för mig). Jag skriver en kort kommentar i eventet på Linkedin och berättar att jag ska komma. Till svar får jag «vi sitter i atriumet». Jag vet inte vad ett atrium är. Det betyder tydligen uterum lär jag mig sen. Jag frågar personalen på caféet som inte heller vet vad atrium betyder eller att det har ett sådant. «Menar hon kanske orangeriet?» Ett orangeri är ett uppvärmt växthus. Alla dessa specialord?! Orangeriet ligger i alla fall en trappa upp, till höger och sedan till vänster. Jag visste inte ens att da Matteo har en övervåning, än mindre ett atrium/orangeri. För det visar sig att de menar samma sak. Det finns några växter och träd där. Det är inglasat (några väggar är av glas) som ett uterum. Jag reflekterar återigen om vad man tar för givet. Det hade till exempel hjälpt att skriva “atriumet på övervåningen”. Men går man på Future fridays vet man hur da Matteo funkar. Nu vet några i personalen också att de har ett atrium. Jag berättade för dem när jag gick ner för att köpa kaffe. Frukostdiskussionen var intressant för övrigt. Det handlade om att göra framtidsspaningar (gissningar om framtiden). Vilka tecken såg vi på på saker som kommer vara normalt i framtiden. Kommer vi äta glass månne? Har du någon framtidsspaning? Jag tog upp att jag ser fler samarbeten mellan humaniora och näringslivet. Kanske är det en trend som kommer växa. Förkortningar På jobbet använder folk en massa förkortningar. Ugan och joben till exempel, utvecklingsgarantin och jobbgarantin. Dem råkar jag förstå (observera dem i objektsform, jag är subjekt). Ganska ofta hör jag något nytt. Då måste jag pausa och fråga. Folk använder förkortningar som de var självklara och glömmer att det finns nya personer som inte hänger med. Att våga fråga är galet viktigt när man är ny på jobbet, tänker jag. Folk tar saker för självklart och förstår inte vad som är svårt. Liknande är det med jargong. Om du till exempel hamnar i ett gäng som pratar fotboll, bilar eller musik. Det finns en massa specialord. Sådana ord markerar identitet och sammanhang. Hänger man inte med kanske man är en udda fågel eller till och med en katt bland hermelinerna. Vill man vara med i gänget får man börja lära sig. Medvetenhet är bra tror jag Poängen är inte att kritisera att vi tar saker för givet (utgår från saker). Det är högst mänskligt antar jag. Men det kan vara bra att vara medveten om det. Finns det någon ny i gruppen? Pratar du med någon med andra referensramar än du? Finns det något du kan göra för att inkludera den andra? Sådana grejer är bra att tänka på. Sverige lär inte bli mindre mångfaldigt och mångkulturellt. Att kunna möta nya sammanhang och bjuda in nya där man är hemma, tror jag är en viktig färdighet. Den lär inte bli mindre viktig. Lär/lär inte är ett sätt att säga vad man tror är sannolikt. En gitarrist och en poet På tal om grejer som många känner till. Musikern Jojje Wadenius är död. Han är faktiskt något av en legend i svenskt musikliv. Mest känd är han för introsången till barnprogrammet Kalles klätterträd och barnskivan Godda’ godda’. Några vet kanske att det är han som spelar på Kents låt Sverige. Men han var också en skicklig rock-, jazz- och fusiongitarrist. Så här skriver det svenska bandet Opeth på sin facebooksida om Jojjes eftermäle: Vi har också fått en ny ledamot i Svenska Akademien. Anna Hallberg är nog inte lika känd för massorna. Men hon är sen länge en etablerad poet och kritiker i svenskt litteraturliv. I början av karriären blev hon symbol för obegriplig poesi som experimenterade med språket. Nu efterträder hon poeten Tua Forsström på stol 18. Man får väl säga grattis. Anna Hallströms debutsamling Friktion var viktig för mig. Det var min introduktion till mer abstrakt poesi som fokuserade på språket själv. Jag har inte läst allt av henne, men ganska mycket. Hennes senaste bok An är väldigt fin och märklig. Det här är dock inte något man känner till. Kanske är du snarare en udda fågel om du gör det. Lyssna på Anna Hallberg om du får chansen. Här är ett tips och du får kritikern Sara Abdollahi på köpet. Videon har bara 165 visningar så du kan hjälpa svensk poesi på YouTube om du kollar. Ja ja, «vad ska göra», som en tidigare elev brukade säga. Ibland passar vi in. Ibland gör vi det inte. I grunden är vi väl alla lite vilse nästan alltid. Man gör bäst i att vänja sig. Men ibland kan vi hjälpa varandra lite på traven. Det gör livet lättare. Hoppas du hittar ditt atrium, ditt orangeri eller din udda fågels sittpinne denna småkyliga söndagvårmorgon. /Kalle Två kattuggleungar. Foto: Åke Cederblad This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

    8 min

  6. May 3

    Mellan skål och vägg

    – Det här har jag hört mellan skål och vägg, säger min kollega. Vad menas med det? Jo. Det är inte menat för offentligheten. Det är inte allmän information. Det har sagts i ett slutet rum. Bara vissa fick höra det. Det var ett rum där inte alla var välkomna. Jag gissar att man menar en skål som i skål! Ett rum där man ses och skålar efter kontorstid. Jag tror det är så uttrycket får sin mening. Men jag är inte 100% säker. Vissa uttryck lär man sig bara. Det finns en massa rum där inte alla är välkomna. Jag kan ta mitt jobb som exempel. Det finns olika ledningsgrupper där chefer träffas. Det finns särskilda styrgrupper. Det finns rektorsmöten för rektorerna. Dessa möten är dock officiella och det förs i regel (=oftast) protokoll. Mellan skål och vägg avser informella sammanhang. Vi människor inkluderas i och exkluderas från sammanhang hela tiden. Oftast är förklaringarna psykologiska och sociologiska, inte formella. Vi känner oss välkomna och trygga på vissa platser. Vi blir osäkra av andra platser. Tanken att vi inte kommer passa in räcker för att hindra oss. Jag minns till exempel första gången jag var på Göteborgsoperan. Jag måste ha varit tonåring. Jag hade en föreställning om att alla klädde sig fint där. Det är sällan jag klär upp mig, vare sig då eller nu. Den tanken gjorde mig osäker. Ofta är det en norm som spökar. Oftast är den outtalad (=inte formulerad). Den kan stämma eller vara en ren fördom. På den här platsen finns sådana här människor. Det blir en kombination av två tankar. Sådana är människor i den här kontexten. Och sådan är jag. Passar jag in eller inte? Det kan handla om alla sociologiska faktorer: ålder, kön, klass, etnicitet, religion, sexualitet, språk, status och så vidare. Allting vi tror syns och hörs av vår identitet tar vi med i beräkningen. Jag tror att de flesta gör det i alla fall. Kanske finns det individer som är helt oberörda av sociala normer(?). Du kan till exempel testa att tänka på 3-5 slumpmässiga arbeten. Skulle du passa på de arbetsplatserna? Varför eller varför inte? Vilka föreställningar om dig och de här jobben bestämmer ditt svar? Ibland kan sådana här idéer bli hinder socialt. Poeten Johan Jönson har berättat i någon intervju att han som ung anmälde sig till en grundkurs i filosofi. På första föreläsningen fick han sådan ångest att han måste lämna lokalen. Han gick aldrig tillbaka. Den som läst hans texter vet att han skulle klara en filosofikurs utan problem. Han förklarade det med sin arbetarklassbakgrund. I hemmet fanns inga akademiska förebilder. Föreställningarna om det nya sammanhanget satte stopp. (Så här minns jag intervjun. Förlåt mig Johan om jag refererar fel). En bekant med liknande bakgrund som Jönson började också på universitetet. På första festen tog han med sig sprit och groggvirke (cola, apelsinjuice… det man blandar spriten med). Det blev en kulturkrock när akademikerungarna kom med sitt rödvin. Sådana här markörer kan tyckas ytliga. Men de påverkar om vi känner oss hemma eller borta. Ibland kan man se en normförskjutning. En norm ändras tydligt. Tatueringar borde vara ett bra exempel. Traditionellt associerades tatueringar med sjömän, knuttar (=motorcykelkillar) och kriminella. Nu har en massa människor tatueringar. Även tatueringar på hals, huvud och i ansiktet har blivit vanligare. Jag tror det uppfattades som mycket extremt när jag var ung. Jag minns två kvinnliga kollegor som diskuterade att gå ut på pub själva. En av dem brukade göra det, ta ett glas och läsa en bok. Den andra kunde inte tänka sig det. Hon tyckte att det skulle kännas jättekonstigt. Den första uppmuntrade henne att pröva. Osäkerheten kan vara en rationell rädsla för oönskad uppmärksamhet från män. Det kan också vara idéer om vad det betyder att vara ensam på en sådan plats. Framstår man som ensam och “tragisk”? Uppfattas man som alkoholist? Det har inte bara med kön att göra. En manlig bekant sa att det skulle kännas jättekonstigt för honom att gå ut själv. Minns någon texten jag skrev om livets teater. Vi spelar roller hela tiden. Det byggde på han psykologen Goffman (tror jag han heter). Det här är exempel. Vi tolkar och bedömer oss själva och varandra hela tiden. Uttrycket skål och vägg rör vid privilegier. När vi är välkomna kan vi också få tillgång till resurser och information. Den som inte är välkommen missar möjligheten. Vi bör vara skeptiska och kritiska mot sådana informella sammanhang om vi vill ha ett mindre segregerat samhälle. Destination Invest Förra veckan var jag på ett evenemang. Det var en så kallad pitch night. Startups (nya företag) presenterade sina affärsidéer för en expertjury. Projektet kallas Destination Invest. Målgruppen är entreprenörer i Göteborgs socialt utsatta områden. Här finns liknande problem som jag beskrivit ovan. Vilka nätverk och möjligheter du har påverkas av din bakgrund och vilket område du bor i. Alla har inte samma tillgång till kontakter och därmed till riskkapital. Det kan vara mycket svårare att hitta investerare om du inte har ett bra nätverk. Många under kvällen lyfte också vikten av mentorer, alltså rådgivare som kan hjälpa dig i början. Jag var där för att jag känner Seida som är drivande i projektet. Vi träffades via en gemensam Linkedin-bekant. Jag har följt projektet via sociala medier. Det här var första gången jag såg något konkret. Det var spännande att se entreprenörernas pitchar. Det är verkligen en värld där jag inte känner mig hemma. Bara ord som startup, investerare och riskkapital gör att jag känner mig på bortaplan. Seida har en gedigen bakgrund inom ekonomi och bank. Spännande att bara höra vad hon har jobbat med innan. Kvällen var ett exempel på varför det är bra att utmana sig själv. Jag träffade en bekant som jobbar som verksamhetschef för Rädda barnen. Vi har bara haft kontakt på sociala medier innan. Jag snackade också lite med en ung tjej som hade en intressant app-idé. Den skulle hjälpa kvinnor som utsattes för våld i hemmet. Folk har så mycket bra idéer och engagemang. Det är på något sätt hoppfullt i en värld som känns rätt dyster om jag ska vara ärlig. Nu är klockan snart nio. Jag ska hitta en bild och spela in texten. Sen får du den rakt i mejlen. Förhoppningsvis blev det inte alltför osammanhängande. Jag tycker det är kul att skriva texterna spontant. Det blir saker jag har upplevt och gått och tänkt på under veckan. Du är förstås välkommen med dina funderingar. Hoppas du passar in i söndagen lagom mycket för att ändå bli lite utmanad men samtidigt känna dig trygg i dig själv! /Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

    9 min

  7. Apr 26

    Hastigt och lustigt

    Jag har fått en ny kollega. Hennes enhet lade ner. “Hastigt och lustigt omplacerades (flyttades) jag”, säger hon. Hastigt och lustigt är ett uttryck för att något sker snabbt och oväntat. Det behöver inte vara negativt. Livet är nyckfullt! Hur förklarar man det? En nyck är enligt SAOL plötsligt infall, hugskott och enligt SO plötsligt och omotiverat infall. Man kan säga något som händer snabbt och utan tydlig orsak. Livet är fullt av sådana händelser. Du väljer en ny väg eller träffar en ny person och plötsligt händer något du inte kan förutse. En smugglare sa till Jila Mossaed att Sverige var bäst för flyktingar. Så blev hon en svensk poet. Man talar ibland om ödets nyck. Var finner du ödets nycker i ditt liv? Att jag alls finns till känns som en sådan. Jag har dock glömt. Vad gjorde att min mamma flyttade till Göteborg? Hon får berätta. Det var någon tillfällighet. Jag tror det hade något med studierna att göra. Här träffade hon min pappa i alla fall. Utan deras möte, ingen Kalle. Då hade du läst något annat. Nyckfullt! Jag kan inte för mitt liv minnas varför jag började i Fältbiologerna. Tips från föräldrarna? Förslag från en kompis? Vad vet jag? Men det tog mig till Gävle. Och så hamnade jag på Forsa folkhögskola. Och tillbaka i Göteborg så fortsatte jag studera teater. Det ena leder till det andra. En dörr öppnar en annan och stänger en tredje. Det är intressant vad vi tillskriver slumpen och vad vi tillskriver något slags logik eller rationalitet. Tillskriver = förklarar med/ger ansvar för. Mjölkpriset stiger. Man blir uppsagd. Man får en förkylning på hösten, allergi på våren. Marknadsekonomin, arbetsmarknaden eller den mänskliga biologin, det verkar finnas ett system. Det finns logik. Det finns sannolikhet. Det finns lagbundenhet. Men så händer det oväntade. Det osannolika. Det oförutsägbara. Det otroliga. Det otänkbara. Hur förklarar vi det? Är det slumpen? Ett undantag? Ödet? Gudomligt ingripande? Jag har säkert nämnt den innan. Om-sången av Trazan och Banarne. Den sammanfattar saken: Hade jag fått vad jag aldrig fickså hade det gått som det aldrig gickhade jag mött den jag aldrig mötteoch hade jag skött det jag aldrig skötteoch hade jag känt vad jag aldrig kändehade åtskilligt hänt som nu aldrig händeja, hade jag gått dit jag aldrig gårså hade jag stått där jag inte står Vi kan plocka upp ordet åtskilligt. Det betyder mycket/många. Åtskilliga viktiga händelser i livet kan ses som ödets nycker. På spårvagnen och puben Två unga killar börjar prata med mig när jag går av vagnen. De visar en bild på en långhårig man. “Du ser ut precis som han”. Jag tittar på bilden. Kanske finns det en avlägsen likhet. – Vem är det då? – Craig Cody i Animal Kingdom.– Han ser ändå lite coolare ut än jag.– Nej, nej, bara lite yngre.– Okej då, är serien bra eller?– Den är grym. Jag är svag för sådana här små möten med främlingar. Jag tycker att de sätter guldkant på vardagen. Det gör även mannen och kvinnan jag slår mig ner hos en kväll. – Här sitter jag och bölar (gråter), säger mannen. Jag behöver snyta mig. Ursäkta ursäkta. Han fortsätter berätta för kvinnan att han slutat med sina mediciner tvärt. Kvinnan läxar upp honom (=berättar vad som är rätt med en kritisk ton). – Du kan inte bara sluta så där. Det är som alkohol. Om du bara slutar kan du bli sjuk. – Ja, det är som pålägg på mackan, säger mannen. Vi människor är sannerligen poeter i vardagen. Vi hittar metaforer och nya uttryck till alla möjliga situationer. Jag berömmer mannen för att han visar känslor. Kvinnan håller med mig och ger mig en väldigt hård high five. Samtidigt utbrister hon “booyakasha”. Detta upprepas några gånger under vårt korta samtal. Man kan säga att hon har en intensiv energi. Snart blir mitt sällskap oense om pengar. Tarvliga konflikter (torftiga, utan värdighet) är också en stapelvara (vanlig ingrediens) i det mänskliga livet, vid sidan av ödesnyckerna. Jag sitter kvar och pratar en stund med mannen. Han drömmer om att ännu en gång få uppleva kärlek. Jag hoppas att ödet skickar den hans väg. Och ett boktips som jag också får på vagnen. Oftast hälsar jag bara på Marie-Rose. Men nu får vi sällskap några hållplatser på vagnen. Hon berättar att hon är engagerad i Ciné Francais som visar fransk film. Jag får en flyer. Jag säger att jag läser mer än går på bio och frågar om hon har några tips på nyutgiven fransk litteratur. Hon säger att det alltid är svårt att tipsa om litteratur och undrar vad jag tycker om. Olika saker svarar jag föga hjälpsamt. Jag undrar om något har intresserat henne särskilt senast tiden. Det första hon kommer att tänka på är Constance Debré. Hon skriver ganska hårt, berättar hon. Hennes bok “Love me tender” blev uppmärksammad. Sedan kommer hon även att tänka på Édouard Louis. Det namnet känner jag igen sedan innan men jag har inte läst honom. Marie-Rose tipsar också om att Marianne Tuvesson är hennes favoritöversättare från franska till svenska. Det är så lätt att glömma bort översättarnas roll. Några dagar senare frågar jag min bokhandlare om Debré. Det visar sig att hon har Love me tender så jag köper den. Det är en ganska sorglig bok, med största sannolikhet autofiktiv, om en mor som förlorar vårdnaden om sin son. Det känns inte som en så vanlig skildring. Jag har skrivit om den idealiserade moderna i de senaste breven. Och vi har diskuterat uppgörelsen med föräldrar i litteraturen. Här har vi istället en mor som steg för steg ger upp kontakten med sitt barn. En smärtsam berättelse. Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om boken. Men den var fascinerande att läsa. Jag tror att jag kommer att minnas den. Ja du, folk och böcker. Det råder ingen brist på dem. Vad har satt guldkant på din vecka? Skriv gärna om vad du kommer att tänka på. En finlandsvensk läsare upplyste mig om att både Lina Bonde och Eva-Stina Byggmästar kommer från Nykarleby. “Det måste vara någonting i vattnet där”, var kommentaren. Alltså att det måste vara något speciellt med den platsen. Lustigt nog tipsade jag min kollega om just Eva-Stina Byggmästar dagen innan. Även det en ödets nyck i det lilla. Om vi bjussar på våra intryck, infall och idéer lär det blir flera. Med det önskar jag dig en lagom nyckfull söndag! /Kalle Lyssna på Om-sången This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

    9 min

  8. Apr 19

    Det blev en tummetott

    Jag tror det kallas symboliskt tänkande. Människan kan tänka på det som inte finns. Vi kan föreställa oss, fantisera och låtsas. Vi kan planera och fundera på framtiden. Vi kan tänka oss olika alternativ. Vi kan överväga val. Vi kan fundera på varianter. Vi kan se konsekvenser. Vi kan rädas risker (vara rädda för). Vi kan drömma. Och vi kan prata om allt det här. Snacka går ju. Ibland blir det mycket snack och lite verkstad. Vi pratar och pratar men gör inget. Vi planerar, diskuterar, utreder och utvärderar. Men det leder ingenstans. (En gammal vits: Svensken och finnen satt med varsin öl i bastun. Skål, sa svensken. Ska vi snacka eller supa, sa finnen.) Handlingskraft. Dådkraft. Att vara en doer. Anden är villig men köttet är svagt, säger Jesus i Bibeln. Varför gör jag inte det jag vill och varför gör jag det jag inte vill, frågade sig Paulus. Eller var det Augustinus. Jag är osäker. Tummetotten Jag var på en workshop. Vi skulle diskutera samverkan. Att verka, = göra, tillsammans. Det är lätt att prata om. Men får pratet någon verkan (effekt). Det blir lätt bara en tummetott, sa min kollega. Uttrycket att något blir en tummetott kommer från den svenska folksagan Mäster Skräddare. En man har köpt ett tyg och går till en skräddare. Han vill ha en rock. Skräddaren säger till honom att komma tillbaka på lördag. När han kommer på lördag är rocken inte färdig. Manen frågar varför och skräddare svarar “det bidde (blev) ingen rock, det bidde ett par byxor. Byxorna ska vara färdiga på lördag. Men nästa lördag bidde det inga byxor, det bidde en mössa. Så fortsätter det med vantar och sen en “tummetott”. Det är bara tummen på vanten. Från att ha beställt en rock har mannen nu bara en tumme på en vante att se fram emot. Till slut “bidde det ingenting” och mannen lämnar skräddaren. Därav uttrycket. Fråga din bibliotekarie om sagan finns i en bok. Då kan du också fråga efter boken Sagor för vuxna barn av Tage Danielsson. I den kan man läsa om Tödde och Mödde, en modern version av sagan. Mödde vill ha en fyrarummare på Järvafältet. Det blir dock inte mycket av det. Han får en modern form av en tummetott och sen ingenting. På hyresgästföreningen Några dagar senare är jag på seminarium med hyresgästföreningen. Temat är barn i utanförskap. Rädda barnen, ungdomsfullmäktige, majblomman och hyresgästföreningen diskuterar hur politiken påverkar utsatta barn. Även här kommer relationen mellan prat och resultat upp. Man fastnar i fina ord, säger en i panelen. Det är inte raketvetenskap, säger en annan lite senare. Med det menar man att något inte är så svårt. Det kräver inte en massa kunskap att göra något. Relationen mellan tanke, tal och handling är ständigt närvarande (alltid där). En kväll med Jila Mossaed Skönt då att vända sig till poesin. Där är orden huvudpoängen. Igår var jag på ett samtal med poeten Jila Mossaed. Hon har gjort en spännande resa i livet. Hon är född och uppvuxen i Teheran. Hon började skriva dikter när hon var 17 år gammal. När hon var 38 år kom hon till Sverige med två barn. Då hade hon publicerat en diktsamling på persiska. Nu har hon publicerat två romaner och tolv diktsamlingar på persiska, samt tio diktsamlingar på svenska. Sedan många år bor hon i Göteborg. Hon är också medlem i Svenska Akademien. Lära sig ett nytt språk som vuxen och bli en publicerad och respekterad poet på det språket. Det är en bedrift (en framgång)! Hennes senaste diktsamling heter Vem var min mor på jorden. Den behandlar en mängd teman. Ett är resan och exilen, ett annat ensamheten och ett viktigt tema är vad det betyder att vara hemma. Teman som berör oss alla och som Jila har en specifik personlig erfarenhet av. Hon samtalade med den svenska poeten Kennet Klemets. Det var fint att höra henne berätta om hur hon upptäckt svenska poeter som Edith Södergran, Pär Lagerkvist (hennes favorit) och Gunnar Ekelöf. Hon hade inte gillat Karin Boye först. Men nu finns en dikt tillägnad Boye i den nya diktsamlingen. Hon berättade om hur hon letat upp Boyes grav på Östra kyrkogården. Hon tyckte den låg så undanskymd (gömd) och jämförde med hur poeter i Iran hyllas och respekteras. Hon pratade också om modern som metafor för kärlek, trygghet och hem. Jag tänkte lite på förra veckans tema. Den här väldigt positiva relationen till modern som symbol kändes som en persisk kulturell influens. Kennet försökte lite försiktigt säga “att det finns olika sorters mödrar” men Jila var inne på den positiva symbolen. Kennet å andra sidan berättade att han skrivit mer om sin far, som han har ett mer komplicerat förhållande till. En dikt Jag bläddrar i diktsamlingen som jag köpte för några veckor sedan. Där finns ett urval av dikter från hennes tidigare böcker. Jag fastnar för den här: Jag läser det som en bild hämtad ur det svenska samhället. Gamla som sitter för sig själva i lägenheter. Och ett hopp om en väg ut ur ensamheten. En dikt kan vara en sådan sökande gest. Eller en text på Substack. Det är något ömsint när till och med tingen (sakerna) behöver räddas från ensamheten. Det blev en text i alla fall, inte bara en tummetott. Dock lär jag nog aldrig skriva på persiska. Det gäller att lägga ribban lagom högt, någonstans mellan rock och tummetott. Jag önskar dig en söndag där handling blir ord, om än i det lilla. Det är kanske inte raketforskning men ändå lite av en konst. /Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

    8 min
See All (56)

About

Här kan du lyssna på Svenska med Kalle. Du kan lyssna på Ett avslappnat brev, videor och livesändningar från YouTube och annat inspelat material. Du kan läsa många av texterna på Svenska med Kalles Substack. svenskamedkalle.substack.com

Information

  • Creator
    en podcast av Kalle Cederblad
  • Years Active
    2025 - 2026
  • Episodes
    56
  • Rating
    Clean
  • Copyright
    © Kalle Cederblad
  • Show Website
    Svenska med Kalles Podcast

You Might Also Like