Jag heter Margitha Gustafsson och jag tillhör Bahái- samfundet i Lund. Min reflektion idag skall handla om Abdu´l-Baha. Abdu´l- Baha var son till bahái religionens grundare, Baha’u’llah. I år är det precis 100 år sedan Abdu´l-Baha lämnade den här världen och bahai-världen har en speciell tanke vad han betyder för oss, har betytt och kommer att betyda. Jag vill börja med att läsa ett citat från Abdu´l-Baha där han säger: ”Sannerligen, jag bönfaller Gud att betrakta dig med sin nåds ögon, att lyfta dig genom en gudalik kraft, att röra dig genom sin härlighets vindar, att göra dig rik på ovedersägliga och gudomliga bevis och argument, att skilja dig från världen och allt däri, att rena och helga dig från varje materiell rang och göra det möjligt för dig att sprida gåvorna från de gudomliga världarna.” När jag reflekterar över just dom här orden och tänker; vad vill Abdu´l-Baha säga mig?Ja, han säger i den här texten att han vill lyfta mig genom gudalika kraft. Han vill göra mig rik på gudomliga bevis och argument han vill att jag skall vara avskild från världen och att inte vara…..att inte vara… fäst vid materiella saker och att jag skall sprida gåvorna från den gudomliga världen.Dom här orden får mig att reflektera; vad menar vi med …vad är det jag skall göra? Vad vill Abdu´l-Baha att jag skall göra? Att jag skall skilja mig från materiella världen betyder ju inte att jag förnekar den materiella världen, men jag skall inte vara fäst vid den på det sättet att jag gör det materiella till ett mål i sig självt. Och det tycker jag är ganska viktigt idag, speciellt i den här västerländska industriella städerna som har så mycket materiella lockelser. Och du skall… det skickas budskap hela tiden av att det är det materiella som gör dig lycklig och det är ju en enorm uppsjö av reklam och bilder på vad det är att vara människa, och hur man uppnår lycka. Och så tycker jag då att den här texten då säger till mig att det finns någonting bakom det och att Gud.. och att Abdu´l-Baha ber till Gud att man skall få nåd att lyfta sig. I ett liksom, mera modernt prat kanske vi pratar om personlighetsutveckling, men ordet andlighet finns där också, men jag tycker också att den här materiella världen som är lite grann min verklighet, min kultur; högt industrialiserad. Ett rikt land, med en översjö av tillgång till varor. Att personlighetsutveckling och andlighet, andligheten blir lite dold i den här materiella världen. Den hör inte riktigt hemma, så att använda sig av begreppet andlighet och Gud och att prata om Abdu´l-Baha blir lite svårt. Men han säger också om sitt förhållande, och jag inbegriper i det här till alla människor så säger han det här: ”Vid alla tillfällen talar jag om er och minns er. Jag ber till Herren, och med tårar bönfaller jag Honom att låta alla dessa välsignelser regna ner över er, och glädja era hjärtan, och göra era själar lyckliga och ge er ett överflöd av glädje och himmelska fröjder…” Det blir lite svar på vad är det som skall ersätta det här materiella anknytningen? Jo den skall ersättas med att vi skall kunna ett överflöd av glädje och lycka. Och att vi skall kunna dela med oss av det till alla vi möter. Och det tycker jag är bra reflektion för mig inför det här året av, åminnelsen av Abdu’l-Baha. I min tanke är också- ” Det här är ingenting som slutar med det här året, men just är det här året speciellt att lyfta fram Abdul’l-Bahas liv, gärningar och tankar.” Och med det så tänker jag lägga på lite musik och avsluta min reflektion. Och jag vill tacka för ni lyssnat!
