Prestationskompassen

Erika Ingelström

Podden för löpare som vill prestera och må bra - samtidigt!

  1. 2d ago

    #30. Johan Molin - Drömmar som föds igen: om att starta löpningen vid 36, lämna en gammal livsstil och vara snäll mot sig själv

    Den här veckan pratar jag med Johan Molin – 38 år, trebarnspappa från Åsa på västkusten och löpare som beskriver sig själv med två ord: ambitiös och nördig. Johan började springa för två år sedan. Det var efter 15 år av en livsstil som inte var bra för honom, och efter att hans fru Mia frågade i soffan om de skulle anmäla sig till ett lopp. Han berättar öppet om hur alkoholen smög sig in i vardagen, om varför det inte räckte att någon annan sa det, och om hur insikten till slut måste landa inifrån. När drömmarna kom tillbaka kom också viljan att förändras. Han berättar också om att dela det på Instagram och om reaktionerna han fick från omgivningen. Men det är också ett avsnitt om löpningen roll i allt: Om målet att slå sin pappas tid på Göteborgsvarvet, och känslan av att äntligen vara bäst i släkten. Om första maran i Helsingborg efter bara 14 veckors träning, krampen vid 35 km och varför 3:05 i stället för sub 3 ändå inte blev ett nederlag. Om att vara prestationsinriktad utan att vara hård mot sig själv. Och om drömmen att vinna veteran-SM i maraton när han är 45. Vi pratar om att hylla sin partner och vara ett team istället för konkurrenter, och reaktionerna han fått för det. Om löpcoachutbildningen och varför de flesta som vill ha en coach egentligen behöver hjälp med bromsen. Och om att det inte behöver finnas två läger: man kan springa för glädjen eller för tiden, och båda är lika värda. Plus svaret på den stora frågan: en helg på Svenska Rallyt eller en halvmara som går enligt plan? Gillar du avsnittet med Johan och podden i sin helhet? Berätta gärna! 💖 Medverkande: Erika Ingelström & Johan Molin

    #30. Johan Molin - Drömmar som föds igen: om att starta löpningen vid 36, lämna en gammal livsstil och vara snäll mot sig själv
  2. Sep 25

    #29. Lindha Hultgren - Nöjd men inte nöjd: om pers utan pangkänsla, tomma järndepåer och att njuta sig till snabbare tider

    Lindha Hultgren är tillbaka i studion! I mars pratade vi om beslutet att lämna Instagram och om resan mot Köpenhamn Marathon. Nu följer vi upp: vad hände sen? Vi pratar om maran i maj. Målet var sub 3:30 och hon gick i mål på 3:25:59 (snyggt!!) Det är ett PB som de flesta bara kan drömma om, men pangkänslan uteblev. Om hur man kan vara nöjd och inte nöjd på samma gång. Och om beslutet hon tog redan på startlinjen: att aldrig mer springa ett maraton på en specifik tid. Men vi pratar även om det andra; Om en sommar med sin största träningsvolym någonsin, som i augusti vände till en trötthet på en helt ny nivå. Om att stå vid sidan av när startskottet gick på Helsingborg Marathon. Och om halvmaran i Köpenhamn i helgen, där hon valde att njuta i stället för att jaga sub 1:40. Det blev ett lopp helt utan dipp och med high fives längs vägen. Vi pratar om den handskrivna och färgkodade träningsdagboken som ingen annan får läsa. Om kärleksrelationen till de 42,2 kilometerna och varför man måste tycka om att vara med sig själv där ute. Om hur sänkta förväntningar kan vara nyckeln till att springa snabbare. Och om tacksamheten över en kropp som bara bär en. Plus planerna framåt: tionde maran längs havet mellan Helsingør och Gilleleje (Japp, Holger Danske it is!), smålopp i vår och Berlin-lotteriet ✊🏻 (vi håller tummarna att AI-botarna ger henne en plats) Gillar du avsnittet med Lindha och podden i sin helhet? Berätta gärna! 💖 Medverkande: Erika Ingelström & Lindha Hultgren

  3. Jun 19

    #26. Mia Bergström - - Det sitter i huvudet – om sub40, prestation och att må bra på vägen mot målet

    Den här veckan gästar Mia Bergström, hon är 42-årig ambulanssjuksköterska, mamma och löpare från Helsingborg. Och Mia har precis gjort något hon länge drömt om: sprungit milen sub40. Men vägen dit har varken varit rak eller enkel. Mia berättar om alla de gångerna hon var så nära ( 40:04, 40:03 !!) och känslan av att se sekunderna ticka förbi på fel sida av gränsen. Om hur man tillåter sig att vara besviken på en tid som objektivt sett är bra. Och om hur svårt det är att äga sin känsla utan att känna att man klankar ner på andra. Vi pratar också om de större frågorna som löpningen tvingar en att ställa sig: 👉🏻 Blir vi egentligen lyckligare av att klara ett högt uppsatt mål – eller är det processen och vad vi bär med oss längs vägen som verkligen räknas? 👉🏻 Vad händer när man till slut knäcker en tid man jagat länge, försvinner målet, eller förflyttar det sig bara? 👉🏻 Och vad är egentligen drivkraften bakom det vi gör – är det sekunder och siffror, eller är det välmåendet, gemenskapen och känslan av att vara ute i naturen? Mia reflekterar också kring något som många känner igen sig i: var går gränsen mellan en sund ambition och när prestationen börjar ta mer än den ger? Hur hittar man en relation till träning som håller över tid, inte bara inför nästa lopp? Det här är ett avsnitt om prestation, tålamod och att våga vara sann mot sig själv, både på och utanför löpningen. Gilla du podden och avsnittet med Mia? Berätta gärna det! Skriv en recension eller en kommentar 💖

About

Podden för löpare som vill prestera och må bra - samtidigt!

You Might Also Like