Hej allihopa och välkomna med till Förbundsarenans podcast Finansierings- funderingar. Under tre avsnitt ska vi ta och träffa tre olika personer med olika bakgrund och anknytning till tredje sektorn. Vi kommer att belysa olika teman om och kring finansieringskällor. Vi kommer lyssna till erfarenheter, så kallade "dos, and dont's". Den här podcasten är ett samarbete mellan oss på Förbundsarenan och Bildningsalliansen. Ett extra tack till Johanni Larjanko.som hjälpt till med teknik, editering och varit bollplank. Podcasten syftar till att ge er lyssnare både idéer och insikter kring olika finansieringskällor. Vi kommer lyssna på erfarenheter till erfarenheter från våra gäster. Vi kommer höra om framgångar och motgångar, kanske till och med nya idéer. Idag ska vi tala om testamentdonationer. Visste ni att en registrerad förening i Finland får aktivt be om testamentedonationer utan att ha ett insamlingstillstånd? Det betyder alltså att en förening, ett förbund, en organisation som är registrerad, får lov att be om gåvor via testamenten. Men hur gör man detta i praktiken? Jag är mycket glad att kunna sitta med ett utrivet litet papper här från tidningen Kyrkpressen, och framförallt är jag glad att en av de personer som ligger bakom den här annonsen i Kyrkpressen, Kalle Sellström från Församlingsförbundet, är med oss här idag som vår premiärgäst. Tack Kalle att du är här och välkommen med! Kul att vara här. Du har ju sett den här. Det är en annons från tidningen Kyrkpressen. Det är Församlingsförbundet som skriver om möjligheten att testamentera till er som förbund. Första frågan: var den svår att skriva.? Man behöver kanske tänka lite mera än när man annonserar om ett seminarium eller en resa eller liknande. Alltså så att formuleringen tilltalar på något sätt, att det gäller att ge eller att på något sätt snyggt lyfta fram den här möjligheten. Att eventuellt överväga, liksom aktualisera frågan hos mottagaren och väcka tanken tänk om. Man kan inte gå ut med så stora, ja så stora bokstäver att du där kom hit med pengarna, utan man ska göra det snyggt på något sätt. Att få folk att tänka tanken. Kanske väcka förtroende? Ja, jag tror det. Mycket handlar om det där att man liksom sår ett frö liksom väcker saker. Ja. Det finns säkert många som inte går aktivt och tänker på sitt testamente. Så om man på något sätt lyckas få folk att fundera på det så. Ja, jag håller med helt. Och om vi tar ett steg bakåt, vi ska gå tillbaka till annonsen alldeles strax, men vad var det som fick Församlingsförbundet att sätta in denna annons? Det som har fått er att tänka i de här banorna kring just testamente och nationer, vad var det som startade detta? Det här aktuella annonsens får vi helt tacka Förbundsarenan och en nätverksträff för. Tackar tackar! Men donationer alltså. Vi har under lång tid annonserat mera och mindre aktivt. Men jag blev inspirerad av den här träffen och tänkte att nu tar vi lite nya tag och aktiverar oss igen. Med den här typens annonsering Och det som kanske var var det där. Min insikt var ju det där att det här är faktiskt ett långsiktigt projekt. Det är ju det. Jag har nu jobbat över tio år på Församlingsförbundet och under min tid så har vi fått ett testamente och då blir man. Man kan kanske bli lite sådär, ge upp hoppet, det är nog inte värt besväret. Men det som vi diskuterade på den här träffen var ju det där att det så långa perspektiv att man sätter in en annons år 1 så får någon idén att börja överväga det och sen komma till skott med att skriva ett testamente. Men det där är ju jättelänge i dagens läge så det kan vara att vi är vid år 27 när det här testamentet sen förverkligas och det där kommer organisationen till godo så som så när det handlar just om det. Att man planterar lite frön nu. Man får räkna med att det kan ta länge innan det bär av frukt i form av ett testamente. Man kan ge testamente som donation. Så är det ju också en allmän annons för organisationen. Men alltså en påminnelse att vi finns som vi jobbar på och vi gör gör vad vi kan med de resurser vi har fått. Så så är det värt. Det får man ju direkt när man får synlighet för sin organisation. Men det är nog långsiktigt. Ja, absolut är det långsiktigt och är en sak som väldigt ofta kommer upp nu när jag har talat med både organisationer om testamenten, donationer men också sakkunniga så ser vi att det inte går tillbaka till att väldigt mycket handlar om givare beteenden så att det är en typ av givare beteende som vi har i Finland som är ganska vanligt. Det är ju att du som privatperson ger x antal pengar till en organisation som du tycker jag har ett viktigt jobb. Men just det här beteendet att tänka att även när en person går bort, att när en person dör så kan man också ge till organisationen och det är ju att försöka ändra ett givare beteende och verkligen ett långsiktigt arbete. Du sa här att ni har under den tiden som du har varit ledare som är ungefär tio år så har det varit ett sådant här testamente som har fallit ut då. En sak, men behöver absolut inte nämna summor. Men om vi tittar på just det testamente som ett exempel. Det här är nämligen det som många frågar mig också. De blir lite oroliga att testamenten brukar ofta hektar olika typer av begränsningar eller villkor. Hur var det för er där ni fick tag i testamentet var också en massa villkor, eller hur gick den processen till? Kan du berätta. Lite när det var något helt enkelt en allmän och en allmän vilja önskan att att egendomen skulle tillfalla vår organisation utan något desto mera specifikationer? Så det var ju. Det var ju lätt att inte ta emot och litat på att använda, lätt att placera, inte sätta det, sätta det liksom i i det här så att vi kan. Vi kan använda det för den verksamhet som vi som vi redan har. Vi börjar skapa något nytt kring det här. Men men, nu är det ju en del. I det här fallet handlar det om en ensam ensam person. Har Andersson som enda testamente mottagare så får man ju lite rollen av arv, ja nästan som en anhöriga. Att mitt i allt det man den son som står kvar då med en persons egendom och och vi fick ta hand om 01:01 hos en bilar och det där annan egendom och liksom förvalta det alltså från första stund på 01:01 bra och ansvarsfullt sätt då. Och det bör man ju hektar en viss som det i alla fall en mental beredskap på. Och kanske också bra. Bra Det här kontaktar folk som man kan anlita och vända sig till när det blir ganska praktiska frågor mitt i allt det. Hur gör vi med det här i den här delen av egendomen? Att det är ju inte så att det kommer in en summa på kontot nu och saken är klar med det, utan det är ju faktiskt egendom av varierande slag som. Man behöver ta hand om. Det är ganska viktigt att man har mental beredskap för att många gånger är det ju så att testamentet kanske snarare är just fast egendom än att det är bara pengar. Det där är en väldigt bra sak att komma ihåg. Jag tror att många av de som har fonder som har fått olika typer av testamente nationer, de känner säkert igen sig i det där. Och jag tänker också att det där är en sån sak som är väldigt viktig och föra fram att det här är det finns en potential och möjlighet att en organisation kan få testamente donation. Men det är viktigt att bygga upp en beredskap för att också kunna hantera och facilitera till exempel en bil eller en lägenhet. Det är inte helt enkelt och det kan också medföra vissa kostnader att ta emot ett sådant här testamente donation. Jag tänkte göra ett hopp tillbaka här. Nu till den här texten som jag från från Kyrkpressen tidigare i vår. I just den här texten. Så som du ni har gjort så nämns ju inte ordet döden en enda gång. Håller du med om att det där kanske är just den? Är det lika tabubelagt att skriva om det i den här texten som vi har? Så står ju inte ordet död med den här talarstolen. Vill du ge ett bidrag för framtiden? Vilket arv vill du lämna efter dig? Kan man tänka sig en annan typ av omskrivning? Är det medvetet att ordet död inte finns med här? Nu tänker jag kanske lite onödigt på det viset. Absolut att man när man talar om testamenten så finns det liksom inbyggt element av att det handlar om någonting som sker när livet här tar tar slut. Men jag skulle nog tänka att redan det här att tala om testamenten på något sätt precis är lite tabu på något sätt. Ja, det blir lite känsligt då och jag vet inte om det direkt heller då alla har med det där döden att göra. Eller är det mer av det? Att det känns på något sätt ofint att komma med förslag på vad folk ska göra med sin? Hur tänker du kring det? Jag tror att det är många som tänker på precis samma sätt. Att både ordet död och testamente är kanske synonyma, till och med för många. Och att skriva om en sån här sak som att. Har du tänkt på att göra så här när du inte längre finns? Hur tänkte du och ni kring det här? Ja, men nu finns dem. Det finns nog en laddning i det där. Tänker jag på något sätt. Att man liksom i början, man måste göra det väldigt snyggt på något sätt då? Och det där öppna upp den här möjligheten men inte komma med med det här order att nu är du där. När vi bar vapnet redan i dag. Alltså man måste välja en speciell ton för den här typens annonsering och sätt. Jag vet. Kanske det finns någon som har föreställningar om att att organisationer ligger och lurar på någon vals avdelning med pennan i högsta hugg och på andra sätt försöker vända sig till försvarslösa åldringar som informerar mer om det vet av den här dagen och på platsen att. Men men, så är det ju inte. Men med tidningsannons att man kommunicerar öppet om
