Följ med på mitt medlemsbrev 👇🏻 https://subscribepage.io/brevtillkvinnor Transkribering: Idag blir inte ett avsnitt som de andra avsnitten för att jag har sagt upp mig och jag vet att det är många av er som lyssnar på den här podden som går och funderar över och drömmer om och fantiserar om hur det kan vara att säga upp sig och få vara sin egen och få mer tid av närvaro och trädgård och styra sin egen tid och därför så har jag bestämt mig för att göra en serie nu i tre delar där jag pratar lite grann om det här med att gå över från en anställning till att vara egen. Jag sa upp mig i mars 2026 och ja, jag vill dela mina reflektioner, jag vill dela mina tankar, jag vill dela lite om bakgrunden till det här beslutet. Men innan vi drar igång så vill jag säga att detta är någonting som jag delar i mitt medlemsbrev, brev till kvinnor som vill odla blommor och ett annat liv, som är 23 stycken brev som skickas under några veckor där jag pratar om personlig utveckling, om att hitta tillbaka till sig själv, om att ta steget och i det brevet så delar jag också en podd som jag spelade in under min uppsägningstid som heter Drömmen om det fria livet. Och anledningen att jag valde att göra en podd under uppsägningen var för att jag har varit så inspirerad och jag har dragits till de här historierna om personer som vågar ta steget och vågar byta bana och vågar slå sig fri, men jag har blivit galen på att man alltid bara får höra resultatet efteråt. För tre år sedan så sa jag upp mig och det var det bästa jag har gjort och resan har gått upp och ner men man får inte veta mer än så. Och en bit in i hela den här processen så bestämde jag mig för att dokumentera vecka för vecka genom att spela in exakt hur jag kände, hur mina tankar gick, hur jag gjorde för att lyfta mig själv och den här uppsägningen var liksom inte rätt och slätt att jag hade en fungerande verksamhet vid sidan av mitt jobb som jag hoppade in i utan det var att jag stod på en plats där det var så här att antingen så behöver jag säga upp mig eller så kommer det här sluta i en sjukskrivning. Så att ta det här beslutet att väl liksom öppna den dörren eller kliva över den tröskeln, det var ett beslut som var jättesvårt att ta, det var otroligt mycket känslor inblandat, det var otroligt mycket skam och skuld inblandat för att jag kände så här varför måste jag känna så mycket, varför kan jag inte bara ta det här och varför kan det inte bara vara men inne i min kropp så var det så mycket ångest och jag var verkligen på en plats där det var så här det här går inte längre och jag måste hitta tillbaka till mig själv, det här är liksom inte värdigt, jag kan inte vara i den här situationen mer och därför valde jag att dokumentera varje vecka och var egentligen inte säker på om jag skulle dela det men det har jag bestämt mig för att göra så att det är en podd i tio avsnitt där vi verkligen går från botten, från en vardag, alltså jag är så ledsen och skör i de första avsnitten till att under tio veckor bygga upp mig själv, bygga upp en vardag, bygga upp styrka, jobba med mig själv på flera plan än bara direkt mindset utan också jobba på att bygga upp en stark och stabil kropp, jobba på att prioritera mig själv och hålla löften som jag har gett till mig själv så jag har verkligen jobbat med mig själv på flera olika liksom angreppsvinklar och jag har verkligen känt att jag har behövt det för att kunna gå vidare från det här och gå in i den här drömmen om det fria livet och frihetsresan utan ett bagage som tynger ner mig eller som skapar massa rädslor utan jag behövde hantera allt det först och sen så börja bygga upp mig själv igen och det är det du får följa med på i podden drömmen om det fria livet som du alltså når via mitt medlemsbrev, jag kommer lägga en länk här under. Men som sagt, jag har varit egen nu ett tag och det jag bestämde mig för var att gå in i den verksamheten som jag har byggt vid sidan av min anställning och det är egentligen en verksamhet som jag påbörjade för tre år sedan när jag startade min Youtube-kanal och någonstans så hade jag väl en dröm även om jag inte vågade säga det högt för att det kändes både fånigt och töntigt och liksom, vem är jag att hålla på med det här och andra kommer tycka att jag är så jävla typ fånig och tramsig och som att det är såhär, jaha ska du försöka vara en ungdom liksom som startar en Youtube-kanal men jag hade en önskan om att starta en Youtube-kanal och absolut i början var det så creamy och pinch och pinsamt och jag fick typ panik när andra av olika anledningar lyckades hitta mig för att de hade sökt på innehåll som var såhär, ja men jag sökte på hur man skulle toppa dalger och så liksom kommer du upp högst upp på Google och jag blir såhär shit, jag försökte ju verkligen hålla det hemligt för att jag tyckte liksom jag ville det men jag skämdes över det samtidigt, jag skämdes över att jag ville och det är inte en nice känsla att typ vilja någonting och samtidigt känna skam över att man vill det. Så jag gick hela tiden runt och bara nej men det är bara en hobby och det är bara någonting jag gör vid sidan av och vågade egentligen inte säga att jag önskade eller att jag drömde om att det skulle vara mer än bara en hobby för att då skulle jag liksom, jag trodde att andra skulle typ se ner på mig och tycka att jag var töntig liksom men jag började bygga den här Youtube-kanalen i alla fall och efter det så nästa steg var att jag började bygga min blomsterverksamhet och jag vill väl egentligen säga att det var lite liknande känslor med det också såhär, vem tror du att du är, aha ska du hålla på med det nu och liksom hur går det med dina blommor typ att man blir klappad på huvudet liksom som att det var en liten tramsgrej man höll på med och nu är jag i samma situation igen, jag vågar typ inte säga att jag har släppt taget för flera anledningar, dels en anledning som jag känner så himla tydligt är att det jag håller på med är inte en typisk arbetsbeskrivning, jag vet liksom inte riktigt vad jag ska benämna mig själv som och det gör att det blir väldigt svårt för andra att sätta mig i ett fack och det är en sådan grej som har varit väldigt jobbigt för mig för att jag själv anser mig vara en virvelvind som har ett väldigt stort behov av att prova nya saker, jag har stort behov av att få vara med och fatta beslut om min vardag, jag har stort behov av att få utforska och äventyr och att inte vara i ett fack och när jag började, jag reste under många år efter gymnasiet och sen så kände jag att nu behöver jag skaffa en utbildning så jag började plugga och sen när jag hade pluggat så började jag jobba och då var det såhär, det var inte liksom appropriate att ha en piercing i tungan, det var inte appropriate att ha bägge jeans och en stor t-shirt utan det var liksom, nu får du skärpa till dig, nu får du börja borsta håret och ta på lite mascara och liksom tajta jeans och en blus och det är verkligen inte jag, det är inte så jag mår som bäst, det är inte så jag mår som bäst, det är inte så jag mår som bäst, det är inte så jag mår som bäst, det är inte så jag mår som bäst, det är inte så jag mår som bäst, det är inte så jag mår som bäst, det är inte så jag mår som bäst, det är inte så jag mår som bäst det är inte så jag är som person och jag har varit den jag är som person på fritiden vilket har gjort såhär att när jag möter andra inom mitt yrke eller inom min profession så har jag typ fått panik när jag möter dem typ i mataffären för att jag har stått där helt som mig själv i mina vanliga kläder med min oborstade fläta från natten och liksom känt att ba nej nu träffar de mig i mitt privata jag och den personen som jag har varit på mitt arbete har varit en person som är i ett fack som absolut jag har varit väldigt väldigt bra på mitt jobb men jag har absolut inte varit mitt sanna jag på så många sätt alltså jag har ledit stora grupper ofta grupper med män där man har eller jag har behövt liksom bevisa mig själv genom en attityd eller genom en hårdhet som egentligen som tar så mycket energi absolut jag kan vara där jag kan vara i den energin men det har varit så dränerande och absolut inte varit i linje med den som jag egentligen vill vara så i samband med att jag liksom har skalat bort mer och mer av mig själv så har också den här jättestarka kraften och längtan efter att bara få vara jag och bara få leva ett liv i linje med mig och ha mer medveten närvaro och inte behöva klättra på den här trappan för det är ju det också att när du börjar tappa bort dig själv så vet du inte längre vad du själv vill och då blir det att man börjar fatta beslut utifrån andras förväntningar att det är såhär du förväntas vilja söka en högre roll du förväntas vilja bli chef du förväntas vilja ta större projekt och under jättelång tid så trodde jag att det satt i titeln att det satt i lönen att det är såhär men wow tänk att tjäna de pengarna och då hade man varit fri eller då hade man haft mer frihet eller mer tid men med varje löneförhyllning så kom ju också mer ansvar och helt andra förväntningar på en som jag absolut inte var beredd på och att dessutom leva det och inse att man har klättrat en stege som man själv kanske egentligen inte riktigt var medveten om för vems skull man gjorde och så samtidigt ha en familj och en vardag och en önskan att egentligen bara vara mer med dem och kunna slappna av mer och vara mer i närvaro och sådär bara göra de sakerna som man själv gör för sin egen skull och liksom jag vet inte alls om du känner igen dig i det här i att tappa sig s
