Alkispodden Johan & Roger

Anna och Andrea fyllesnackar själva i detta avsnitt och passar på att djupdyka lite i det stora skälet att de är en del av Alkispodden (förutom att bli kända såklart!) nämligen att bredda bilden av vem som kan vara en alkoholist.
Anna delar att hon levde i total förnekelse för alkoholismen, medan Andrea anade att hon var alkoholist och googlade “sober celebrities”. Det pratas om vikten att omge sig med andra nyktra alkoholister som är mänskliga vision boards och att i denna sjukdom måste vi diagnostisera oss själva för att medicinen ska fungera. De konstaterar att de är sinnessjuka och att det är tur att 12-stegsprogrammet inte kräver så hög nivå av filosoferande – utan att det snarare gäller att handla.
De diskuterar olika utlopp för att kontrollera sina känslor, (socker, alkohol, träning, jobb) och hur allt kan falla på plats när man äntligen börjar acceptera olika nyanser av känslor.
Anna erkänner att hon blivit en sån där obehaglig typ som går upp tidigt, och de vältrar sig lite i att minnas ångesten när man vaknade bakis. Andrea minns när hon första gången träffade en inspirerande nykter kvinna många år innan hon blev nykter, och hur avgörande det var i hennes resa.
Slutligen påminner Anna om att när oro för framtiden kryper sig på ska Andrea säga “OM det sker - tar vi det då” och sen släppa det. Precis som hennes sponsor sagt tusen gånger och Andreas likaså. De tackar slutligen alla kvinnor som gått före, och alla fina lyssnare som lyssnar på oss!
Kramar / Alkispodden

Nya trion plockar upp cliffhangern från förra veckan och fyllesnackar om att vi som alkoholister även har svårt att hantera när det är bra.

Det pratas om att valet är enkelt mellan överexaltering och en smocka, om verklighetsallergi, om att det aldrig får vara tråkigt, om att det alltid ska vara guldkant, om farliga sanningar, om 25 år gamla fredagskänslor, om att vara ”för-full ”, om signalsubstanser och om tron att vi först kan kämpa kort och intensivt och sen njuta och leva lyckliga i alla våra dar.

Johan och Andrea konstaterar att det är bra att insikterna om dem själva kommit bitvis i nykterheten och att det nog finns en funktionell del av förnekelse. Anna reflekterar över att hon varit lite tyst och känner tacksamhet för att få lyssna på dom som gått före.

Avslutningsvis avslutar Johan med att berätta om hans beslut att göra om stegen - i en ny gemenskap och med en ny sponsor. Det är en resa vi ser fram emot att få ta del av!

Ta hand om er!
Kramar/Alkispodden

Nu händer det roliga grejer! Vi har äran att välkomna en ny medlem i programledartrion: Andrea. Hon är nygammal i podden som gäst men är från och med nu ett stående inslag i podden. Hurra!!!!

Johan börjar med att fråga Andrea vad som hänt sedan hon var med i podden senast. Och vi kan inte annat än njuta av det vi får höra: Förutom två bröllop och två bebisar berättar Andrea om självkärlek, om frihet från självkritik och om vänskap i nykterheten.

Ett avsnitt om Andreas syn på alkohol som mirakelmedicin, om Baileys som dunderhonung för att förvandla allt tråkigt till roligt, om att ”kröka upp sig” till en normal nivå, om att rödvin med isbitar är uppiggande, och om att sätta på sig sitt war face.

Andrea delar om konsekvenser som hopar sig, om ursäkterna som tillslut sinade, om andligt uppvaknande, om alternativet att säga som det är eller att fortsätta ljuga och fortsätta kämpa för alltid, om att sörja alkoholen, om att få nummer till okänd människa och be om hjälp, om vad som händer i rummen, om 100 000 ton stenar som lossnade när hon första gången sa ”hej, jag heter Andrea och jag är alkoholist” och om det fantastiska med att nu kunna njuta av bra grejer. Punkt.

Anna avslutar med att dela om det som ligger henne varmt om hjärtat- om att Andrea är hennes sponsor och om högre kraften som förde dem samman.

Tack för att ni lyssnar och hör av er till oss! Vi önskar er en fantastisk fin helg!
Kram Andrea, Johan & Anna

Avsnittet börjar med att vi reflekterar över att konceptet vila på helgen aldrig var för oss och vi konstaterar att vi nu i nykterheten fått en bonusdag.

Vi pratar om rutiner, om hur ska man komma ihåg dem under dagen, om vad som händer när vi inte hanterar saker löpande, om att lagra negativitet, om att inte acceptera verkligheten, om att mer eller mindre vara i konflikt med det som är, om smärtan av det som ligger och skaver gör att vi dricker, om att vi behöver släppa taget (återigen), om osköna inre plåster som kanske behöver läggas om.

Helt plötsligt börjar Johan prata om Big Bang för 13,8 miljarder år sedan och osannolikheten i att vi ens sitter här nu och upplever denna stund och sen har mage att värdera och kritisera den. Anna översköljs av tacksamhet och avslutar med påminnelsen om att inte ta sig själv på så stort allvar.

Tack till alla som lyssnar och hör av sig! Stor kram!

/Alkispodden

I årets första avsnitt fortsätter vi filosoferandet om beroendesjukdomen, tillfrisknande och hur vi gör för att hantera livet som nyktra alkoholister.

Johan berättar om vad han egentligen tänkte när han var med på ett dubbelsidigt uppslag i Expressen, om att aldrig blir klar med processen och vad han hade gått miste om om han hade fortsatt att dricka.

Ett avsnitt om om definitionen av galenskap, om vikten av att titta på konsekvenser, om trasiga hjärnor, om obehagsflykt, om operativsystem som programmerats att tycka att det är logiskt att dricka större delen av sin lediga tid och om att vi i nykterheten kan få syn på vad som ligger till grund för den programmeringen.

Avslutningsvis pratar Anna lite otippat om funnen självtillit och om att bli biten där bak tills vi lär oss våra livsläxor.

Önskar er en trevlig helg! Hör gärna av er:)

Kram Johan och Anna

Jingel: Povel Olsson
Klipp & ljud: Josefina R. Mandaric

Anna berättar att hon har upplevt vad som kan definieras som en harmonisk morgon men som avslutades i kaos. Vi kommer in på skillnaden mellan nyktert och onyktert hanterande av vardagssituationer. Och Johan påminner om några bra 12-stegs deviser, bland annat ”ta det lugnt” och ”en sak i taget”.

Ett avsnitt om att ta genvägar som direkt straffar sig, om panikagerande och att då ta typiskt dåliga beslut, om distans, mellanrum, space - kärt barn har många namn, om att gå igång på att vara effektiv och ”kapabel”, om priset det kostar, om den andliga bristen, tomheten som vi försöker fylla med våra egna lösningar, om dåliga verktyg som vi envisas med att fortsätta använda, om sjukdomsbegreppet, om att hitta en ny lösning som är funktionell, om det grundläggande i att inte ta våra tankar som oifrågasatta sanningar och samtidigt hur svårt just det är att komma ihåg så fort den andlinga spänsten sviktar.

Och slutligen kommer den berömda acceptansen in i bilden igen. Och vi avslutar med lite kärlek och tolerans och önskar alla en trevlig helg!

Hör av er om ni vill att vi pratar om något särskilt eller funderar över nåt!