Alkispodden Johan & Roger

Anna och Andrea konstaterar att julen var fin och att det för tusan gick bra att inte go crazy vid julbordet.

Det fyllesnackas om nyårsfiranden och om att det nuförtiden inte ens är troligt att någon av dom är vaken vid tolvslaget. Om de många nyårslöftena som inte hållts. Om att acceptera sig själv. Om att fortsätta med goda vanor istället för att kämpa med att sluta med dåliga. Och om att (suprise surprise) handla istället för att bara tänka verkar vara vägen framåt.

Stort gott nytt år till er alla från oss! Tack för i år!
/Alkispodden

Anna och (en dunderförkyld och, enligt egen utsago, jättestark) Johan träffas digitalt för att spela in ett Alkispodden-avsnitt.

Vi pratar om att det aldrig är bra timing att bli sjuk, att acceptans är en bra vän på vägen för att bli frisk (vem är det egentligen som godkänner att en kan ta det lugnt när en är sjuk?) och att det finns mycket likheter med att ställa sin egen diagnos i alkoholismen. Vi pratar om skuld kopplat till att vara sjuk, att försöka komma undan, att bara hitta på, att bli misstrodd, om perfektionism, om att inte få bli sjuk och ställa till det för någon annan och om rädslan att bli ensam (surprise).

Vi fördjupar oss i undantagstillståndet: allt det där som vi kan skita i bara för att vi är sjuka – och vad som händer när vi gör det, t.ex. grinig gubbe-syndromet. Vi pratar om att nio dagar kan kännas som ett halvår för att det händer så mycket i livet. Om att åka på retreat och träffa personer i verkliga livet som en bara träffat digitalt. Om en gemenskap som för några månader inte ens fanns och som nu betyder så mycket.

Vi avslutar med att reflektera över en ny rastlöshet som infinner sig när allt är bra, om finjustering av livet, om i-landsproblemen som hopar sig och viljan att starta nya projekt. Om att inte hinna vila för att det finns så mycket saker att göra (av lite oklar anledning) och om svårigheten att vara i varandet och den sammankopplade svårigheten att vara i känslor.

Tack för att ni ville lyssna på oss även den här veckan! Vi är så glada att ni vill följa med oss på resan. Ni når oss som vanligt på alkispodden@gmail.com eller Instagram.

KRAM från Anna, Andrea och Johan

Andrea och Anna fyllesnackar denna vecka om allt från ayurvedans likhet med 12-stegsprogramet, om att vilja träna för att det är kul (istället för att nå massa ouppnåeliga och strikta mål) att tro att det enda sättet att lyckas meditera är att flytta till Bali och att det egentligen inte behöver vara så svårt och stort.

De diskuterar hur vi kan göra det lätt att göra rätt. Andrea myntar uttrycket "micro changes" och Anna bestämmer sig för att testa! Ämnet självcentrering slängs såklart in, tillsammans med en smula ego. Men mest pratar dem om hur skönt det är när vi inser att vi föds ju med en unik röst och en unik kod för vad vi mår bäst av - vårt jobb nu är bara att bli en procent bättre på att återigen lyssna på den rösten. En dag i taget, en sak i taget och det viktigaste först, som man brukar säga.

Ha en fin helg alla lyssnare! Och hör av er om ni har frågor: alkispodden@gmail.com - Vi hörs!

Anna är långt bort på utflykt och lyckas ändå ha ett samtal med Andrea.

Vi pratar om att vara en barnrumpa som spottar och svär (och vad det kan bero på), om att kunna vända varsomhelst till något negativt och om olika tidsperspektiv i nykterheten. Om att önska bort dagar (och livet), om spänningen att göra om stegen och om att ifrågasätta gamla beteenden.

Vi resonerar om inventering av varulagret, om att gå igenom det som inte funkar så bra i livet, om att få syn på saker i ögonvrån, om att dela med sig om det jag är rädd för och om att panga rädsloballonger genom att ta ut dem i ljuset.

Vi diskuterar skyddsmekanismer och -strategier, oärlighet, perfektionism, tillit till att saker och ting löser sig, andlig spänst och nya glasögon.

Vi avslutar samtalet med att lyfta dagliga rutiner som är non-negotiable, att tömma dagssoprna, att ge oss själva bra förutsättningar och hålla oss i andlig spänst.

Tack till alla er som lyssnar på oss och följer med oss på den här resan! Om ni vill komma i kontakt med oss: maila på Alkispodden@gmail.com eller skicka DM på Instagram.
Kram!

Andrea och Anna lyfter upp saker i ljuset som legat dränkt i alkohol och gömt bakom mängder av mat.

Anna inleder med att berätta om att hon har insett att tänka och göra är skilda saker (bättre sent än aldrig). Hon delar om hur det är att gå från kunskap till att ha erfarenhet. Och en ny version av att göra sitt bästa, att det inte längre handlar om att maxa tills hon slår huvudet i väggen.

Andrea har slopat drömmen om den stora Masterplanen - den ultimata planen för livet in i detalj, utan har landat i att det snarare handlar om att göra medvetna val i varje stund. Hon kopplar även ihop ränta på ränta-metoden och livet.

Ett avsnitt som också handlar om hur tusan det är möjligt att bli fri från besattheten av mat. Hur går det till? Alkoholen kunde vi stänga dörren om helt. Men man måste ju fortsätta äta…

Om lika sorters lösningar för samma problem, oförmågan att hantera våra känslor och konsekvenserna av det - vad vi gör för att stå ut i vårt eget skinn. Om att våga börja leva på ett nytt sätt, om att våga vara lite besvärlig och stå i obehag och uttrycka sina behov, om att våga lita på andra, att bryta mönster av isolering och om att kunna vara sig själv. Att gå från crazy till lugn och harmoniskt, till sinnesro.

Tack för att ni lyssnar, tack för att ni hör av er!

Kram,
Anna, Johan och Andrea

alkispodden@gmail.com

Ett avsnitt med en twist.

Andrea inleder med att beskriva hur läget är med henne med ett, för Anna, nytt uttryck - ”scarecited”. Och det beskriver verkligen den resa hon är ute på.

Vi får ta del av vad som händer när hon hoppar på tåget, eller öppnar croissant-porten, den onda loopen av mental besatthet och fysisk allergi. Hur det är när allt kretsar kring att kämpa emot och ge efter. När beroendet tagit över och allt handlar om att kontrollera, planera, dividera om vad som ska ätas eller inte ätas istället för att leva.

Både Andrea och Anna har insett att bara vara alkis tydligen inte var tillräckligt och berättar om hur det är att nykter se en annan version av beroendesjukdomen i vitögat. Att vara medveten, se sitt eget vansinniga beteende men helt oförmögen att göra annorlunda.

Ett avsnitt om det inre kaoset när socker och mat tar över. Om hur lösningen ser ut, för man kan ju inte sluta äta?!? Om gemenskap och betydelsen av likasinnade, att vara en del av någonting större. Om tacksamheten till alla som går före och visar vägen. Om vad det är som gör att vi till slut slutar kämpa och vill be om hjälp.

Tack för att ni är med oss❤️.
Hör gärna av er på insta eller maila till alkispodden@gmail.com

Ta hand om er!
/Anna & Andrea