Komplexitetspodden

Ola Ellnestam, Staffan Nöteberg

En podcast där tankar om komplexitet får fokus en stund.

  1. FEB 26

    Läsa glödfärgen (Read the Tempering Color) - Byta plats vid tangentbordet

    Det här temat handlar om att tillföra energi för att komma in i ett eftertraktat intervall, utan att brännas upp. Smeden tillför energi till stålet till dess att det är plastiskt, men inte bränns. Det handlar om att läsa den emergenta färgen för att agera i rätt temperaturintervall. Stålet (en legering av järn och en låg andel kol, oftast under 2%) värms tills det blir plastiskt (formbart), ungefär som en mycket hård lera. Det är i det tillståndet smeden kan forma det med en hammare. Det sker i ett intervall som oftast ligger mellan ca 900°C och 1300°C. Den undre gränsen: Om man smider stålet när det är för kallt (t.ex. under en mörkröd glödfärg, ca 700°C) kallas det att smida kallt. Det skapar spänningar i materialet och kan leda till sprickor. Den övre gränsen: Om stålet (järn med kol) blir för varmt, nära smältpunkten, börjar det bokstavligen brinna. På fackspråk kallas det att bränna stålet. Kolet och andra legeringsämnen oxiderar, och metallens kornstruktur förstörs permanent. Ett bränt stål är skört och oanvändbart. Man ser att det sprutar gnistor som liknar tomtebloss från ämnet. Den allra högsta smidbara temperaturen, precis innan det händer, kallas ibland värmtemperatur (eftersom det är då man kan vällsmida, dvs. foga samman två delar). Processen att hitta intervallet är en visuell bedömning (bedömning baserad på sinnesintryck, inte data). Smeden tittar på järnets glödfärg (eller värmefärg). Det är en yrkesfärdighet som tar många år att lära sig, eftersom färgen måste bedömas i förhållande till omgivande ljus. Mörkröd: För kallt för de flesta smidesoperationer. Körsbärsröd till ljusorange: Ett bra allmänt arbetsområde för smide. Ljusgul till nästan vit: Mycket hett, nära värmtemperatur och farligt nära att bränna stålet. Några hållpunkter: 04:20 - Undvik lynchmobbstämning 15:15 - Ali tar inte instruktioner –Ola 17:15 - Den proximala utvecklingszonen rör sig –Staffan Kontakta oss via: komplexitetspodden@agical.se linkedin: @ellnestam, @staffannoteberg

    26 min
  2. JAN 29

    Spontan ordning och självorganisation (Spontaneous order and self-organization) - en osynlig hand som skapar ordning ur oreda.

    Spontan ordning är uppkomsten av komplexa mönster och strukturer i ett system utan en central planerare eller yttre styrning, driven av enkla, lokala interaktioner mellan dess komponenter. Spontan ordning – skapat av självorganisation – är ett av de mest centrala fenomenen som uppstår ur komplexitet. Notera att det inte är en medveten strategi eller en design skapad av människor, utan en naturlig produkt av ett komplext system. Det beskriver hur ordning, mönster och funktionella strukturer kan uppstå ur kaos utan någon central styrning, plan eller extern dirigent. Man kan skilja på de två begreppen: Självorganisation är processen på mikronivå. Det är de mekanismer där systemets enskilda komponenter (myror, neuroner, människor) arrangerar sig själva och anpassar sitt beteende baserat på lokala interaktioner med sina närmaste grannar. Spontan ordning är resultatet på makronivå. Det är det övergripande, stabila och ofta funktionella mönster som uppstår ur den självorganiserande processen. Fågelflockens formation är den spontana ordningen och varje fågels anpassning till sina närmaste grannar är självorganisationen. Fenomenet är ett direkt resultat av att ett stort antal varierade komponenter interagerar lokalt och följer enkla regler, ofta drivet av återkoppling. Några hållpunkter: 3:53 - Myror använder inte Gallup-undersökningar 9:30 - Biljettkontrollanter orsakar köer, och spontan ordning 16:40 - Svenskan uppfanns inte av en enskild person – Ola Kontakta oss via: komplexitetspodden@agical.se linkedin: @ellnestam, @staffannoteberg

    26 min

About

En podcast där tankar om komplexitet får fokus en stund.